• Anonym (K)

    Okej att höja rösten till barnen för att få respekt?

    Jag vill gärna höra era åsikter och ställer frågan opartiskt för att få rättvisa svar.

    Vi är två föräldrar som inte är helt överens. Vi har olika bakgrund och sätt att se på saken. 

    Förälder 1 är uppväxt i en familj där föräldrarna körde med för sträng uppfostran. Där det någon enstaka gång förekom en lavett (inte ofta men det skedde), det skreks och barnen hade inte mycket att säga till om. 

    Förälder 2 är uppväxt i en familj där föräldrarna hade för slapp uppfostran. De tog inte sitt ansvar och sket i barnen. Fri uppfostran som saknade regler och gränser. 

    Nu har vi med så olika bakgrund och erfarenhet skaffat barn men är inte helt överens. 

    Förälder 1 tycker att förälder 2 är för mesig. Förälder 2 tucker att förälder 1 är för hård. 

    Förälder 1 är tydlig med sina gränser, när barnen inte lyssnar höjer hen rösten och tillrättarvisar barnet några minuter om vad som är fel, detta för att få respekt så barnet lyssnar hela tiden. Blir barnet ledsen så tröstas det inte just då, för att inte uppmuntra ett dåligt beteende. 

    Förälder 2 säger inte till lika ofta, låter barnen testa gränser lite för länge. Men när förälder 2 säger till så pratar hen med barnet i en normal samtalston. För att barnet ska känna sig respekterad. Föräldern står för det den säger. Blir barnet ledsen under tillsägelsen så tröstar förälder barnet ändå i slutet. 

    Förälder 2 får stresspåslag och mår dåligt av att förälder 1 så ofta höjer rösten i situationer som inte är akuta och är rädd att barnen inte kommer känna sig trygg och börja prata med samma ton tillbaka i tonåren. Tänker att barnen förlorar respekten och inte vågar prata om allvarliga saker och rädd för att barnet kommer undanhålla saker som är jobbig att prata om för att inte behöva få en tillrättavisning. 

    Förälder 1 tycker att förälder 2 är alldeles för slapp och är rädd att barnen förlorar respekten för hen i framtiden. Då barnen inte vet vem som bestämmer och kommer testa ännu mer gränser i tonåren. Tycker att det är viktigt att visa vem som bestämmer och visa auktoritet genom att höja rösten. 

    Dela gärna era tankar, erfarenheter eller pm ni har några bra tips till oss. Tyvärr är det svårt att komma fram till något vi båda kan vara nöjd med då vi tänker så olika 

  • Svar på tråden Okej att höja rösten till barnen för att få respekt?
  • Tom Araya
    Tukt skrev 2024-03-18 17:04:13 följande:

    Tycker "enad front" låter lite hårt. Det är som att springa in i en betongmur för barnet. Att föräldrar har en samsyn på saker, är däremot ganska bra.


    I sammanhanget innebär det samma sak, även om orden skiljer.
  • Tom Araya
    Spucks skrev 2024-03-17 10:13:51 följande:
    Har du pratat med din man om det? För det kan ju vara så att din man känner lika som du - att han var tvungen att vara lite extra sträng eftersom du var för slapp.
    Det är ju lätt att vara den mjuka och snälla om man har en "bad cop" bakom sig som sköter det otrevliga.
    Jag får också intrycket att dessa två föräldrar överkompenserar för varandra, istället för att försöka vara enade och konsekventa.
  • LaFontaine
    Tom Araya skrev 2024-03-18 17:01:27 följande:
    Om ett barn kan argumentera för att en regel inte ska följas så är regeln inte väl genomtänkt - din brist som förälder.
    Brist och brist. Jag ser det mer som utveckling. Vissa regler har liksom hängt med, trots att omständigheter ändras. Jag tycker att det är jättebra när mina barn kan argumentera för att regler ska ändras, eller inte följas vid vissa tillfällen. Jag ger absolut efter om argumenten, och omständigheterna, är sådana. Jag ser det som sagt inte som en brist, utan som att jag lyckats i min uppfostran, när mina barn kan argumentera, ser sammanhang och vet när det är läge för förändring och inte. 
  • Tukt
    Tom Araya skrev 2024-03-18 17:23:57 följande:
    I sammanhanget innebär det samma sak, även om orden skiljer.
    Ja, för vissa kanske, för andra inte. Olika typer av formuleringar får oss att tänka på olika vis. Därför kan det vara bra att förklara vad som menas.
  • Tom Araya
    Tukt skrev 2024-03-18 17:43:06 följande:
    Ja, för vissa kanske, för andra inte. Olika typer av formuleringar får oss att tänka på olika vis. Därför kan det vara bra att förklara vad som menas.
    Enas man om regler och att vara konsekventa så blir det i sammanhanget en "enad front".
    Att det sedan ändå kommer att skilja lite när det kommer till kritan är oundvikligt då det är två olika personer som ska hantera och bemöta detta är nog oundvikligt.
  • Tom Araya
    LaFontaine skrev 2024-03-18 17:37:19 följande:
    Brist och brist. Jag ser det mer som utveckling. Vissa regler har liksom hängt med, trots att omständigheter ändras. Jag tycker att det är jättebra när mina barn kan argumentera för att regler ska ändras, eller inte följas vid vissa tillfällen. Jag ger absolut efter om argumenten, och omständigheterna, är sådana. Jag ser det som sagt inte som en brist, utan som att jag lyckats i min uppfostran, när mina barn kan argumentera, ser sammanhang och vet när det är läge för förändring och inte. 
    Jag vet inte hur du tänker, men när jag funderar över vilka regler som ska gälla så funderar jag även över eventuella undantag/undantagssituationer samt hur reglerna ska anpassas efter barnets mognad. Argument från barnets håll blir då av mindre betydelse. En regel det går att argumentera mot är enligt min mening inte genomtänkt.
  • Tukt
    Tom Araya skrev 2024-03-18 17:45:56 följande:
    Enas man om regler och att vara konsekventa så blir det i sammanhanget en "enad front".
    Att det sedan ändå kommer att skilja lite när det kommer till kritan är oundvikligt då det är två olika personer som ska hantera och bemöta detta är nog oundvikligt.
    Jag har, framför allt i min ungdom sett det där med "enad front" när det inte verkar funka så bra. När föräldrarna tvingas ställa upp på varandra vare sig de vill eller ej. När ett "nej" alltid är ett stenhårt nej, utan att ens lyssna på barnet. 
    Alltså knappast ett sätt att samarbeta på ett konstruktivt sätt.
    Därför menar jag att det kan vara bra att definiera vad man faktiskt menar med begreppet.
  • LaFontaine
    Tom Araya skrev 2024-03-18 17:51:23 följande:
    Jag vet inte hur du tänker, men när jag funderar över vilka regler som ska gälla så funderar jag även över eventuella undantag/undantagssituationer samt hur reglerna ska anpassas efter barnets mognad. Argument från barnets håll blir då av mindre betydelse. En regel det går att argumentera mot är enligt min mening inte genomtänkt.

