ADHD
Hej !
Kan ena förälder godkänna stark medicin utan den andra förälderns godkännande ? Tycker själv att det är tidigt att ge barn stark medicin. Finns insatser man gör och tid att se resultat innan man skynda på och ge sådan stark medicin!
-
-
Svar på tråden ADHD
-
Ja jag håller med. Det gör vi ofta och jag variera aktivitet med honom så han inte tröttnar. Ja jag var med på möten i skolan och dem säger att han har koncentrationssvårigheter. Även vill ha saker ibland på ett rättvist sätt när han leker med andra. Han är begåvad. Social och omtyckt av hans omgivning, säger de i skolan. Men ibland är han extra aktiv och det vad som stör hans läraren att han är det. Jag tycker att barn i den ålder ( 5, 6, 7 eller 10 ) är ju aktiva, nyfikna av sig och ganska rastlösa. Vi människor skapta av att röra oss och inte sitter i skolbänken i timmar. Så vad säger vi om barn ? Det som stör mig att om ett barn är aktiv så är han ADHD om han är tyst så har han Autism etc ...de ligger alltid i en special fack. Finns tusen andra sätt att behandla barn med istället för att ge dem medicin. Dagens samhälle är mer digitalt än vad de har varit för några år sen ...med alla dessa surfplattor och smarta mobiler och spel och de gör att barn sitter gärna mer och mer framför sina surfplattor eller tv och titta på istället för att fånga dagen!
-
Har ni delad vårdnad har en förälder inte rätt att godkänna medicinering om den andra motsätter sig den Vården utom i extrema undantagsfall. Det sagt vet jag inte om du gör rätt. Jag skulle nog lyssna på vad vården säger och rekommendera.
-
Hur fick han en diagnos om han inte har några svårigheter?Anonym (Tacksam om ni delar med er) skrev 2024-05-06 20:13:55 följande:
Tack för eran svar. Han är sju år gammal. Jag ser inga svårigheter. Hur många barn i dagens skolor som har koncentrationssvårigheter ? Eller är aktiva? Hur vill skolan att barn ska vara egentligen? Vi alla har något slang av något diagnos om man kolla upp det. Hektiskt samhälle. Jobb och barn. Jag menar inte att gnälla men så är de idag. Jag är aktiv med honom när jag har han hos mig. Där vi spelar fotboll. Simma. Klättra och liknande aktiviteter. Han använder inget mobil hos mig eller äter godis. Och de är vi överens om. Insatser menar jag att det ska vara mindre grupper ( som rektorn föreslå ) där mer fokus på honom och de andra barnen. Inte att ge honom medicin vid första tillfället. Jag behöver läsa och få mer info och kött på benen inte neka medicineringen. Men ändå fick han medicin utan min godkännande och de som svider.
Håller med om att dagens skola inte direkt främjar barnens utveckling och koncentration på något positivt sätt. Men för att få diagnos måste det väl vara en viss grad av svårigheter, för att uppfylla kriterierna i alla fall? -
Nja... just i den åldern brukar man se det ganska tydligt. Och som lärare vet jag att det är skillnad mellan de som bara är livliga och som barn är den åldern, och de som verkligen har svårt med koncentrationen. Det kan ju visa sig på andra sätt också. Jag menar, en del anstränger sig till max och är helt slut sedan.Anonym (Tacksam om ni delar med er) skrev 2024-05-06 20:13:55 följande:
Tack för eran svar. Han är sju år gammal. Jag ser inga svårigheter. Hur många barn i dagens skolor som har koncentrationssvårigheter ? Eller är aktiva? Hur vill skolan att barn ska vara egentligen? Vi alla har något slang av något diagnos om man kolla upp det. Hektiskt samhälle. Jobb och barn. Jag menar inte att gnälla men så är de idag. Jag är aktiv med honom när jag har han hos mig. Där vi spelar fotboll. Simma. Klättra och liknande aktiviteter. Han använder inget mobil hos mig eller äter godis. Och de är vi överens om. Insatser menar jag att det ska vara mindre grupper ( som rektorn föreslå ) där mer fokus på honom och de andra barnen. Inte att ge honom medicin vid första tillfället. Jag behöver läsa och få mer info och kött på benen inte neka medicineringen. Men ändå fick han medicin utan min godkännande och de som svider.
Tyvärr så brukar det inte göra någon större skillnad med fler fysiska aktiviteter. Lagom, som alla barn - visst. Men du kan inte få bort koncentrationssvårigheter med MER motion. Även om några vuxna med dessa problem tränar mer än andra och det är individuellt olika, kanske hjälper det de att sova.
