Överreagerar jag? Blir både ledsen och arg på svärmor som bara bjuder mannen på mat.

Vi har hjälpt svärmor med mycket sysslor, har också bjudit hem henne på middag flera gånger. Till en början bjöd hon inte tillbaka. Har inte förväntat mig det heller. Men på sistone så bjuder hon min man på mat och inte mig. När vi skjutsat på marknad så vänder hon sig till min man och säger "jag köper din mat också". Men jag har fått köpa min mat själv. Hon har även bjudit honom på mat när vi är där. Då kan hon vända sig mot min man och säger "Kalle, vill du ha mat?, du kan ta mat som jag har här". Detta har hänt flera gånger. Hon frågar min man men inte mig. Idag klockan 16 bjöd hon min man igen. Jag var lite extra känslig pga väldigt lågt blodsocker, hade bara fått i mig ett halvt glas hallonsoda pga nattjobb och sen ett besök på akuten. Hur som helst när svärmor gjorde så igen. Min man sa nej tack. Jag blev väldigt ledsen då jag var vrålhungrig. Bägaren rann över och för första gången sa jag något. Jag sa till mannen "som vanligt är det bara du som blev bjuden" sen åkte jag. Svärmor blev jätteförvånade och frågade min man om något var fel. Han förklarade precis som det var och svärmor sa "men det var så lite mat kvar" min man påminde om att hon gjort såhär förr och hon förstod nog inte problemet. 

Jag ville även ge svärmor en ärlig förklaring så jag skrev ett sms till henne och förklarade utan irritation om varför jag reagerade som jag gjorde. Fick inget svar men hon har läst. 

Överreagerar jag? 

Jag är själv uppfostrad med att man absolut inte gör så. Mina föräldrar bjöd mina kompisar på mat, pappa tjatade jämt på mig att när jag gör mat och fika ska jag bjuda mina kompisar också. Gjorde alltid det. Skulle det finnas lite mat bara så skulle vi få dela på det då mina föräldrar aldrig skulle acceptera att gästerna sitter hungriga medans vi äter. 

Jag känner att svärmor inte är tacksam för allt jag också ställer upp på henne, jag känner mig inte välkommen och exkluderad.