Inlägg från: Anonym (Huldran) |Visa alla inlägg
  • Anonym (Huldran)

    Emotionellt eller/och fysiskt otrogen. Vad är värst?

    Jag tror inte på uttrycket emotionell otrohet.  Vad det handlar om är när man blir förälskad i en annan person än sin partner.  

    Vad man sen gör av sin förälskelse avgör om det blir en otrohet eller ej.

    Varför krångla till saker och ting. Det är ganska lätt endera väljer man att bejaka sin förälskelse eller inte. Ett val man inte gör utan konsekvenser.  

    Att välja att inte göra något men sin förälskelse är också ett val som har konsekvenser.

  • Anonym (Huldran)
    Anonym (Mannen) skrev 2024-06-02 20:26:36 följande:
    Men emotionell otrohet handlar inte bara om förälskelse. Det handlar om olika svek mot sin partner.

    Sen kan man tro på vad man vill men det finns många handlingar som skadar relationen utan att det räknas som fysisk otrohet. Och det är denna typ av handlingar psykologin försöker rama in med begreppet. 
    Nu hänger jag inte riktigt med.  Är emotionell otrohet alla former av svek?  

    Svek är svek, otrohet är en form av svek

    Visst , vi kan sabotera våra relationer på en mängd sätt men det är inte emotionell otrohet. 

    Det finns ingen reell psykologisk definition för emotionell otrohet, men den används i populärpsykologiska sammanhang, företrädesvis i press och hos vissa relationstreaputer.  Ofta används detta för att slippa använda de adekvata termerna.  Det är lättare att säga emotionell otrohet än psykologisk misshandel.
  • Anonym (Huldran)

    Det verkar som om ni anser det är emotionell otrohet att ha känslomässiga band utanför äktenskapet/relationen. 

    Blir inte känslolivet väldigt begränsat då?  Nästan att jämföra med isolering?

  • Anonym (Huldran)

    (Mannen)  tar upp att fler än någonsin separerar, men är det helt sant?  Skilsmässorna har ju minskat under senare år. 

    Jag tror inte att den så kallade emotionella otroheten är orsak till att par separerar.

    Par separerar av många orsaker och i många fall är det positivt för båda parter. Man kanske inte kommer längre i sin relation, man har kommit till vägs ände. Man kan ha vuxit från varandra, delar inte längre samma intressen, får skilda bekantskapskretsar, man glider ifrån varandra. Man kan också träffa någon man blir förälskad i. 
    Att försöka undvika ovan nämnda situationer är i stort sett omöjligt om du vill leva i en jämställd och ömsesidig relation. Att begränsa sina kontakter med det motsatta könet är i stort sett omöjligt om du inte arbetar i en enkönad organisation. Att hindra varandra från att utveckla sina intressen är inte  kärleksfull och respektfull relation.  

    Nej, vi måste nog inse att alla relationer inte är för evigt och att det inte är ett nederlag att separera, 

    De som väljer att vara otrogna tar förr eller senare konsekvenserna av detta och har förhoppningsvis lärt sig något på vägen. Detta "något" innebär olika saker för olika människor. För en del innebär det att man inte ska fortsätta en relation bara av gammal vana och inte bemöda sig om att ge den bränsle i form av genuint engagemang.

  • Anonym (Huldran)
    Anonym (Mannen) skrev 2024-06-05 14:54:38 följande:

    Skilsmässor har minskat de senaste åren. Det är sant. En del menar att det är pga ekonomiska skäl samt att det är färre som gifter sig. Men ser man några decennier bakåt så är trenden att skilsmässor ökar. Men jag menade egentligen separerar.


    Par separerar oftast för att kommunikationen är dålig. Man sätter sitt ego före bra kommunikation och man väljer att via mobilen eller sociala medier söka kontakt med andra framför att lösa problemen i sin relation. Man kanske beklagar sig inför vänner vilket då egentligen saboterar ens relation. Och ännu värre när man beklagar sig inför någon potentiell ny partner.


    Att man glider isär i en relation beror ju mest på att man inte investerar i relationen. Man gör inte roliga saker tillsammans längre. När man fokuserar mer på sig själv och till stor del gör saker på egen hand så glider man ofta ifrån varandra.


