ADHD
Jag har sett så många som det har gått dåligt för, framför allt de vars föräldrar förnekar. Resultatet är barn som måste matcha pappas förväntningar, måste vara "normala", vilket brukar kräva så mycket energi av dem att de kan bli utbrända redan i tonåren. Kanske ditt barn kommer att fråga dig sedan varför du inte gav honom chansen att ha en skolgång ungefär som de andra. Drogproblem i tonåren eller senare är också vanliga, framför allt bland de som inte medicinerar.
Jag kan bara råda dig att läsa dig in på ämnet lite mera. Andra insatser gör inte att barnet behöver anstränga sig mindre. Det finns INGET annat än medicin som underlättar för barnet. Och det är jäkligt ansträngande att inte kunna fokusera ordentligt. Och numera brukar olika länder hantera problematiken väldigt likt. Jag minns när min son var liten - det är 30 år sedan. DÅ fanns det skillnader mellan olika länder, men inte numera. Alla ger medicin - där det funkar. Det fungerar inte för alla, vissa verkar vara helt immuna mot den.
Fattar vad han menar. Min läkare sa i princip samma sak. Att psykisk ohälsa är så vanligt nu och man behövee hitta grundorsaken (kan vara stress), skapa ett inre lugn. Gäller dock inte alla självklart. Jag utreddes för adhd också. Alla var tvärsäkra på det. Men han såg bakom allt. Jag var sönderstressad, hjärnan överbelastad.
Nu är jag som en helt annan person genom lugn. och kortison. Mot det psykiska.