Min dotter menar att få är så fattiga som vi, stämmer det?

Det bästa du kan lära henne och förhoppningsvis fattar hon själv att nu har hon bättre förutsättningar än ni hade och vill hon kan hon anstränga sig och ha det bra i framtiden. 

Hon kan inte styra över föräldrarnas liv och förutsättningar, bryr hon sig verkligen om hur hon ska bo och vill hon ha det som sina vänner så kanske hon kan sitta och plugga och skaffa ett vanligt liv, kanske inte bli gravid förrän hon är klar med studierna och har ett fastjobb med möjlighet till löneökning och kanske gifta sig med nån som har det minst bra ställt om inte bättre.

Ska hon bara sitta och klaga så kan du skita i henne, barn säger vad de säger, om hon verkligen bryr sig och om det är något som sårar henne så kommer hon också ha viljan att ändra på det, annars är det bara snack

En etta i Rinkeby kanske, hade studentlägenhet i sthlm (18 kvadrat, utan kök) för 7000 i Solna. 

Missförstå mig inte, jag är själv en dotter till en mamma i samma situation. Jag minns väldigt tydligt att jag vare sig ville ha vänner hos oss eller kunde relatera till deras livsstil på något sätt, dock inte för att föräldrarna var lågutbildade eller hade dåliga jobb utan en av de blir drastisk arbetslös och kunde inte återhämta sig. 

Det tog hårt på familjen, det blev hyresrätt med hyra på 8000, 2 rum för 5 personer. Jag skämdes dock och vågade inte vara så taskig mot mina föräldrar, de gjorde och gör än idag så gott de kan. Tycker att det är bedrövlig ton av din dotter om hon nu är gammal nog att gå i gymansiet och ändå inte ha någon som helst respekt för föräldrarnas bakgrund och livssituation.

Point being, jag tog mig ur, direkt efter studenten flyttade jag hemifrån, skaffade jobb på heltid och även plugg på heltid. Nu tjänar jag mer än mina föräldrar gör tillsammans och det var situationen jag såg hemma som gav mig motivationen att satsa på karriären och utbildningen. 

Det jag försöker säga är att du kan använda det här som ett tillfälle att läxa upp barnet och visa, att ingenting i livet är gratis och vill de ha det bättre så ska de kämpa och det är så jävla äckligt beteende att klandra föräldrar för en livsstil som man själv önskar. Absolut rimligt om man är 12-13 och tänker så men når man gymnasieålder som ändå visar att man t.ex har kapacieten att välja inriktning på karriär osv så kanske man borde skärpa sig. 

Tips till henne kanske är att inte välja nån random gymnasielinje som är "kul" och faktiskt ta och fundera lite på hur hon vill leva om 10 år och fatta beslut utifrån det? Det går alltid att ändra sig dessutom. 

Tror att alla människor vill ha det bra, det är ingen som går till ett lönesamtal med inställningen att inte höja lönen. Här handlar det klart och tydligt om att de är av diverse skäl lågutbildade eller har inte möjlighet till bättre lön. Okänsligt att bortse från det.