Oplanerat gravid - alla förutsättningar men fel timing

Alla frågetecken i texten är kaninöron, vet inte varför det blev till frågetecken?

Jag tror att du egentligen redan har svaret.

Alla bitar i livet är på plats med ekonomi osv och du har stabil relation med en man du vill dela livet med. Och ha barn med. Det som du nämner och gör att du/ni har tvivel om huruvida du ska låta graviditeten fortgå är triviala saker, som vad de ska säga på jobbet och att en planerad resa kanske inte blir av.  Att göra en abort i ditt läge, när du dessutom snart passerar 30-strecket, är inget jag skulle rekommendera min dotter. Att göra en abort medför alltid en liten risk och att kunna bli gravid (överhuvudtaget och i synnerhet just när man vill) är inte något man kan ta för givet.  

Det är en sak att göra abort när man av olika skäl verkligen inte önskar/ kan skaffa barn, en helt annan att välja bort ett litet barn för att man vill vänta något år. Det väger liksom alldeles för lätt för att motivera abort. Du har ett litet liv som spirar i dig, en produkt av er kärlek, som vill göra entré lite tidigare än ni egentligen hade tänkt er, din son eller dotter! 

Det är många som säger att man aldrig blir klar med allt som man vill göra/ha klart innan. Den listan kan bli hur lång som helst...
Samtidigt har ni ett antal väldigt konkreta saker som ni planerat för och vill göra.

Det man riskerar är att det dröjer med en ny graviditet, längre än man önskar. Sen när man väl börjar försöka. Och att man då kan komma att ångra sig men då får man nog tänka att man fattade beslut utifrån vad man kände till. Mer kan man inte begära av sig själv.
Eller att det inte blir någon graviditet alls, kanske efter en tid med hjälp...
Men sånt vet man aldrig!

Ni kanske bestämmer er för att behålla den här graviditeten och sen går någon fel om två veckor. Det är också sånt som händer. 

Svår fråga!

Jag håller med er båda två.

Frågan jag tänker på ständigt är mer än våra inplanerade saker. Vi har trots allt vart tillsammans så pass kort tid att man funderar över hur mycket stryk ett förhållande tar av en graviditet och ett barn, vi har inte haft några stora motgångar. Aldrig ett bråk utan mer smågnabb i så fall, sedan har vi tagit oss igenom sorger efter familjemedlemmar som gått bort osv. Men aldrig har vi haft en diskussion där vi tycker olika om saker och ting.

Han är väldigt fin, vi har samma värderingar och grunderna hos oss båda är på samma plan. Hur vet man om man klarar sig igenom en så stor livsförändring som ett barn efter så kort tid tillsammans?

Jag vill inte bli ensam mamma och han vill heller inte ha det så. Vi vill ha en familj tillsammans. 

Är jag bara överdrivet orolig?

Jag blev oplanerat gravid efter TVÅ månader tillsammans. Ni har ju haft oceaner av tid ihop :P

Vi är fortfarande tillsammans 15 år senare och har hunnit få fler barn. Tuta och kör tycker jag. Att göra abort för att det är något år för tidigt tycker jag låter väldigt dumt.

Om du inte varit gravid hade jag rått er att vänta något år. Men nu är du ju det. En liten kämpe som verkligen ville bli till, och alla förutsättningar finns ju.
Ta med dig din älskling till en butik och titta på små, små bebiskläder. Se hur ni känner.

Känns som att du innerst inne vill göra abort (pga era semesterplaner och ditt nya jobb) men letar efter mer en acceptabel anledning för att inte framstå som ytlig. 

Hej, 

Det kan man tycka men så är inte fallet. Om du läste hela min text så ser du att jag innerst inne INTE vill göra en abort.
Däremot så tycker jag inte att man skaffar ett barn huxflux utan att det är kanske det största steget i en människas liv. Jag är en eftertänksam person som vill ge mitt framtida barn de allra bästa förutsättningarna som finns i livet.

Det är också en chock att möta när man inser att man är gravid totalt oplanerat och inte ens tänkt i de banorna innan. 

Att framstå som ytlig är inte ett problem för mig, men du får det att låta som att jag skulle vilja göra en abort pga småsaker. Jag har förklarat situationen grundligt tycker jag själv, vi är helt enkelt i chock, timingen är dålig och vi har vart tillsammans en kort tid. Detta är inget vi förberett oss på eller planerat för, därav väcker det frågor. Inte så konstigt tycker jag faktiskt, absolut inget som gör mig till en ytlig person åtminstone.

