Frun tar inga initiativ
Jag har också saknat bekräftelse och initiativ. Här är min strategi:
Jag tjatar inte, tar möjligen upp sexlivet på neutral mark, i bilen eller under en promenad. Pratar om min längtan och behov, inte om hennes tillkortakommanden.
Jag ser till att dela på hushållssysslorna. Det är lätt att övervärdera sina insatser. Testa att skriva upp vad var och en gör, under ett par veckor, och hur lång tid det har tagit. Att renovera huset "under en semester" är belönande, mannen blir själv nöjd och alla ger beröm. Vilket inte är fallet med det dagliga plockandet, matplanerandet, matlagandet, städandet, barnsysslandet och allt annat Sisyfos-arbete.
Min kvinna berömmer inte så ofta, missar att spontant krama och kyssa mig eller ge en klapp på kinden. Jag övar mig på att lägga märke till annat. Att hon tvättar alla mina kläder, att hon planerar roliga saker, att hon håller min hand när vi är på stan. Sånt är också kärlek och bekräftelse.
Jag ger mig hän och njuter hejdlöst i sängen, "använder henne" för min njutning och märker att hon älskar att bli tagen.
Jag lutar mig tillbaka, försöker att inte pocka på sex, hon vet ju ändå vad jag vill. Flirtar och uppvaktar i alla andra sammanhang.
Jag köper blommor, skriver kära sms, leker med hennes barnbarn.
Neutral mark, inte prata om det i sängen, när mannen blivit avvisad.
Träna sig på att se hur uppskattning visas på annat sätt.
Inte ta så många initiativ till sex utan att man i paret accepterar att behoven är olika och att mannen snarare "ställer upp" när kvinnan vill.
Har liknande erfarenhet, men allt blev mkt enklare när vi båda kunde acceptera att även om vi är jämnställda på det mesta andra så har jag som man aldrig förmågan att säga nej. När jag försökte sluta tänka på om jag ville eller ej utan kunde se hennes initiativ som trevlig överraskning, så blev det bättre, och mycket oftare, än när jag initierade sexet varannan gång.
När det kommer en dag då jag inte vill, då är vi jämnställda, men det är inget självändamål.