ADHD
Ja jag håller med. Det gör vi ofta och jag variera aktivitet med honom så han inte tröttnar. Ja jag var med på möten i skolan och dem säger att han har koncentrationssvårigheter. Även vill ha saker ibland på ett rättvist sätt när han leker med andra. Han är begåvad. Social och omtyckt av hans omgivning, säger de i skolan. Men ibland är han extra aktiv och det vad som stör hans läraren att han är det. Jag tycker att barn i den ålder ( 5, 6, 7 eller 10 ) är ju aktiva, nyfikna av sig och ganska rastlösa. Vi människor skapta av att röra oss och inte sitter i skolbänken i timmar. Så vad säger vi om barn ? Det som stör mig att om ett barn är aktiv så är han ADHD om han är tyst så har han Autism etc ...de ligger alltid i en special fack. Finns tusen andra sätt att behandla barn med istället för att ge dem medicin. Dagens samhälle är mer digitalt än vad de har varit för några år sen ...med alla dessa surfplattor och smarta mobiler och spel och de gör att barn sitter gärna mer och mer framför sina surfplattor eller tv och titta på istället för att fånga dagen!
Mitt barn tex skulle antagligen mått finfint av att få växa upp på en bondgård för 100 år sedan, men i dagens samhälle så mår han inte bra. Både hemma och i skolan så anpassar vi världen så mycket vi kan för att det ska vara så bra som möjligt, men vi kan inte ändra hela omgivningen och ta bort alla intryck han stöter på.
Medicin är inte enda lösningen och inte en undergörande behandling som löser alla problem och man måste hitta rätt för varje barn.
Jag råder dig till att lyssna på din son. Även om han bara är 7 så är det ju han själv som känner bäst om medicinen är bra eller inte. Låt hans känsla kring det styra mer än din egen, mammans eller skolans.
Jag som förälder kan absolut se en skillnad på min son när han äter medicin, men den viktigaste bedömningen kommer från honom själv. Han är 10 och styr sin medicin helt själv. Han har provat sig fram till vilken dos som är optimal utifrån positiv effekt vs bieffekt för både skola och fritid (eller som han själv säger, hur mycket medicin han behöver för att klara av det som han tycker är tråkigt och hur mycket medicin han behöver för att klara av det som han tycker är kul). Och känner också efter varje dag om det känns rätt min ingen medicin, lite medicin eller mer medicin.
Och jag har också varit tydlig med honom att det är han själv som bestämmer. Precis som med allergimedicinen, han avskyr ögondroppar och nässpray så det tar han inte trots att han verkligen skulle behöva, men allergitabletterna tar han för han vet ju att han mår mycket sämre utan allergimedicin och det går inte att bara ta bort alla pollen i luften. På samma sätt som det inte går att ta bort alla intryck från världen som stör hans hjärna.