    Jag ser det snarast som en brist att inte kunna ändra sig utefter utfall, omständigheter och förändring. När
    barnen kommer med sakliga argument för sin sak, innebär det att de förstått varför vi har våra regler. De kommer varken med tjat eller gnäll, utan med tydliga och bra argument. 

    Även om jag funderar över undantag och förändring när jag sätter upp regler, kan jag omöjligen täcka in allt som kan hända. Mitt barn får gå
    själv till park A, eftersom vi ser dit från vår bostad. Så kom barnet hem och berättade att man huggit ner ubuskar och träd mot park B, som vi också ser till. Barnet argumenterade därför för att hon också skulle få gå själv till park B, eftersom omständigheter ändrats. Jag hade själv inte noterat att vi nu såg till park B och tyckte att det var jättebra att barnet bad om en ändring i reglerna, baserat på den förändringen. 


    Barnet visade att hon förstod varför vi hade regeln som vi hade, men kunde visa på giltiga skäl till förändring. 


    På samma sätt kan regler ändras åt andra hållet, om
    barnet inte skulle sköta sig, eller om omständigheter ändras åt fel håll. 

  • Anonym (Abc)
    Tom Araya skrev 2024-03-18 17:26:21 följande:
    Jag får också intrycket att dessa två föräldrar överkompenserar för varandra, istället för att försöka vara enade och konsekventa.
    Det blir nog lätt så, jag och min man gör absolut det och det blir lätt en ond cirkel man fastnar i. 

    Han tycker det är jättejobbigt att alltid få vara bad cop också (vilket jag såklart förstår). För att lösa det så har fått till en rutin där vi försöker att det är jag som säger till istället för han de flesta gånger. Vilket innebär att han först får säga till mig att jag faktiskt behöver säga till. 

    Tycker det funkar rätt bra faktiskt. 
  • Anonym (I M)
    Tom Araya skrev 2024-03-18 17:01:27 följande:
    Om ett barn kan argumentera för att en regel inte ska följas så är regeln inte väl genomtänkt - din brist som förälder.

    Allting handlar ju inte om regler. Det kan lika gärna handla om att man vill skippa ett besök hos moster för en
    övernattning hos en kompis mm. Det är väldigt nyttigt för barn att få lära sig argumentera för sin sak och diskutera sig fram. Familjelivet behöver ju inte nödvändigtvis styras av en regelbok. 


    Som så många andra tycker jag att respekt ska förtjänas, det kan inte utkrävas. Man kan inte skrika sig till respekt. Tyvärr! Och jag tycker inte heller man ska behandla sina barn på ett sätt som man inte skulle behandla en främling på gatan. Många är tyvärr elakare mot sin egen familj än mot vilt främmande människor. 


    Det enda man lär ett barn genom att gorma och bossa är att de ser detta som ett bra sätt att lösa konflikter. Det kommer inte funka för dem i framtiden. 

Svar på tråden Okej att höja rösten till barnen för att få respekt?