    Det är samma sak med förälskelse. Det uppstår ofta när man har mer kvalitetstid med någon annan än sin partner. Redan när man börjar ha det så bör man tänka efter lite mer. Men många tänker nog inte på vad de gör. Det är samma sak när man sitter och skriver dagligen med någon som kan vara en potentiell framtida partner och gör det på ett sätt som äventyrar ens relation. Redan där är man egentligen otrogen på någon nivå.


    Klart man ska kunna ha vänner av det motsatta könet. Det handlar mest om att hålla vänskapen platonisk och inte passera gränser.


    Sen är det klart man inte ska hindra sin partner från att utveckla sina intressen. Men något sådant har jag inte heller skrivit.


    En stor andel av alla otroheter beror på omständigheterna. Man har satt sig i en olämplig situation under för lång tid och det har utvecklats till attraktion eller känslor till tredje part. Med lite självinsikt och känslomässig mognad så upptäcker man sånt väldigt tidigt och kan ta avstånd innan några känslor utvecklas.


    TS frågade om fysisk- vs emotionell otrohet är enligt mitt sätt att se på det hela omöjlig att besvara.  Jag har väldigt svårt för uttrycket emotionell-otrohet, eftersom man genom att använda detta utryck slätar över viktiga ingredienser i relationer och skuldbelägger en part när det i relationer alltid är båda parter som måste ta ansvar för den.  

    Att kommunikationen fungerar är bland det viktigaste i alla relationer. Om kommunikationen kommer man fortare till insikt om att relationen kanske inte är långsiktig.  Ibland verkar det som om ingen av parterna har bemödat sig om att ta reda på om partnern verkligen ser relationen som något att satsa på. 

    Som jag ser det är det ett sundhetstecken att par, som har problem liknande de både du och jag räknat upp, separerar.  

    Otrohet är när man är fysiskt intim med någon utanför relationen.
  • Anonym (Huldran)
    Anonym (Mannen) skrev 2024-06-05 15:42:29 följande:

    Men till att börja med så är den moderna definitionen av otrohet inte bara fysisk otrohet. Utan det är olika former av svek i relationen. Detta blir extra tydligt när man kommer in på relationer där sex med andra är okej inom vissa gränser men att gå och äta middag med någon annan inte är okej. Vad som är otrohet bestäms egentligen av sin partner. Sen får man acceptera det eller inte. Man kanske är inkompatibla och därför inte bör inleda en relation för man är så olika på denna punkt.


    Gällande kommunikationen så innebär ju bra kommunikation också att man lättare kan kommunicera sina behov, lättare kan lyssna och lättare kommer känslomässigt nära varandra. Detta blir som en form av skydd mot separation även om det inte är någon hundraprocentig säkerhet. Så de som separerar är ju sällan i denna grupp. Det säger också relationsrådgivare. Det är de som inte kan kommunicera som separerar.


    Det finns inget direkt sundhetstecken i att man separerar om man är dålig på att kommunicera. För problemet är då egentligen inte relationen utan att en eller båda är dåliga på att kommunicera. Lösningen på det är att lära sig att kommunicera. Alternativt leva singel. För personer med kommunikationsproblem så är det återkommande att de ofta får problem med relationer helt enkelt för att de inte kan kommunicera. Och ofta är det känslomässig omognad som är en grund till det. Det saknas självinsikt i vad man själv gör fel när man kommunicerar. Och utan självinsikt kan man inte förändra sig själv.


    Det moderna otrohets begreppet är ingenting annat än ett sätt för relations-terapeuter att förflytta det interna problem till externa hot.  Genom att misstänkliggöra omvärlden tror man att paren ska knyta starkare band till varandra.  Något som knappast fungerar i dagens samhälle.  

    De relationer som klarar av dagens krav är tvärtom de som bygger på tillit till varandra. Finns inte tilliten där är slaget förlorat.

    Man frågar sig då hur får man tillit till varandra, Hur gör de som känner att man kan lita på varandra i alla väder. Ja, troligtvis måste tilliten finnas där ända från början. I en förälskelse grundläggs tilliten som senare om man har tur övergår till kärlek.  Det sägs att kärleken övervinner allt, det tror jag på

    Det finns otaliga exempel på relationer som överlevt otrohet och jag tror att detta beror på den kärlek man trots allt känner för varandra. Det vore bra mycket mer konstruktivt för relationer i kris att koncentrera sig på den kärlek man eventuellt känner för varandra och därifrån hitta en väg framåt än att fundera över emotionell otrohet.
Svar på tråden Emotionellt eller/och fysiskt otrogen. Vad är värst?