Min sambo vill ha gemensam ekonomi - men vill att jag betalar separat för mina studielån.

Det går att argumentera för båda synsätten, jag vill bara lägga in att lagstiftaren ser studielån som en högst privat skuld. På det sättet att vid en bodelning (vid skilsmässa), så räknas inte studielån med när man lägger ihop bådas tillgångar och bådas skulder, drar skuldsumman från tillgångssumman, och sedan tar hälften var av den förmögenhet som blir kvar.

Detta då studielånet är en högst personlig skuld, och den som har tagit lånet alltid hela livet kommer att ha glädje av sin utbildning, även efter en skilsmässa. Därför vore det orimligt att makan eller maken skulle vara med och betala för detta (som det ju i praktiken blir vid bodelningen, ifall studielånet ska räknas med). 

Men i ert fall gäller det löpande betalningar, och då kan man resonera som du gör, att återbetalningsbeloppet s.a.s. är förutsättningen för att du har den inkomst som du har. Om du å andra sidan skulle välja att betala av lånet fortare än CSN kräver, så är det inte längre rimligt att din karl ska vara med och stå för det, tycker jag. Just för att sedan står du där skuldfri och med en bra utbildning och han står där med två tomma händer, om ni skulle separera. Han har ju i så fall absolut ingen glädje av din utbildning, längre. 

Jag tänker att problemet är, att utbildningen, som hon nu amorterar av i efterhand, är något som hon kommer att ha kvar hela livet - inklusive en fin titel, kanske - även efter en skilsmässa. Då mannen inte /längre/ har någon användning eller glädje av hennes utbildning, som han har varit med och finansierat.

Det är lite som att X ska betala hälften av Y:s flyglektioner, fastän X är flygrädd och aldrig kommer att ha någon nytta av Y:s flygcertifikat... som Y dessutom kommer att ha kvar långt efter att förhållandet med X är över. Hälften av alla äktenskap spricker ju trots allt idag. 

Motparten kan begära jämkning om det blir oskäligt annars, och så måste det ju vara:

lawline.se/answers/hur-hanterar-man-studieskulder-vid-en-bodelning

Hur hanterar man studieskulder i en bodelning?

I förarbetena till lagen har man uttalat sig kring hanteringen av studieskulder vid en bodelning på grund av äktenskapsskillnad. Anledningen till att man ser särskilt på studieskulder är att det är en speciell sorts skuld där tanken är att det är en typ av investering i framtida förmögenhet och att det numera uppgår till höga belopp. Hur man hanterar studieskulder beror på hur de har använts under äktenskapet.

I 12 kap ÄktB regleras under vilka omständigheter man kan jämka en bodelning. Den maken som har mest giftorättsgods kan i vissa fall behålla mer av sitt giftorättsgods än vad som skulle bli resultatet vid en hälftendelning. Var uppmärksam på att det är bara den som har mest giftorättsgods som kan påkalla regeln. I 12 kap 1 § ÄktB stadgats den sk. Skevdelningsregeln som tar upp tre faktorer som har betydelse vid en bedömning om jämkning kan ske. Det handlar om äktenskapets längd, de ekonomiska förhållandena samt omständigheterna i övrigt.

Under omständigheter i övrigt har man i förarbetena ansett att höga studieskulder skulle kunna vara en sådan omständighet. Det ska i princip vara tal om så stora skulder att hela makens giftorättsgods kan komma att avräknas mot skulderna. Det skulle då bli märkligt om den andra maken måste avstå hälften av sitt giftorättsgods för att betala den andres studieskuld.

Som sagt, även lagstiftaren (se citatet i mitt förra inlägg ovan) ser studieskulder som något separat, eftersom det är en investering i INDIVIDENS högst privata framtid. Även om de separerar i framtiden, så har hon kvar sin fina utbildning och sin fina titel som han har varit med och amorterat på, medan han står där med två tomma händer och en mycket lägre lön.

Hon kan i framtiden i flera decennier efter separationen, fortsätta att tjäna stora pengar på den utbildningen. Den är en investering i hennes privata framtid, som hon kommer att ha kvar helt oavsett om de lever ihop om 20 år eller är skilda då. Han däremot kommer att ha INGET kvar av hennes utbildning. 

Jag tycker att man kan jämföra det med amortering på ett hus som bara den ena äger. Visst båda bor i huset och har glädje av det nu. Men det är bara den ena som ÄGER huset och kommer att ha kvar det och äga det alltid. Om den andra parten betalar hälften av amorteringarna på huset, så blir han eller hon inte mer ägare till huset för det. Efter skilsmässan står ägaren till huset där med ett färdigbetalt hus och jättelåg boendekostnad, medan den andra parten står där utan något sparande eftersom allt gått till hus och hem, och måste försöka hitta en hyresrätt i ett dåligt område. 

Fast det sambandet är inte så självklart. Idag finns det många familjer där mannen tjänar mycket mer än kvinnan fast han "bara" har gått en praktiskt gymnasielinje inom industri, hantverk, bygg etc., medan kvinnan har en lång utbildning till t.ex. bibliotekarie, arkivarie, socionom, kulturvetare etc..

Fast hon kanske tänder på hans gymmade kropp...  då är gymkortet till glädje för henne också!