Oplanerat gravid - alla förutsättningar men fel timing

Alla frågetecken i texten är kaninöron, vet inte varför det blev till frågetecken?

Jag håller med er båda två.

Frågan jag tänker på ständigt är mer än våra inplanerade saker. Vi har trots allt vart tillsammans så pass kort tid att man funderar över hur mycket stryk ett förhållande tar av en graviditet och ett barn, vi har inte haft några stora motgångar. Aldrig ett bråk utan mer smågnabb i så fall, sedan har vi tagit oss igenom sorger efter familjemedlemmar som gått bort osv. Men aldrig har vi haft en diskussion där vi tycker olika om saker och ting.

Han är väldigt fin, vi har samma värderingar och grunderna hos oss båda är på samma plan. Hur vet man om man klarar sig igenom en så stor livsförändring som ett barn efter så kort tid tillsammans?

Jag vill inte bli ensam mamma och han vill heller inte ha det så. Vi vill ha en familj tillsammans. 

Är jag bara överdrivet orolig?

Hej, 

Det kan man tycka men så är inte fallet. Om du läste hela min text så ser du att jag innerst inne INTE vill göra en abort.
Däremot så tycker jag inte att man skaffar ett barn huxflux utan att det är kanske det största steget i en människas liv. Jag är en eftertänksam person som vill ge mitt framtida barn de allra bästa förutsättningarna som finns i livet.

Det är också en chock att möta när man inser att man är gravid totalt oplanerat och inte ens tänkt i de banorna innan. 

Att framstå som ytlig är inte ett problem för mig, men du får det att låta som att jag skulle vilja göra en abort pga småsaker. Jag har förklarat situationen grundligt tycker jag själv, vi är helt enkelt i chock, timingen är dålig och vi har vart tillsammans en kort tid. Detta är inget vi förberett oss på eller planerat för, därav väcker det frågor. Inte så konstigt tycker jag faktiskt, absolut inget som gör mig till en ytlig person åtminstone.

Alltså jag behöver RÅD och hjälp att få tankarna rätt, perspektiv från båda hållen. Inte en idiot som sitter och tjafsar med mig när jag redan är förvirrad.

Anledningen till att det tas upp är för att det är/var våra planer som påverkas av denna graviditet, dessutom tycker jag inte att det är ytligt att resa ihop och få erfarenheter av varandra på andra sätt än att bara släpa hemma dag in och ut. Och ett jobb är absolut inte något ytligt utan det är stället där du spenderar den största tiden av din vakna tid på dygnet. Så tyst med dig nu! Har du inget snällt eller bra att komma med har du inget här att göra. Hejdå!

Du och jag har precis samma tänk! Jag ser fördelar och nackdelar med båda scenarion? Så otroligt svårt att få någon rätsida på detta. 

Jag tror dock att jag alltid hade haft ett dåligt samvete och en saknad om det är så att vi väljer abort. Vet inte alls vad vi ska ta oss till 

Vem har sagt att vi inte klarar av barn i dagsläget?