AndreaBD

Mon 6 May 19:19

32 svar

ADHD

Vaddå stark? Det är ändå mediciner som har minimalt med biverkningar och barn brukar tåla dem bra. Min son fick det först när han var 9, han hade behövt tidigare, men då var det mycket svårare att få.

Hur gammal är barnet? En sak ska du också tänka på: Allt annat gör inte någon större skillnad. Framför allt så underlättar det inte för barnet. Jag har sett många som sen kraschat i tonåren för att det har varit så ansträngande för dem (jag har jobbat med dessa barn också). Då hade de ansträngt sig till max i flera år, och föräldrarna tyckte att det ju går bättre, men kostar ju energi.

AndreaBD

Mon 6 May 19:28

#6

Anonym (Tacksam om ni delar med er) skrev 2024-05-06 17:27:55 följande:

Hej och tack för ditt svar. Hans mamma är en offerkofta person ( ursäkta att jag dra in henne ) som är alltid vann vid medicin och psykiskt ohälsa. Jag anser att min grabb är frisk. Visst han är pigg och har mycket energi. Liksom alla barn i hans ålder. Tycker att många barn bli efter några år fel diagoniserad och de är trist att man tar fel medicin i årtal. Finns andra insatser som barn kan få istället för att ge de pillar för att ( lugna sig ) om man jämföra Sverige med Finland, eller Frankrike så ser vi skillnaden stor i hur vi / de hantera diagnoser. Jag tycler tyvärr det är överdrivet att klassa barn i olika fack. Och olika diagnoser.

Detta låter inte bra. Du förnekar problem som finns. Det händer inte så ofta att man diagnosticerar fel där. Svårt att hitta något där det inte finns.

Jag har sett så många som det har gått dåligt för, framför allt de vars föräldrar förnekar. Resultatet är barn som måste matcha pappas förväntningar, måste vara "normala", vilket brukar kräva så mycket energi av dem att de kan bli utbrända redan i tonåren. Kanske ditt barn kommer att fråga dig sedan varför du inte gav honom chansen att ha en skolgång ungefär som de andra. Drogproblem i tonåren eller senare är också vanliga, framför allt bland de som inte medicinerar.

Jag kan bara råda dig att läsa dig in på ämnet lite mera. Andra insatser gör inte att barnet behöver anstränga sig mindre. Det finns INGET annat än medicin som underlättar för barnet. Och det är jäkligt ansträngande att inte kunna fokusera ordentligt. Och numera brukar olika länder hantera problematiken väldigt likt. Jag minns när min son var liten - det är 30 år sedan. DÅ fanns det skillnader mellan olika länder, men inte numera. Alla ger medicin - där det funkar. Det fungerar inte för alla, vissa verkar vara helt immuna mot den.

AndreaBD

Mon 6 May 19:30

#7

OBS viktigt: Det är INTE en lugnande medicin, utan medicinen är tvärtom stimulerande, vilket gör att det blir bättre kontakt mellan synapserna i hjärnan. Det optimerar hjärnan, OM den har för svag aktivitet.

AndreaBD

Tue 7 May 11:08

#14

Anonym (Tacksam om ni delar med er) skrev 2024-05-06 20:13:55 följande:

Tack för eran svar. Han är sju år gammal. Jag ser inga svårigheter. Hur många barn i dagens skolor som har koncentrationssvårigheter ? Eller är aktiva? Hur vill skolan att barn ska vara egentligen? Vi alla har något slang av något diagnos om man kolla upp det. Hektiskt samhälle. Jobb och barn. Jag menar inte att gnälla men så är de idag. Jag är aktiv med honom när jag har han hos mig. Där vi spelar fotboll. Simma. Klättra och liknande aktiviteter. Han använder inget mobil hos mig eller äter godis. Och de är vi överens om. Insatser menar jag att det ska vara mindre grupper ( som rektorn föreslå ) där mer fokus på honom och de andra barnen. Inte att ge honom medicin vid första tillfället. Jag behöver läsa och få mer info och kött på benen inte neka medicineringen. Men ändå fick han medicin utan min godkännande och de som svider.

Nja... just i den åldern brukar man se det ganska tydligt. Och som lärare vet jag att det är skillnad mellan de som bara är livliga och som barn är den åldern, och de som verkligen har svårt med koncentrationen. Det kan ju visa sig på andra sätt också. Jag menar, en del anstränger sig till max och är helt slut sedan.

Tyvärr så brukar det inte göra någon större skillnad med fler fysiska aktiviteter. Lagom, som alla barn - visst. Men du kan inte få bort koncentrationssvårigheter med MER motion. Även om några vuxna med dessa problem tränar mer än andra och det är individuellt olika, kanske hjälper det de att sova.

Jag tycker du ska läsa på om vad medicinerna gör. Många tycker att de då slipper "bruset" i huvudet och inte blir så trötta eller få ont i huvudet. Det är just det här som man har vid ADHD, att inte kunna "stänga av", inte kunna ignorera ljud, att behöva reagera på allt och alla, som gör folk med ADHD så trött. Och medicinen brukar vara till hälp där.

AndreaBD

Tue 7 May 11:11

#15

Anonym (medic) skrev 2024-05-07 08:33:07 följande:

Hur fick han en diagnos om han inte har några svårigheter?

Håller med om att dagens skola inte direkt främjar barnens utveckling och koncentration på något positivt sätt. Men för att få diagnos måste det väl vara en viss grad av svårigheter, för att uppfylla kriterierna i alla fall?

