• Anonym (Leo)

    Hur lever ni med hemmasittande barn?

    Vi vabbar halvtid båda två och turas om att vara hemma. Men vårt barn är bara nio år. Vi har behövt läkarintyg för att kunna vabba så länge (1 år nu). 


    Vi har tät kontakt med skolan. Får uppgifter som vi försöker göra hemma, men det är långt ifrån allt vi lyckas helt och ibland tar det totalstopp. Skolan är helt med på att det viktigaste är att barnet mår bra igen. Skolarbete går att ta igen senare. Socialtjänsten tycker annorlunda, men de har vi som tur är blivit av med nu. 

  • Anonym (Leo)
    Anonym (Ts) skrev 2024-08-18 19:57:59 följande:
    Tack för att du berättar. Ang. soc. - var det skolan som kopplade in dem eller tog ni kontakt med dem själva? De har inte varit inblandade för oss hittills men det är nog bara en tidsfråga. Jag funderar på om det finns en poäng i att ta kontakt med dem själv och inte vänta på att skolan gör det.

    Det var en vi träffade på i vården som anmälde. 


    Kan med våra erfarenheter inte ge annat råd än att hålla er så långt ifrån soc ni bara kan. Se till att ha ett läkarintyg på att ert barn är hemma på grund av sjukdom. Det hade kanske kunnat skydda vårt barn. 

  • Anonym (Leo)
    Anonym (Abc) skrev 2024-08-19 11:09:05 följande:

    Jag har möjlighet att jobba hemifrån så har gjort det typ 90% senaste åren.

    Problemet är att jag inte mått superbra av det. Jag trivs att jobba hemma men inser att jag behöver den påtvingade sociala samvaron som jag får på kontoret för att inte bli deprimerad.


    Känner igen detta. Jag vabbade ett tag på heltid och mådde verkligen inte bra av det. Nu turas vi om. 


    Är någon av er ensamstående? 

  • Anonym (Leo)
    Anonym (Abc) skrev 2024-08-19 18:53:30 följande:
    Jag är inte det, men min man har inte samma möjligheter att arbeta hemifrån så det hamnar mest på mig. Men han har också flexibilitet så när jag måste vara på plats och vi inte vill lämna barnet själv så finns han där istället. 

    Ja, man får hitta de sätt som funkar. Att ha förstående arbetsgivare är så otroligt viktigt! 


    Vet alla på era jobb om hur ni har det? 

  • Anonym (Leo)
    Anonym (Ts) skrev 2024-08-20 08:21:12 följande:
    Jag har varit helt öppen med sonens situation. Jag är lyckligt lottad med en stöttande chef och förstående medarbetare. Men man vill ju ändå göra ett bra jobb. Skulle det här blir för svårt att hantera under för lång tid kan jag inte fortsätta vara chef.
    Anonym (Leo) skrev 2024-08-19 14:05:02 följande:

    Känner igen detta. Jag vabbade ett tag på heltid och mådde verkligen inte bra av det. Nu turas vi om. 


    Är någon av er ensamstående? 


    Jag har mina barn varannan vecka så det ger ju viss flexibilitet. Sen har tyvärr pappan egna problem (utbrändhet) så jag sköter nästan alla kontakter med vården och skolan även på hans veckor.

    Det låter tufft att du drar mycket själv. Har ni någon äldre släkting eller så som kan hjälpa till genom att finnas där dagtid, laga lunch och sånt? 


    Vi försöker, som du skrev om, ha struktur på dagarna. Något vi alltid hållt fast vid är att väckarklockan ringer på morgonen och då går man upp, klär sig, äter osv. Sen har man ju fått anpassa vad man gör under dagen efter vad som är möjligt. Ett tag övade vi på att lämna hemmet öht. 


    Har ditt barn kontakt med kompisar? Jag kan vara orolig att kompisarna inte finns kvar längre när barnet orkar träffa dem igen. 

