• Anonym (Selma L)

    Barnets mamma beter sig orättvist

    Om man bortser från dig och mamman till barnet så kanske vi kan tänka oss situationen ur barnets perspektiv istället. För det är väl ändå viktigast?

    Barnet har sovit alla nätter med mamma fram till nu. Helt plötsligt ska barnet sova alla nätter med sin andra förälder. Det är inte bra för barnet. För barnet är det egentligen bäst att fortsätta som det har gjort, men om det inte går så är 50/50 bra. Och det är ju vad mamman också önskar. 

    Det är också skillnad om barnet är 6 månader eller 1,5 år gammalt. En baby behöver vara med samma person så mycket som möjligt. Det är först när anknytningen till person nr 1 fungerar som barnet kan gå vidare till anknytningsperson nr 2. Eftersom mamman har ammat så är hon anknytningsperson nr 1. Så är det bara. 

    Livet är långt, barndomen är lång. Det finns eoner av tid att knyta an till barnet, vara det nära, ha mysigt ihop, laga mat till barnet och så vidare. Barn som har sovit med mamma de första 5-6 åren står ändå nära sina pappor. Det finns mer än ett sätt att komma nära. 

  • Anonym (Selma L)
    Anonym (ledsen) skrev 2024-09-10 20:51:25 följande:

    Fortsatt bra och mestadels vettiga kommentarer. 

    Gällande några kommentarer om anknytning så stämmer det inte att det behöver vara en enda person. Barn kan ha trygg anknytning till flera vuxna. Läs forskning. 

    Genom att amma är man en viktig anknytningsperson, ja. Men inte nödvändigtvis nummer ett. Anknytning förhåller sig inte så. Precis som vuxna människor har barn basala behov, och det finns olika personer som kan uppfylla dessa. Amning är genom ett sätt, det finns många flera om dessa tillåts samexistera.

    Det finns många sätt att komma nära sina barn. Jag vill göra det på olika sätt, ett av dessa är genom att sova tillsammans. Det är en rättighet, anser jag som förälder, såvida det inte äventyrar mitt barns hälsa och utveckling. Det är inte tal om att barnets mamma ska försvinna, hon kommer alltid vara en nära och viktig person. Men relationen kommer kanske ändra form, precis som relationer gör. 

    Jag anser att min önskan som förälder är lika viktig att ta hänsyn till som min medförälders. Föräldraskap går inte att ses som ett jämställdhetsprojekt, men det är möjligt att skapa jämlika relationer mellan barn och föräldrar om man har viljan och ambitionerna till det, är jag säker på. Detta utan att barnet tar skada sett till hälsa och utveckling. 


    Förstår att det inte känns bra just nu, men barndomen är som sagt lång. Ni kommer att stå barnet lika nära om du bara ger det tid. Du svarade aldrig på hur gammalt barnet är?
    Anonym (P) skrev 2024-09-10 21:11:22 följande:

    Stå på dig om att ni nu när det går ska dela 50/50.

    Om det är till någon tröst vet jag ett annat par kompisar som skaffade barn ihop och liknande saker hände dem. Det är svårt att lämna ifrån sig det barn man burit och ammat. Man lever ju i symbios och det är jobbigt att bryta den. Att lämna över sitt barn till den vuxna person man älskar mest i hela världen är förmodligen lättare än att lämna till sin kompis, men en del har till och med svårt att lämna över till sin man som är biologisk förälder. 


    Men det bör man ju göra, även om det känns jobbigt. Du vill vara förälder på samma villkor som hon och borde få samma möjligheter till det - inte genom att ta alla nätter nu, men hälften. 


    En variant är ju faktiskt att ni en period delar sovrum. 


    När tar du över föräldraledigheten? Det kommer förmodligen ändras saker i era relationer då. 



    Mamman önskar ju 50/50. Det är TS som önskar mer än 50%. 

    Vad barnet själv önskar kan vi bara gissa. 
Svar på tråden Barnets mamma beter sig orättvist