Anonym (osäker)

Mon 18 Nov 22:20

62 svar

Lägger ni er i om era ungdomar skaffar flick/pojkvänner?

Jag menar med regler?
Har en ungdom som är 17. Han har skaffat sin första tjej. Det har gått snabbt. De vill ses varje dag. Han sover ofta hos henne.
Jag känner mig vilsen: Jag vet inte hur mycket/lite jag ska lägga mig i? Han fyller 18 om 1 månad och hans tjej också.

Jag tänker rent spontant att man är kär och då vill man ses ofta. Samtidigt tänker jag att det kanske också är bra med lite reflektionstid och att inte ses hela tiden. De ses varje dag och sover hos varandra 1-2 ggr i veckan. Oftast hos henne då de bor större och jag har en liten hemma som stör och gråter på natten.

Hur gör ni? Hur mycket ska man lägga sig i? Jag har aldrig träffat hennes föräldrar, och har bara träffat henne korta stunder.

Jag är mest orolig för att det blir så intensivt för snabbt. Som ung blir man störtkär och ser inte det dåliga hos den andra. Eller är det kanske bra? Ska man bara låta dem vara och ses så länge de sköter skola och extrajobb?

Hur gör ni? Jag har ingen att bolla med, så behöver lite råd. Det är första gången jag har en ungdom som skaffar flickvän. Mina andra två barn är yngre och har inte kommit dit än. Känner mig så osäker på min "nya roll" om ni förstår.

Anonym (osäker) Trådstartaren

Mon 18 Nov 22:31

#2

Anonym skrev 2024-11-18 22:28:36 följande:

Man bör finnas där och stötta. Skola kommer först. Sömn är viktigt.

Bo ihop får de göra när de har egen bostad, är vuxna och försörjer sig själva.

Helt rätt. Men vad anser du om daglig kontakt och att sova över ett par gånger i veckan?

Anonym (osäker) Trådstartaren

Mon 18 Nov 22:45

#4

Anonym (N) skrev 2024-11-18 22:36:47 följande:

Din roll är att säga till din son att du är glad för hans skull, att han träffat en så speciell tjej och är lycklig. Bjud hem henne på middag och lär känna henne lite. Om det håller i sig, bjud hem hennes föräldrar och henne på middag en gång.
Jag åt lunch med min sons flickväns mamma i dag. Det unga paret är 18 år och har varit tillsammans i ett år.

Tack för dina råd. Ja det är sånt här jag inte vet när och så man ska göra det. De har ju träffats någon månad och smyger ut innan jag kommer hem om de är hos oss. Har liksom bar hejat lite och sådär i hallen mest. Så vi har aldrig pratat.

När är det läge att bjuda hem henne på middag eller kanske fika som är lite mer avspänt? För att sitta och umgås lite? Är det för tidigt kanske?
Jag har också tänkt på föräldrarna. Sov ditt barn hos dem hela första året då och då utan att du ens pratat med föräldrarna? För det tycker jag känns lite jobbigt. Man känner de inte, vet ingenting. Vi bor inte nära varandra heller och man kan inte bara knacka på och säga hej. Min son har aldrig gillat att sova borta förr, så är inte van att han helt plötsligt sover i någon annans hus med människor jag aldrig träffat. Känns sådär... Men svårt att veta hur man ska göra. Ska man bara lita på att ungdomarna har bra omdöme och säger om det är något, att hennes föräldrar är bra och allt är bra där. Vilket det säkert är, men man tänker ju ändå. Hur gjorde du? Hur ofta sov de ihop och träffades första året? Sågs de dagligen? Lika mycket hos dig som hos din sons flickvän? Hur hanterade du det i början? Hade du några krav eller regler som du ville att han skulle följa (typ inte bara sova hos henne utan att de ska vara hos dig också t.ex?)

Anonym (osäker) Trådstartaren

Mon 18 Nov 22:53

#6

Tukt skrev 2024-11-18 22:51:40 följande:

Ungdomar har inte alltid bra omdöme. Men det är ju lite det som är grejen. Att omdöme är något man måste lära sig, precis med så mycket annat.
Tycker du ska vara glad för din son, då han lyckats gå in i en relation. Det är många som har rätt svårt med den grejen. Det ger honom enorma fördelar för framtiden bara att veta att han kan.
Sedan kan man ju resonera runt vilka dagar de sover över, så det inte påverkar skolan och pluggandet.

