Varför har så många killar svårt för att höra av sig och vad gör man?

Han har fortfarande inte hört av sig om han kunde ses eller inte till helgen?efter att han skrev: kollar.

Jag sitter här nu, precis blivit avtackad av mina kollegor och fått ett fint vin och lite ostar och kex som tack för denna tiden. 
Nu sitter jag här själv i min lilla nystädade etta med vetskapen om att jag är ledig i mer än 2 veckor utan planer och känner mig ängslig för allt jag vill är att höra från honom. 
Jag hade velat vara upprymd nu och embracea stoltheten över mig själv för dessa år på arbetet och fira att jag nu gjort min sista vecka på jobbet men istället känner jag mig illa till mod, känner mig ängslig och låg över att han inte har skrivit än när han sagt att han ska kolla upp helgen. Magkänslan skriker att han inte kommer höra av sig alls i helgen för han tror väl att jag återigen ska förekomma honom på Messenger nu och fråga om han kunde eller inte en gång för alla.
Jag vill skriva jätte mycket ssamtidigt som jag en sån här speciell fredag inte vill få dissen, vilket jag till stor chans kommer få. Han har säkert redan bestämt sig för att säga att han inte kan men väntar väl på att jag ska skriva igen och då behöva känna mig needy. Men vill ju ha svar! Min tid är också värdefull. 
I en drömvärld hade jag mer än gärna delat min gåva från kollegorna tsm med honom imorgonkväll och ha något att se fram emot. Men somsagt, inte ett ljud?

Vad ska jag göra tycker ni?

Om inte han du träffar tar kontakt idag fast ni har sagt det kommer du ändå att höra av dig?

Ts du får inte tolka mig fel nu. Har varit där du är och har vänner som hamnar där också än idag. Man blir helt knäpp. Jag vet. Men eftersom du är den som "jagat" honom så vet han ju vart han har dig. Tyvärr värdesätter få män kvinnor som (missförstå mig rätt) jagar. 

Nu går du in helt i honom och jag fattar känslan, den är hemsk MEN vad tror du hade hänt om valt att vara tyst istället. Inte en dag inte en vecka utan längre... ? Kommer han börja undra vart du tog vägen kanske?

Det du såg i hans hem idag kan ju mkt väl ha varit att hans familj kom hem och åt mat då han fått tråkiga besked om sin hälsa. Hans son kommer ju inte hem på moppen och är med om pappa har en dejt? Och vilken dejt köper med en presentkorg? 

Hur har det gått för er under Julen?

Usch då Ts - vad tråkigt att det inte känts bättre. Låter som att han är väldigt konflikträdd och precis som många män bara vill ha det på sina villkor. Fattar dock inte detta med att han bjöd in dig till sig för att den tycka att du tränger dig på? Hur han man ens mage att säga så? Detta med kommunikation verkar inte vara helt lätt alltid. 

Du ska inte vara den enda drivande, tar inte killen tag i att kontakta/ses/skriva och som du skriver att det gått någon vecka sedan ni hörts för att han inte skriver på eget initiativ så är han helt enkelt inte så intresserad. Gå vidare och låt det vara, vill han göra något av er relation så kommer han till dig. 

Jag var i exakt samma sits som dig i dejtandet tills att jag började dejta enligt regeln att låta killarna vara mer drivande i det och släppa de som lekte svåra - är han intresserad så är det enkelt. Då träffade jag äntligen min nuvarande fästman, med honom var allt enkelt.

Man slutar bry sig, det är vad man gör. Männen vet förmodligen om din karaktär och spelar på det. Dom vet att du är någon som dom "kan hålla på" med. Du behöver skaffa dig bättre självrespekt om något. 

Ofta är det en specifik typ av kvinnor som hamnar i dessa situationer. Det brukar gå åt två håll. En del kvinnor lär sig av sina misstag. Och undviker denna sortens män, eller stänger ner direkt när det märker vad det är för slags man och går vidare.

Samma sak gäller en del gifta kvinnor och kvinnor i relation. Dom klagar på att dom får göra allt i relationen. Men ändå stannar dom kvar. En sund/logisk människa hade lämnat, om man är missnöjd. Det är inte alltid lätt och det kanske inte går lika fort med barn. Men går det gör det. Annars tycker jag dessa faktiskt får skylla sig själva, när dom ändå inte gör något åt sin situation och är förhandlingsförlamade. 

Jag har haft kontakt och träffat en man ifrån oktober. Och det är alltid jag som hör av mig, för att se hur han mår. Vi har kontakt dagligen via messenger.
Det är ibland rätt jobbigt att det är bara jag som hör av mig..  Jag är den drivande..
Mannen ifråga har själv sagt till mig, att du måste vara tydlig med att berätta vad du vill. För han har några diagnoser, (han har ADHD och Asperger).