Anonym (Heter?) skrev 2024-12-19 15:12:29 följande:
Jag fattar Ts. Ingen rolig känsla. Men hellre att man känner sig avtrubbad och likgiltig än att känna sig förkrossad och uppgiven.
Hur tacklar du detta med julen när det kommer till relationen er mellan i fråga?
Kan bara se till mig själv men för mig blir påslaget av att ha ännu mer kontakt mer nära till hands och hjärnan börjar romantisera hur det KUNDE ha vart om man bara var liiiite mer på samma plan som han man träffar. Allt hade vart så mycket lugnare i sinnet då och man hade mer kunnat njuta av allt det mysiga som sker nu med en mer genuin känsla för att man fick den bekräftelse och uppvaktning man känner man är värd. Just nu är det iallafall allt jag önskar mig.
Hade kunnat avstå alla paket i världen bara han steppade upp sitt game och förvånade mig på ett positivt plan med ömsesidigt ansvar för relationen för han visade tusen gånger mer rent emotionellt.
Ingenting är omöjligt för oss, detta kanske bara är en fas av något lite provocerande/tungt som man ska ta igenom sig för att se ljuset i tunneln starkare när det väl kommer.
Hoppas så innerligt att han jag träffar hör av sig med något riktigt bra i helgen där jag får mer än bara brödsmulor. Men vågar inte hopps på att han ens skriver.
Liksom vill inte dom ha någon vid sin sida av det motsatta könet nu kring jul och allt mys och gemenskap? Känner dom sig inte ensamma, precis som man själv kan göra?
Nej jag vet inte exakt vad jag känner eller tänker nu, men dagen har iaf varit ok. Jag vill ge honom en chans att visa att han kan vara i tanken "ge och ta" snarare än "passar det inte så är dörren där". Nu sa han inte så, utan mer att om det gör för ont för mig att vara med honom så kanske jag inte ska vara det.
Han har frågat vad jag gör på julafton, det kan ha varit av ren nyfikenhet, men det finns ju också en möjlighet att hans föräldrar vill bjuda in mig på en em-fika och det vore så klart trevligt. Annars ses vi inte förrän nästa torsdag igen.
Önskar samma för dig som för mig, att vi kan vila lugnare i de här relationerna vi har. Att männen liksom vaknar upp lite grann och börjar uppskatta det som finns. Jag vet dock att det är för mycket att hoppas på, det finns inte mycket man kan göra, men man kan iaf backa lite och låta dem sakna oss. Precis som du önskar jag att den jag träffar skulle steppa upp mer, både i kontakt men ffa just nu kring det problem som har uppstått.
Jag tror tyvärr att män har lättare för att vara ensamma =/