Tack för ditt svar. Så har jag också tänkt att jag måste se det positiva också, att han faktiskt har lyckats skapa en relation så pass att de vill ses.
Jag är bara så osäker på hur mycket jag ska prata om allt men jag har försökt att säga det viktigaste. Men ja, omdömet i den åldern är ju lite si sådär.

Anonym (osäker) Trådstartaren

Mon 18 Nov 23:09

#9

felicityporter skrev 2024-11-18 23:02:44 följande:

Din enda roll här att vara stöttande och glad för din son. Något annat vore direkt förödande för hans utveckling. Låt dig glädjas med din son är mitt råd.

Ja fast där håller jag inte riktigt med. Man är inte vuxen och kan behöva en vuxens råd. Man kan ju glädjas åt det ändå. Det är ju att visa intresse också att ge sina råd och tips och vad som är viktigt att tänka på. Man kan väl inte stå helt och bara se på utan att säga nåt, inte vilja lära känna flickvän osv? Förstår inte hur du menar. Stöttande är man ju även om det är något som man måste säga är mindre bra.

Anonym (osäker) Trådstartaren

Mon 18 Nov 23:13

#10

Anonym (S) skrev 2024-11-18 23:04:50 följande:

Precis som vuxna alltid har så suveränt omdöme då...!! 🤣 Tror helt ärligt att ungdomar kan ha betydligt bättre omdöme än vuxna! Här är ett par som funnit varandra och tycker om varandra väldigt mycket och vill umgås. Tills vidare räcker det åt dem. Finns, men låt dem vara! Skola och arbete ska så klart skötas men vad ska man annars kunna lära dem?? Ska mammis förklara vad kärlek är som är ensamstående med 5 barn med 4 olika pappor?? Säger absolut inte att det är så i det här fallet men ni fattar....! De måste få vara lyckliga och göra sina egna "misstag"! Relationer är en del av livet! Lägg ett paket kondomer under kudden!

Eh, ok? De får umgås ingen har sagt något annat. Jag efterlyste hur jag som mamma bäst kan bete mig för att finnas där och jag kan inte bara stå med armarna i kors. Dels för att jag vill ju också lära känna min sons flickvän, för att han tycker om henne och det är trevligt. Men också självklart finnas där och ge mina råd och tips för allt som kan behövas. Misstag kan vara i olika stora, och de största kanske man kan slippa med lite råd och tips från en som har fem barn med 4 olika pappor? Tänk vad bra det hade varit?

Anonym (osäker) Trådstartaren

Mon 18 Nov 23:24

#12

felicityporter skrev 2024-11-18 23:18:07 följande:

Du kan absolut visa dig genuint nyfiken på hans flickvän och vilja bjuda henne på middag, men övriga oombedda synpunkter på hur ofta de träffas ska du hålla för dig själv. Han är snart 18 år, han kommer aldrig vilja umgås med dig igen om du lägger kommer med oombedda råd och synpunkter på deras förhållande nu. Tänk dig noga för.

Det vet jag. Just därför jag startat denna tråd. Men så här då: Han har ju börjat sova mer och mer hemma hos henne. Om han nu börjar sova där flera dagar i sträck, och sen kanske hela veckor. Ska jag bara sitta och vara tyst då? Det kommer jag inte kunna. Han har syskon som också vill träffa honom, en familj här också. Nu är vi inte där men det kan ju bli en sån situation. Det är annat om flickvännen bor själv, det gör hon inte hon har ju sina förlädrar och syskon där.

Detta är ett exempel nu. Vad ska jag göra OM en sån situation uppstår.

Annat exempel: En flickvän som man märker förändrar ens son på ett negativt sätt. SKa man inte göra något då? Om man märker att förlhållandet är skadligt. Kanske blir mycket alkohol för ofta. Ska jag inte då heller lägga mig i?

Det är typ sådant jag undrar över. Nu kanske inga såna problem uppstår, men borde man åtminstone inte kunna säga sådant till sitt barn menar ni här? T:ex jag vill att ni är här hemma också, och ta det lugnt med alkohol osv? Är det fel alltså?

För mig känns det helt konstigt att inte säga ett knyst. Jag är dock uppväxt i Storbritannien så kanske är detta kulturkrock?

Anonym (osäker) Trådstartaren

Mon 18 Nov 23:33

#15

felicityporter skrev 2024-11-18 23:30:18 följande:

Nej, även om han nästan aldrig kommer vara hemma längre ska du inte säga något negativt om det till din son och tvinga honom att vara hemma (eller guilt-trippa) honom med att ?hans syskon vill träffa honom?. Det är superelakt och manipulativt beteende, han är trots allt så gott som myndig redan.