Ja, och framför allt måste fler än föräldrarna tycka det. Alltså skolan (eller förskolan). Min dotter fick inte diagnos för att lärarna inte såg problemen. Hon fick det först vid en andra utredning när hon var 16. Lärarna såg fortfarande inte det, men då kunde hon förklara det så bra själv och hade sekundära problem (t.ex. ätstörning), som läkaren sa var ett resultat av obehandlad ADHD.

AndreaBD

Tue 7 May 18:51

#20

Anonym (Ngng) skrev 2024-05-07 18:14:32 följande:

Fattar vad han menar. Min läkare sa i princip samma sak. Att psykisk ohälsa är så vanligt nu och man behövee hitta grundorsaken (kan vara stress), skapa ett inre lugn. Gäller dock inte alla självklart. Jag utreddes för adhd också. Alla var tvärsäkra på det. Men han såg bakom allt. Jag var sönderstressad, hjärnan överbelastad.

Nu är jag som en helt annan person genom lugn. och kortison. Mot det psykiska.

Ähh.... du vet att ADHD är medfödd? Varför ens utreda om man inte alltid har haft problemen? Du kan inte ha varit sönderstressad från födelsen.

Kortison är inte helt ofarlig, och jag förstår inte hur det skulle hjälpa mot något med psykiska symptom?

AndreaBD

Tue 7 May 18:52

#21

Anonym (Ngng) skrev 2024-05-07 18:16:48 följande:

Jag hade pans/pandas (fått kortison mot det).

Men adhd medicin kan säkert hjälpa många också. Så jag menar inte att vara negativ. Men man kanske kan tänka och fundera på hur man har det runt sig också.

Hela min barndom var stress och kaos iallafall och det kan såklart ge en ångest och koncenttationsproblem

men jag är ingen expert

bäst är ju att ni går efter vad läkaren säger!

Okej, nu fick jag svar på det där med kortison. Pandas är dock något som dyker upp plötsligt, som inte finns med från början.

AndreaBD

Wed 8 May 16:22

#25

Anonym (Ngng) skrev 2024-05-07 20:45:40 följande:

Vad det beror på går väl att diskutera, om man läser om ny forskning.

Varför de ville utreda vet inte jag, tog 15 år för dem att komma på vad det var. Så det var väl inte så lätt helt enkelt. Jag tror att jag har mycket drag av adhd också. Men man behöver ju inte ha det för det. hade jättesvårt med fokus som liten och var otroligt blyg, men så som jag hade det i omgivningen gjorde nog sitt.

Men till ts, behöver barnet medicin så kanske det ändå är det bästa. Som sagt prata med läkarna. Tror inte forumet är det bästa.

Nej, det går INTE att diskutera. Det var redan säkert för 20 - 30 år sedan. Att det är medfödd - det kommer inte att komma något nytt om det. Inte heller om att det är ärftligt. Exakt vilka gener som är involverade - det kan man diskutera.

AndreaBD

Fri 10 May 09:14

#27

Anonym (medic) skrev 2024-05-10 08:13:24 följande:

Det är ju inte enbart medfött, det finns andra aspekter som påverkar, som faktorer under graviditeten, förlossningen och den tidiga uppväxten. Man är långt ifrån färdiga med att veta vad som orsakar ADHD fullt ut, så det är absolut en pågående diskussion.

Ungefär 80% räknas vara ärftlighet, resten kan härledas till andra faktorer, eller det är vad man tror/vet idag. Tvärsäkerhet är alltid en fara när man pratar om mänskliga fenomen.

Det var det jag menade, de 80 % kommer man inte ifrån. Tvillingsstudier är ju väldigt säkra belägg på ärftlighet. Och de övriga 20 % uppfylls nästan helt av förlossningsskador, infektioner under graviditeten och överhuvudtaget hjärnskador.

Jag menar framför allt, att man inte ska tro att det kommer något nytt rön och att man kan komma fram till något helt annat.

AndreaBD

Fri 10 May 12:20

#29

Anonym (medic) skrev 2024-05-10 09:40:57 följande:

Jag skulle inte vara så säker på det faktiskt. Även om det finns genetiska orsaker så betyder det inte att andra faktorer kan spela stor roll för hur de generna tar sig uttryck. Det finns många genetiska åkommor där inte alla som har generna sen utvecklar sjukdomen/tillståndet.

Där kan det finnas stor potential för utveckling och nya rön.

Epigenetiken, visst. Jag har inte kollat om det har blivit mer utveckling den senaste tiden, men det verkade tidigare som om man ändå hade överskattat omfattningen av gener som kan aktiveras. Det är ju möjligt att det bara gäller vissa gener.

AndreaBD

Fri 10 May 13:30

#31

Anonym (medic) skrev 2024-05-10 13:02:55 följande:

Jag tror bara att man ska vara lite försiktig med att tro att man vet allt om ett tillstånd, när det faktiskt finns outforskade områden. Vetenskap och människan är inget tvärsäkert område, så det blir konstigt om du uttalar dig som att du eller någon vet att inget nytt kommer att komma i frågan.

Dock finns ju en genetisk disposition, och det verkar ändå vara tillräckligt säkert för att kunna utgå ifrån det i nuläget. Det finns ju väldigt mycket forskning runt vad ytterligare faktorer skulle kunna vara, och man hittar inte något.

ADHD

INNEHÅLL