Jag tycker du ska läsa på om vad medicinerna gör. Många tycker att de då slipper "bruset" i huvudet och inte blir så trötta eller få ont i huvudet. Det är just det här som man har vid ADHD, att inte kunna "stänga av", inte kunna ignorera ljud, att behöva reagera på allt och alla, som gör folk med ADHD så trött. Och medicinen brukar vara till hälp där. -
Ja, och framför allt måste fler än föräldrarna tycka det. Alltså skolan (eller förskolan). Min dotter fick inte diagnos för att lärarna inte såg problemen. Hon fick det först vid en andra utredning när hon var 16. Lärarna såg fortfarande inte det, men då kunde hon förklara det så bra själv och hade sekundära problem (t.ex. ätstörning), som läkaren sa var ett resultat av obehandlad ADHD.Anonym (medic) skrev 2024-05-07 08:33:07 följande:Hur fick han en diagnos om han inte har några svårigheter?
Håller med om att dagens skola inte direkt främjar barnens utveckling och koncentration på något positivt sätt. Men för att få diagnos måste det väl vara en viss grad av svårigheter, för att uppfylla kriterierna i alla fall? -
Nej båda måste godkänna detta, men av egna erfarenheter så är det bra. medicin finns för att göra vardagen bättre
Har 2 barn av 4 som äter medicin för ADHD
det funkar utmärkt, de har kommit ikapp i skolan
kan behålla vänner mm och de märker ingen skillnad själva så dom är som innan men lugnare 😅 -
Ifrågasätt läkaren som skrev ut medicinen.
-
AndreaBD skrev 2024-05-06 19:28:35 följande:Detta låter inte bra. Du förnekar problem som finns. Det händer inte så ofta att man diagnosticerar fel där. Svårt att hitta något där det inte finns.
Jag har sett så många som det har gått dåligt för, framför allt de vars föräldrar förnekar. Resultatet är barn som måste matcha pappas förväntningar, måste vara "normala", vilket brukar kräva så mycket energi av dem att de kan bli utbrända redan i tonåren. Kanske ditt barn kommer att fråga dig sedan varför du inte gav honom chansen att ha en skolgång ungefär som de andra. Drogproblem i tonåren eller senare är också vanliga, framför allt bland de som inte medicinerar.
Jag kan bara råda dig att läsa dig in på ämnet lite mera. Andra insatser gör inte att barnet behöver anstränga sig mindre. Det finns INGET annat än medicin som underlättar för barnet. Och det är jäkligt ansträngande att inte kunna fokusera ordentligt. Och numera brukar olika länder hantera problematiken väldigt likt. Jag minns när min son var liten - det är 30 år sedan. DÅ fanns det skillnader mellan olika länder, men inte numera. Alla ger medicin - där det funkar. Det fungerar inte för alla, vissa verkar vara helt immuna mot den.Fattar vad han menar. Min läkare sa i princip samma sak. Att psykisk ohälsa är så vanligt nu och man behövee hitta grundorsaken (kan vara stress), skapa ett inre lugn. Gäller dock inte alla självklart. Jag utreddes för adhd också. Alla var tvärsäkra på det. Men han såg bakom allt. Jag var sönderstressad, hjärnan överbelastad.
Nu är jag som en helt annan person genom lugn. och kortison. Mot det psykiska.
-
Jag hade pans/pandas (fått kortison mot det).
Men adhd medicin kan säkert hjälpa många också. Så jag menar inte att vara negativ. Men man kanske kan tänka och fundera på hur man har det runt sig också.
Hela min barndom var stress och kaos iallafall och det kan såklart ge en ångest och koncenttationsproblem
men jag är ingen expert
bäst är ju att ni går efter vad läkaren säger! -
Ähh.... du vet att ADHD är medfödd? Varför ens utreda om man inte alltid har haft problemen? Du kan inte ha varit sönderstressad från födelsen.Anonym (Ngng) skrev 2024-05-07 18:14:32 följande:
Fattar vad han menar. Min läkare sa i princip samma sak. Att psykisk ohälsa är så vanligt nu och man behövee hitta grundorsaken (kan vara stress), skapa ett inre lugn. Gäller dock inte alla självklart. Jag utreddes för adhd också. Alla var tvärsäkra på det. Men han såg bakom allt. Jag var sönderstressad, hjärnan överbelastad.
Nu är jag som en helt annan person genom lugn. och kortison. Mot det psykiska.
Kortison är inte helt ofarlig, och jag förstår inte hur det skulle hjälpa mot något med psykiska symptom?