New Dawn skrev 2024-08-15 11:51:39 följande:
Jag förstår verkligen inte din uppfattning om sexuella handlingar.
När jag suger min man handlar det om hans njutning, men det gör inte min vilja mindre. I mitt behov ingår att kunna ge njutning. Jag älskar att se/känna hans njutning. Det är en viktig del av sex.
Jag har så svårt att tänka i de banorna om uppoffring och kompromiss. Tex : Jag tar på min mans slaka kuk för att jag tycker det är mysigt. Vems behov är det. Hans? Mitt? Han får stånd. Är det då hans behov, eller mitt. Han kommer. Är det hans behov eller mitt?
Han smeker mina bröst. Vems behov handlar det om.
Kompromisser, för mig handlar om tillfällen då våra viljor går åt olika håll och vi hittar ett medel, alternativt att vissa saker inte spelar så stor roll för den ena, men mycket för den andre. Jag kanske hade valt att äta middag inomhus, men min man vill sitta ute. Eftersom det inte spelar så stor roll för mig sitter vi ute och det är helt okej. Men är det så att jag tex stör mig jättemycket på sol, mygg, eller vad som helst, kanske det bli min vilja att sitta inne som väljs. Sex funkar aldrig så för oss eftersom vi vill göra det skönt för den andre. Behovet innefattar att ge njutning och välbefinnande för den andre.
Om min man vill att jag ska ha ett sexiga underkläder tar jag på mig dem för hans skull, men egentligen för min egen också. För jag vill vara sexig för honom.
Jag tror sextlivet skulle försämras om jag ofta gjorde "uppoffringar", dvs saker som jag egentligen skulle vilja slippa.
Ja, vi har olika uppfattning om ordets betydelse.
Sedan tar du bara upp sexuella saker du gör lika mycket för din egen skull.
För att det ska kunna vara en uppoffring krävs att det finns alternativ som tilltalar den ena eller andra mer eller mindre eller som fokuserar mer på den enes behov, som i ditt exempel om att äta ute eller inne. Jag kan göra den uppoffringen också, även en motsvarande sexuell.
Om hennes favorit är missionären, min favorit är bakifrån, men det gillas mest av båda om hon rider, så är de två första alternativen en form av uppoffring och det sista är en kompromiss, även om ingen av oss ser sex med varandra som en uppoffring.
Vad jag här vänder mig mot är resonemanget att man aldrig ger varandra något och aldrig gör något för sin partners skull... för "det räknas ju inte om man är kära i varandra". Jag skulle inte vilja leva i ett förhållande med en kvinna som har en sådan syn. Jag har alltid uppskattat att min partner ger mig en massa glädje, stöd, kärlek och njutning och jag ger henne samma tillbaka.