• Midnightpassion

    Hatar min man sedan vår bebis föddes

    Jag och min man har haft och har i grunden en fantastisk relation och älskar varandra djupt. vi blev djupt lyckliga över att få veta att vi väntade ett kärleksbarn.

    Andra halvan av min graviditet tappade jag sexlusten och min man började irritera mig, och vi pratade om när jag äntligen skulle föda och allting gå tillbaka till det normala?

    Ha! 


    vår son är nu två månader och sitter fast på mig 24/7 då jag helammar och han vägrar ta nappen. Detta innebär att jag tar alla kvällar, nätter, mornar och att min mans liv fortsätter som innan vi haft barn med liv, dusch, sömn.

     jag känner ett intensivt äckel och hat mot min man. Jag tittar på honom och undrar hur fan jag kunde bli kär i honom. När han säger att han älskar mig så tar det emot så mycket att säga det tillbaka. 


    Får så dåligt samvete så han inte gör någonting fel och försöker tillfredställa mig, medan jag känner mig likgiltig och känner att all ork, energi och kärlek jag har bara räcker till min bebis.

    är vår relation död, eller är det hormoner? Kan känslan gå över? Ge någon mer känt liknande? 

  • Svar på tråden Hatar min man sedan vår bebis föddes
  • Anonym (T)

    Tro jag det , han verkar ju inte ta hand om sitt barn ! 

  • Tow2Mater

    Prova mat i nappflaska. Du kan inte både ha kakan och äta den, nåt måste ju ge.

  • Anonym (Anonym)

    Känner igen mig så väl i det du skriver. Förutom att jag också tyckte att sambon luktade illa Solig det blir absolut bättre! Nu är väl snarare problemet att han känner att han tar barnet för mycket, men det är väl ett lyxproblem jag kan leva med. Alla män som säger "Ja jag kan ju inte göra så mycket, hon ammar" vill jag också slå i huvudet. Men har du testat att pumpa och ge flaska? Det gjorde vi kvällstid från ca 4 månader. Visst barnet var kinkigt och ville inte ta flaskan i början men efter ett tag gick det bra 😊 

  • Anonym (Erl)

    Är väl inte så konstigt. Är väl så de flesta kvinnor tycker om män innerst inne.

  • Anonym (ja)

    Du är helt slutkörd ts och du är avundsjuk/hatisk på hans lyxiga situation.

    Jag vet att de inte rekommenderar det, men vi gjorde så att vi körde med både amning och ersättning. Ersättningen gjorde att bebisen sov längre och jag fick äntligen sova. Sömnbristen höll på att helt ta knäcken på mig. Pappan till bebisen gjorde så att han var den som alltid tog upp bebisen om jag ammade på natten och också den som la tillbaka bebisen för jag hade mycket svårare att somna om än vad han hade. Han tog också blöjbyten. Han gjorde också uppoffringar med sin sömn men inte i lika hög grad som jag gjorde då han också skulle arbeta om dagarna och behövde sin koncentration, men han fanns där så mycket han kunde. 

  • Anonym (J)

    Du är trött. Slutkörd. 


    Kan du pumpa ut mjölk i flaskor / ge ersättning? 


    Du måste med få ta det lugnt, sova och ta hand om dig. 

  • Anonym (Py)

    Jag säger som de andra, du är ju helt slut! Eftersom jag inte hade möjlighet att amma, gav vi ersättning. Det gjorde att pappan kunde ta exakt lika mycket ansvar som jag. Jag behövde aldrig bli helt slut, för jag hade alltid fyra ostörda timmar varje natt. Jag behövde aldrig gå och lägga mig klockan 19 medan min man satt uppe och "lyxade" med kvälls-tv och vuxna program, för vi delade ju på ansvaret.

    Det gjorde också att barnet var lika trygg med oss båda och att jag aldrig behövt hetsduscha eller inte kunna sticka ut tån utanför dörren.

    Men oavsett matningssätt förstår jag inte varför pappan fortsätter sitt liv som vanligt? Även om han nu inte kan mata, kan han väl köra vagn tidigt på morgonen efter amning så att du kan sova en stund, eller  vagga i famnen som att du kan duscha? Eller varför kan han inte ta en promenad med bebisen en kortis, så att du kan dricka en kopp kaffe i lugn och ro?

Svar på tråden Hatar min man sedan vår bebis föddes