Okej att höja rösten till barnen för att få respekt?

Har du pratat med din man om det? För det kan ju vara så att din man känner lika som du - att han var tvungen att vara lite extra sträng eftersom du var för slapp.
Det är ju lätt att vara den mjuka och snälla om man har en "bad cop" bakom sig som sköter det otrevliga.

Konstigt ställd fråga. Man får inte respekt för att man höjer rösten.
Snarare tvärtom.

Klart vi har diskuterat innan. Men att prata är en sak hur verkligheten blir är inte alltid så som man tänkt eller pratat om. Omöjligt att föreställa sig allt innan barnen är född 

Konstiga barn som inte vet vem som bestämmer utan att man höjer rösten åt dem. De flesta barn förstår snabbt vem som bestämmer, det är liksom grunden i att vara ett flockdjur och medfött för de flesta. 

Jag tror på att ge efter för barnen när de har goda argument för sin sak. Orka ta diskussionen, det är bara lata föräldrar med dåliga argument som höjer rösten och agerar kung mot sina barn. Vill man fostra lydiga undersåtar så visst men vill man fostra barn som kan stå upp för det de tycker är viktigt och kompromissa när det behövs så är det bättre att prata lugnt om saken. 

Ni gör fel båda två. Ni behöver mötas någonstans på vägen och lära er att uppvisa en så att säga enad front mot barnen. Kolla om det erbjuds föräldrautbildning där ni bor?

Varför tycker du man behöver en enad front?

Jag tycker det är bra med tydliga regler, men att höja rösten sker ofta i affekt och har då ingen bra effekt som fostran. Att vara lugn men konsekvent tror jag är en bättre metod. Så man kan väl säga att jag förordar en mix mellan era olika sätt.

Jag tycker att förälder 1 ska fundera över vilken typ av respekt denne vill att barnen ska ha för sina föräldrar.
Är det...
1. Respekt för att han/hon är en god människa som månar om allas bästa.
eller
2. Respekt för för att barnet tycker det är obehagligt att bli tillrättavisad med höjd röst (vilket egentligen är mer av rädsla än respekt).

Förälder 2 bör fundera över vilka konsekvenser det får för fostran och gemensam trivsel och ordning att inte vara konsekvent.

Till skillnad mot förälder 1 så anser jag inte att respekt av det skäl att föräldrar bestämmer är det primära, utan att försöka få barnet att förstå varför man ska göra si eller så eller inte, d.v.s. grunderna till de regler ni har. Visst, små barn kanske inte förstår och då får man låta regler vara just bara regler, men redan i 5-6-årsåldern (ibland ännu tidigare) kan barn börja förstå sådant om de är tydliga och av enklare slag. Regler är ju oftast till för att skapa ordning, struktur och en miljö alla kan trivas i, exempelvis att man hänger kläder och ställer skor på en viss plats eller att man plockar undan efter sin aktivitet. Den som då företräder detta får respekt för att barnet förstår att detta är bra, även om barnet ibland inte har lust att följa alla regler.

I akuta situationer, exempelvis om någon riskerar at råka illa ut om det som sker inte avbryts omedelbart, exempelvis att det finns en skaderisk, då är det försvarligt att höja rösten. Men en förälders mål med sin fostran måste ju vara att det aldrig ska gå så långt.

Detta med auktoritet, så finns det olika sätt att vara det på. Det bästa är om den som är/borde ha någon grad och form av auktoritet uppfattas som en auktoritet av sin omgivning snarare än att den auktoritära påtalar sin auktoritet för omgivningen. I det förstnämnda ligger inte bara att upprätthålla ordning och regler, utan även om att visa att man med det står för något positivt, som vi har nytta och glädje av. Förstår du skillnaden?

Det är mycket lättare för barnet att förhålla sig till ett konsekvent beteende och bemötande, liksom tydliga regler man är konsekvent med.

Dessutom så borde ju berättigade regler rimligen alltid gälla. Gäller regeln inte alltid så är regelns berättigande ifrågasatt.

Ett bemötande från föräldrarna som står i motsats till konsekvent blir förvirrande och svårbegripligt.

Om ett barn kan argumentera för att en regel inte ska följas så är regeln inte väl genomtänkt - din brist som förälder.

Tycker "enad front" låter lite hårt. Det är som att springa in i en betongmur för barnet. Att föräldrar har en samsyn på saker, är däremot ganska bra.