Min dotter menar att få är så fattiga som vi, stämmer det?
Bortsett från alla flyktingar eller typ ensamstående med sjukdomar.
Jag börjar nästan tro att det är sant, att vi tillhör en minoritet i Sverige gällande ekonomin.
Jag känner då ingen som tjänar så lite som oss bortsett från våra kollegor. Jobbar inom LSS och maken på PostNord. Vi får ut i snitt 23-24000 var efter skatt. Vi har dock en väldigt låg hyra på 6000 och inga lån, och en del andra räkningar så jag har aldrig känt mig fattig.
men sen hon började högstadiet i en helt vanlig förort fanns där ingen i hennes bekantskapskrets som bodde i hyresrätt. Alla bor i villa.
samma ju när hon går gymnasiet inne i stan/stockhom. Ingen kompis bor i hyreslägenhet. Vi brukar berätta om hur det var när vi var små och vilten av "lika barn leka bäst" vi bodde alla i lägenhet, ingen hade råd att resa, sällan gick man ut och åt utan man var mest hemma hos varandra och ute och lekte. Bio var lyx.
jag är fortfarande vän med mina barndomsvänner och dom har ungefär samma ekonomiska standard som oss. Men absolut att jag vet att tiderna förändrats. dottern menar att dom flesta var fattiga på 90-talet.
har försökt förklara för dottern att alla inte har samma förutsättningar att plugga vidare och utbilda sig. Vi skaffade vårt första barn tidigt, vid 21.maken började jobba på posten har blivit kvar där.
jag började jobba i vården och har också blivit kvar, vi trivs med våra liv och våra jobb men dottern skuldbelägger oss dagligen för detta, iaf när man börjar prata pengar.
nej hennes vänner och föräldrar behöver aldrig tänka på pengar i den bemärkelsen att man ibland får vänta till löning med vissa saker. Även om dom inte får allt som pekar på har dom ändå pengar på kontot.
hon jämför sig med vännerna hela tiden som får dyra kläder. Dottern får nästan allt hon pekar på. Men det håller hon inte med om...
kan även gissa att alla som svarar i denna tråd tjänar mer än oss.