Jag tänker att det du skriver om vad ni ändå gemensamt har planerat och sett framför er... att det inte blir av. Oavsett att det nu handlar om att ni får barn, det skulle kunna vara av ekonomiska skäl, att en blir sjuk etc.
Men att det inte blir av eller skjuts på kan skapa bitterhet om ni sen sitter där med ett barn, får en tuff start, har svårt att hitta era roller, hamnar i konflikt, barnet har kolik... Nu målar jag verkligen fan på väggen, jag vet det - men det är sånt jag själv har kunnat tänka. Att vi i vissa situationer faktiskt HADE varit bättre rustade om vi fått landa mer i relationen, hunnit göra den eller den saken eller vad det nu må handla om.

Jobbmässigt och ekonomiskt så visst, ett litet barn kostar inte så mycket och man kan handla begagnat. Men det kanske inte är exakt det man tänker på utan att med ett litet sparande och en stabil ekonomi hade man kunnat snåla med dagarna och vara hemma längre. Kunnat sova gott om natten trots högre räntor för att man jobbat ihop en okej föräldrapenning. Kunnat jobba deltid tills barnet var 4 för att man hade kunnat spara dagar och har ett bra jobb som man trivs på och ville komma tillbaka till. Kunnat åka på en solsemester tillsammans under föräldraledigheten. Det är inte det viktigaste och det kan absolut ses som ytligt men för oss har det handlat om vad vi vill kunna erbjuda och ge de barn som vi får och till oss som par och familj.

Så jag skulle ha 100% förståelse för beslutet oavsett.

Varför du då fram ytliga saker som semesterresa och nytt jobb, om de inte påverkar?

Alltså jag behöver RÅD och hjälp att få tankarna rätt, perspektiv från båda hållen. Inte en idiot som sitter och tjafsar med mig när jag redan är förvirrad.

Anledningen till att det tas upp är för att det är/var våra planer som påverkas av denna graviditet, dessutom tycker jag inte att det är ytligt att resa ihop och få erfarenheter av varandra på andra sätt än att bara släpa hemma dag in och ut. Och ett jobb är absolut inte något ytligt utan det är stället där du spenderar den största tiden av din vakna tid på dygnet. Så tyst med dig nu! Har du inget snällt eller bra att komma med har du inget här att göra. Hejdå!

Du och jag har precis samma tänk! Jag ser fördelar och nackdelar med båda scenarion? Så otroligt svårt att få någon rätsida på detta. 

Jag tror dock att jag alltid hade haft ett dåligt samvete och en saknad om det är så att vi väljer abort. Vet inte alls vad vi ska ta oss till 

Inte optimalt men också en stabil relation där ni inte bråkar, bra boendesituation och lön. Du vill ha barnet. 1-1,5 år till kan fördjupa er relation men när den redan verkar väldigt stabil ser jag inga större problem. Det är alltid en risk att få barn ihop vare sig det är 9 månader från man startat dejta eller efter 10 år. Många gillar att resa med barnet.

Fast du skriver ju faktiskt att ni har alla förutsättningar, men det har ni alltså inte eftersom ni inte känner er säkra på att ni klarar av barn j dagsläget. 

Vem har sagt att vi inte klarar av barn i dagsläget?

Jag var i en liknande sits nyligen. Varit tillsammans med min sambo ett år lite drygt när jag fick reda på att jag var gravid. Vi bodde inte ens ihop men hade det på gång. Tänkte länge och väl men landade i att det kändes dumt att avbryta en graviditet bara för att det var ett år för tidigt mot vad vi tänkte oss från början. Så nu bor vi ihop, köpt hus och snart kommer bebisen. Vet ju inte hur vi känner om fem år, men resor och allt sånt där bleknar liksom i jämförelse med att bli föräldrar. Sånt kan man ju göra senare också. 

Vem är 100% säker på att de klarar av barn när de blir gravida? Tjafsa inte med TS i ett sånt utsatt skede.

Du vill leva resten av ditt liv med din sambo. Vet man så Vet man. Bara att köra.

Resa osv kan ni göra sen. Kan säga att ALLTIG blir roligare med barn. Kärleken till ens barn är obeskrivlig.

Livet kan inte alltid planeras och det är bara att rida med vågen. Nu valde livet till er och dj är gravid. Ett stort GRATTIS! 

Ni kommer växa tillsammans i föräldrarollen och att se din sambo bli pappa kommer göra att du älskar honom ännu mer.