Det fixade mannen smart, TS blev barnflicka och det var väl det som var syftet. Jag skulle flytta, omedelbart. Offra mig för någon annans barn? Finns ingen kärlek I världen som kan uppväga det. Skaffa eget boende och flytta, helst i morgon. Jag hade heller inte velat fortsätta att träffa mannen, han får skaffa en ny barnflicka.
Såg nu att TS hjälpt honom att få ekonomin på fötter, varför det? Den killen, som dessutom har en strulig son, skulle jag aldrig reflektera över. Sonen tycks ju ha något funktionshinder dessutom. Lämna! TS som är barnfri har ju ett liv att leva, yrkeskarriär, resor, vänner i stället för att passa ett jättekonstigt barn som inte ens hans mor orkar med, uppenbarligen. "Står och stirrar på mig när jag sover", lite otäckt, måste jag säga. Undrar hur du kom på tanken att flytta ihop med hans far, TS?
(Enfunderandeman) sammanfattar det hela så klokt, (jag kan av någon anledning inte citera), TS har själv lagt det här oket på sina axlar. Jag ser tillbaka lite i tiden, 80-talet, då skilsmässor började förekomma i allt större utsträckning. Jag själv, barnfri, separerade då och levde ensam tills jag hittade en likaså, barnfri, särbo.
Under min "intermaritala" period uppvaktades jag livligt av nyskilda farsor, flera med usel ekonomi, någon hade efter otrohet blivit utkastad tillsammans med gillestugemöblerna och hyrde i andra hand i en källare. Jag hade fast jobb med skaplig lön så jag hade nog varit ett fynd. Aldrig i livet att man frivilligt offrar sig för främmande barn, avstår från karriär, resor och kompletterande studier för att bli en piga. Min erfarenhet var att dessa snubbar inte vill bli särbos, vilket redan noterats i tråden, för då missar de ju "the punch line", nämligen markservicen och i förekommande fall ekonomiskt understöd, och så stark är inte kärleken egentligen. Detta försöker de nog under charm- och marknadsföringsfasen att inbilla kvinnorna, "nu har jag hittat dig, du är mitt livs kärlek och ingenting ska kunna skilja oss åt, flytta in i kväll och ge mig alla koder till bankkorten".
En annan klok synpunkt är att TS ska göra slag i saken nu, flytta, innan gossen fäster sig för mycket vid henne. Stackars barn, han kan ju inte hjälpa att hans föräldrar inte duger mycket till.