  • Anonym (Leo)
    Anonym (Ee) skrev 2024-08-22 14:26:29 följande:

    Vi har vabbat med läkarintyg från bup. Men det handlar egentligen inte om hemmasittandet i sig utan för att soc och bup inte tycker att dottern ska vara ensam hemma


    Vårt sjukintyg förklarar dels att barnet behöver en förälder hemma, dels varför barnet inte klarar att gå till skolan, som en sjukskrivning (Soc har tyckt att barnet ska till skolan oavsett hur hen mår, men de lämnar oss som tur är i fred nu). 

  • Anonym (Leo)
    Anonym (Ee) skrev 2024-08-22 14:47:24 följande:
    Skönt att de lämnar er ifred nu! Självklart är det jätteviktigt att gå i skolan men det finns ju en gräns för när det är möjligt och rimligt. 
    Ja, precis. Har ni bra kontakt på Soc? 
  • Anonym (Leo)
    Anonym (Ee) skrev 2024-08-22 14:45:08 följande:

    Gällande aktivitet och skolarbete så var det väldigt lite av båda när min dotter mådde som sämst. Hon följde med oss och handlade ibland, läste böcker och tittade på film. Senare började hon i skolans verksamhet för hemmasittare där hon undervisades av speciallärare. 


    Hur har den verksamheten sett ut? Börjar man hemma? Är de på skolan och under vanlig skoltid? Flera barn/ungdomar i gruppen? 
  • Anonym (Leo)
    Anonym (Ee) skrev 2024-08-22 15:06:37 följande:
    Det är ett utrymme på skolan där ca 8 elever går. Tiderna och undervisningen är helt individuell. Min dotter var bara där ca en timme om dagen förra terminen. Andra elever går flera timmar per dag
    Är det elever från bara den skolan och hur stor är den i så fall? 
  • Anonym (Leo)
    Anonym (Ee) skrev 2024-08-23 12:49:51 följande:
    Hur ser det ut hos er med soc och skola?

    Soc har varit vidriga. Jag ska inte låta den berättelsen ta över tråden, men släkt, vänner, skola och barnpsykiatrin är chockade och upprörda över hur fruktansvärt känslokalla och okunniga Soc har varit. Soc bröt ner vårt barn fullständigt och är stor del i varför hen inte klarar av att gå i skolan nu. 


    Skolan har varit hjälpsamma och förstående, men jag blev förvånad över hur lite de kunde om sånt här och att det inte fanns några rutiner för hur de ska göra. Vi har kunnat jobba väldigt bra ihop med dem och hittat tillvägagångssätt som funkar. Men det känns lite som att vi har uppfunnit hjulet. 

  • Anonym (Leo)
    Anonym (Ee) skrev 2024-08-24 13:22:55 följande:
    Så himla tråkigt att höra! Borde ju finnas nationella riktlinjer för det här. 

    Ja, verkligen. (Ett skäl till att jag är för ett förstatligande av skolan.)


    Vad gäller Soc tror jag inte att några riktlinjer hade hjälpt i vårt fall. Vården har sagt att Soc inte följde de riktlinjer och regler som redan finns. Vi kan ju troligen få Soc fällda för det nu i efterhand, men skadan är redan skedd. Det kan aldrig göras ogjort. 


    Bestämmer sig soc för något kan ingen stoppa dem, hur fel de än har. Det är väldigt rättsosäkert. Hamnar man hos fel handläggare kan de göra väldigt stor skada utan att någon - inte ens vården - kan stoppa dem. Jag önskar att detta var mer allmänt känt. Det är ett mycket otryggt system som måste förändras innan ännu fler barn skadas. Att olämpliga personer väljer yrken där de har makt över andra kommer man aldrig att kunna komma ifrån och därför måste vi ha system som stoppar de här personerna. Vad gäller soc finns det idag inte något sånt. 

Svar på tråden Hur lever ni med hemmasittande barn?