Konflikt mellan döttrarna rörande en tradition

Nu råkade det bli anonymt inlägg men ni ser föregående inlägg i min profil.

Det är det som har hänt. Att hon blev måltavla för mobbarna på grund av henne och sen även om jag har försökt att undvika att parentifiera henne blev det att hennes lillasyster som del av traumat tydde sig till henne som trygghet och under en tid idoliserade henne eftersom hon var där och försökte hålla henne lugn där de hade gömt sig medan det hela pågick.

Så hon känner att deras mor förstörde våra liv eftersom vi fick starta om efter. Och i traumat så även om hon försöker att minnas hur hon var före så minns hon mest när allt gick åt fanders och minns den psykotiska person hon blev.  Sen finns ju frågan fortfarande över vad som hände som gjorde att det gick som det gick hos båda tjejerna och även hos mig då det var som en helt annan person än den vi kände henne som.

Det är jag helt med på. Även om jag själv som vuxen har mer förståelseför det hör med både fysiska och psykiska sjukdomar så är det svårt att ibland inte känna att hon ställde till det för oss. Och äldsta fick under tiden det skedde ta in en mer i brist på andra ord krigarinställning för hon ville skydda sin syster och då blir det mer att man väljer kanske mer aggressiva känslor medan yngsta fick vara den där rädda harungen (inget negativt menat). Och kan fullt ärligt säga att jag ett antal gånger önskat att det hade skett medan jag var hemma så båda två fick vara harungar och känna sig skyddade.

Sen att de på skolan använde det mot henne gjorde ju inte saken bättre.
Och alldeles som du säger är det viktigt att validera hennes känslor och tillåta henen vara arg på sin mor. För även om det var en sjukdom oavsett psykisk eller om hon fick någon typ av anerysm eller liknande så påverkade det henne väldigt i negativ mening.

Det tror jag också <3

Hjelm skrev 2024-10-24 19:10:58 följande:

Jag tror att du tänker helt rätt. Givetvis blir du bekymrad över detta, men jag tror inte att man behöver göra det till en större grej än vad det är. Förklara läget för dem innan, att man tänder ett ljus för vem man vill och att flickorna själva får välja "sina" ljus. Här kanske man till och med kan uppmuntra dem att ha lite egna val, om man går förbi en minneslund där man kan tända för vem som helst. Den ena kanske har en kompis vars farfar nyss har dött, den andra kanske vill tända ett ljus för ett gammalt husdjur eller en kändis (detta är givetvis bara exempel). Då kanske det avdramatiserar lite att de inte gör samma val.

Så följer ni alla med och tänder där ni vill göra det gemensamt. Spara barnens mamma till sist, och innan det har ni gjort upp att storasyster kan vänta någonstans. Det bästa är kanske om ni kan ha med er någon släkting eller vän med familjen som kan hänga med henne en stund, kanske gå in i kyrkan så länge. Eller passa på att gå och tända ett av hennes "egna" ljus, om hon har ett. Så möts ni upp på ett bra ställe sen, och tjejerna får förstås massor av beröm för att de var så duktiga och tillät varandra att göra sin grej av allhelgona

Det blir en tuff dag för dig men jag tror på dig.

Bra tips från dig. Och det blir lite så som tanken är. Tänkte väl egentligen ta deras mor först men det slog mig att de kommer troligen även i år att ha fika i antingen församlingshemmet eller kyrkan som äldsta då kan gå i förväg och så möts vi där efter. Eventuellt beroende på hur min far mår så kan det hända att min mor äe med och hjälper till där med.
Vi har ju sådana lyktor i metall som man sätter ned ljus i på de gravar vi har hand om. Så det blir ju ett ljus per grav. :) Men helt klart ta med mig något extra för minneslunden. Som jag tände där för några år sedan för tre kompisar varav en som dog i suicid och två som gick bort i covid under pandemin. Sen blir det isåfall absolut sist vi går till deras mor då vi har som en runda med min farmor och farfar, sen vidare till några av mina kompisar som gått bort som tjejerna brukar följa med och höra lite historier om. Och då är vi redan uppe vid kyrkan.

Sen kickar väl en kombination av pappahjärnan och bilmekanikern i mig in men ska prata med äldstas psykolog om att när hon är redo och enbart då kan jag och äldsta besöka deras mors grav och hon får säga vad hon tycker om sin mor till henne på sätt och vis. Men gör inget utan att först ha klart ljus från psykolog och att hon vill själv. Det sistnämnda är absolut viktigast.