ElaineBenes skrev 2024-04-28 10:07:03 följande:
Har inte läst alla svar, men tillräckligt många för att tycka att många är ganska orättvis mot ts.
Till exempel att hon skulle ha lärt dem från början hur man beter sig i affären eller att det ska få helt orimliga konsekvenser med indraget lördagsgodis flera veckor fram.
Man kan faktiskt som förälder kämpa och ha kämpat med att "uppfostra" och guida sina barn från dag 1, men vissa barn kräver längre tid på sig och kanske andra metoder så resultatet kanske inte infinner sig så snabbt man önskar.
Fick höra när min lilla var ännu mindre att det är bara att låta henne vara med i vardagssysslorna. Absolut, men om jag inte hade en hand på henne hade hon förmodligen slickat på toaborsten när jag borstade tänderna, eller krossat alla glas när jag tömde diskmaskinen, eller vält alla stolar när jag lagar mat.
Eller det är bara att lägga ner barnet på golvet, hon dör inte av att skrika lite. Men allvarligt talat undrar jag om hon inte var på väg att göra det, hon skrek så hon inte fick luft och tårar snor och dregel sprutade. Kändes inte bra att låta henne genomlida det.
Vad ag vill komma till att det är så jäkla lätt för andra att veta hur alla barn fungerar, och visst har ts bett om råd. Men om du inte har belägg för dina påståenden kan det gott stanna vid råd och inga pekpinnar till en förälder som kämpar och gör allt för sitt barn.
Ett problem är att vi människor har bias mot oss själva så vi ser inte våra egna misstag. Min sambo är också en sådan som kämpat från dag ett. Problemet är bara att hon ofta gör fel men hon ser det inte. Men för mig är det lätt att se hennes misstag. Och på samma sätt gäller det att jag gör misstag som min sambo ser.
Sen stora skillnaden mellan oss är dock att jag är mycket mer självkritisk, letar brister i det jag gör samt försöker läsa på om barns beteenden och olika metoder. Medan min sambo är väldigt okritisk mot sig själv, vägrar läsa på och anser att hon vet bäst själv.
Dock kommer vi ibland fram till att hon agerar efter en känsla och inte efter vad hon borde ha gjort för barnens bästa. Och då tar jag bara upp en gång av 10 som jag ser att hon agerar på ett dåligt sätt. Att jag inte påpekar fler gånger beror på att jag ser hur hon kämpar och det är redan jobbigt för henne att prata om det.
Men egentligen kämpar hon i motvind för hon gör det bara svårare för sig själv. Men det märker hon inte.
Så det är nog många föräldrar, speciellt mammor, som kämpar men som också får kämpa extra mycket för de är kortsiktiga och för känslomässiga i sitt agerande. Bättre att läsa på om barns beteenden och sen följa det oavsett vad känslorna säger.