Vad gör du för klara av att stanna i ett sexlöst förhållande?

Detta är ju lite det jag är rädd för. Känslan är att när det väl börjat tippa över finns det ingen räddning. Finns inte gnistan kvar alls längre går det inte att forcera. Hur skulle det vara om man kunde tvinga sig att känna attraktion för någon

Jag tror att du behöver tänka igenom faktorerna som gör att du tror att du inte kan skiljas. Jag tror verkligen inte att det "bara" är att göra slut.
Jag tror att det, för de allra flesta, är väldigt, väldigt jobbigt att skiljas. Vissa har ju särskilda orsaker till att det är extra svårt, och jag vet inte vad det är för dig. Jag antar att du inte vill skriva om det, men jag tror inte du kommer bli lycklig i en sexlös relation. Jag tycker det låter som relationen ät död. 
Det som möjligen skulle vara alternativet är en öppen relation, men jag tror dels det är svårt att få till, och dels bara en konstgjord anding. Likaså otrohet, som dessutom bara gör en kommande skilsmässa infekterad och komplicerad. 

jag är också där, hon ville alltmer sällan,,åren går o jag har mått mycket dåligt över att känna mig avvisad sexuellt, nu har jag vant mig, o vi har i princip inget sex alls,,jag vill egentligen inte alls leva under sådana förhållanden, verkligen inte, men jag Har misflyckats med att göra något åt det hela,, så vi lever sexlöst, nu har jag accepterat hur det blivit, men skulle aldrig relommemdera något att stanna i en sexlös relation, det tar som fasiken på psyket,,

Jag runkar och kollar porr istället och överväger otrohet. Ingen som vill ligga med en skata. 

Min fru och jag är över 60 och har sex varje vecka. Jag är lite rund om magen, flintis och vithårig. Hon är ganska slank och har fått en liten mage, bara lite hängbröst men fylliga och fina.

Jag tänder på hennes kropp till tusen, och ger henne ofta komplimanger för hennes sexiga kropp. Hon ger mig aldrig komplimanger för mitt utseende, så ibland undrar jag om hon alls tänder på min kropp. Vi har skönt tillsammans, men det skulle vara så gott att någon gång få höra att jag är fin eller så.

Härom dagen kom vi in på stjärtform, och hon antydde att jag har hängrumpa. Eftersom hon aldrig säger något positivt så sved det i hjärtat. Även om man inte älskar allt med partnerns åldrande kropp så tycker jag att man ska vara uppskattande.

Jag onanerar. Ser inget problem i att vi inte har sex längre. Onani går fortare och är faktiskt t.o.m. skönare. 

Samla på sig ohälsosamt bukfett är inte bra. Hade själv aldrig accepterat nåt sånt, varken från mig själv eller en partner, och ännu mindre gett komplimanger för det. 

Bekvämt att skylla på åldern också. Det finns folk på 60+ som håller sig i form och även runt magen med vanlig träning i rimlig mängd.
Vill man få komplimanger för sitt utseende så får man allt anstränga sig lite för att upprätthålla detta också.

Jag kan känna igen mig i det du skriver men där jag är den som saknar sexuell lust. I min förra relation avtog den och jag tappade känslorna. Vi hade också två småbarn som gjorde det svårt att få till. Nu lever jag med en ny man och vi har en gemensam dotter. Sex är inte så viktigt för mig och känns mest som ett krav men jag är attraherad av min sambo och kan bli sugen på sex när vi har tid för varandra. T ex ser en film ihop bara han och jag. I den vardagliga stressen har jag inte lust och vill heller inte prioritera sex. Det känns mest jobbigt. 
Det är fint att du är rädd om relationen. Samtidigt behöver ni hitta något som känns okej för er båda. Det kanske finns saker som skulle kunna öka intresset. Kanske kan ni läsa en novell ihop? 

Svårt att råda någon i en sån situation, runka i duschen och leva på gamla minnen fungerar ett tag iallafall. Har attraktionen försvunnit så är det nog bäst att gå vidare dessvärre. Du gör våld mot dig själv i längden.