Kanske det är någon form av kulturkrock som du själv säger, jag är t ex tillsammans med en man från balkan och han är snart 30 år, men hans mamma fortsätter att guilt-trippa honom om han inte bor hemma hos henne flera dagar i veckan. Det är ett sjukligt beteende tycker jag, men kanske kulturellt.

Jag förstår vad du menar. Men jag skulle aldrig säga det på ett argt sätt isåfall: jag skulle säga att vi också vill att de är hemma hos oss. Och inte för att jag inte vill att han ska vara med henne, utan för att jag inte vill att han ska bo med någon annans föräldrar. Hade hon bott själv i egen lägenhet hade jag inte brytt mig.

Förhoppnignsvis kommer vi inte dit.

Men ja, håller med dig. Man ska inte tvinga någon och ge någon dåligt samvete och det vill jag inte heller. Tvärtom vill jag ju att han ska vilja vara hemma med henne här också.

Tror garanterat det är kulturkrock. Min svåger är från Spanien och de går väl varje söndag till hans mamma och äter middag och det blir ett himla liv om de inte tar med sig barnen varje gång...

Anonym (osäker) Trådstartaren

Mon 18 Nov 23:37

#16

Anonym (d) skrev 2024-11-18 23:32:58 följande:

Han kan lika gärna flytta hemifrån och vara borta längre perioder ja, det är inget du kan kräva. Säga till att ni gärna ses och om det är middag, leklandet med syskonen eller något annat är ok men han får spendera sin tid som han vill. Skulle lika gärna kunna vara kompisar som han spenderar tid med.

Blir det enormt mycket alkohol varje vecka kan man snacka om det i kontexten att vara försiktig men festhelger+nån veckodag är inte konstigt som ung vuxen. Brukar växas ifrån på några år.

Jag vill inte att han bor med någon annans föräldrar i någon annans hus. Hade hon bott själv hade det varit en annan sak. Men vi är inte där än. Men om det blir så kommer jag nog ha mycket svårt att inte säga vad jag tycker. Annat bo med vänner och flickvänner ok. Annat bo med någon annans föräldrar i föräldrarnas lägenhet....det känns för mig inte ok. Kanske pga att jag vet att det i vissa kulturer bli att föräldrarna också lägger sig i sina barns partners liv osv och det vill jag inte. Det kanske inte alls är så här men jag vill inte att andra vuxna ska bestämma över min son. Låter kanske lite knäppt men så är det. Jag vill inte att han ska hamna i den situationen för det tror jag bara blir jobbigt.

Anonym (osäker) Trådstartaren

Fri 22 Nov 23:41

#36

DetLillaMolnet skrev 2024-11-19 10:10:55 följande:

Så länge relationen verkar sund och han mår bra - låt dem göra som de vill! Såklart det kan kännas jobbigt att ens plutt blir stor men det är ju en själv det handlar om då.

Svärisar (kallar dem så även om det är första flickvännen) är inte alltid lätt känslomässigt men acceptans tror jag är bra inför framtiden. Någon gång i framtiden får han troligen också barn, och farmödrar brukar oftast inte ha lika mycket kontakt med sina barnbarn som mormödrar och då underlättar det att ha en så positiv inställning till den andra familjen som man kan.

Det du kan göra är att visa hur mycket han betyder för dig och göra ditt för att han ska vilja vara med er också. Och fortsätt bjuda in flickvännen till er.

Lycka till :)

Fast det där är väl väldigt individuellt? Min mamma har superbra kontakt med min brors barn och har flera kollegor som är farmödrar. Var har du dragit den slutsatsen?

Anonym (osäker) Trådstartaren

Sat 23 Nov 00:09

#39

felicityporter skrev 2024-11-23 00:03:41 följande:

Det finns självklart individuella skillnader, men sanningen är ändå att mamman i regel har betydligt mycket bättre kontakt med sin ursprungsfamilj medan svärmor dessvärre ofta är en pina. Det är självklart inte alltid så, men det är ändå värt att tänka på att hålla en så god ton mot svärdottern man bara kan. Inte försöka gå in och styra eller komma med förmaningar. Detta straffar sig lätt när barnbarnen kommer, du kanske kan föreställa dig själv hur du hade känt för svärmor om din egen sådan hade kommit med pekpinnar och förmaningar redan tidigt.
Jag själv har väldigt svårt för min svärmor numera pga just den anledningen. Om jag får barn med min man känner jag ingen jättelust att inkludera henne i vårat liv om jag ska vara helt ärlig.

Märkligt förhållningssätt. Det kan likagärna vara tjejens mamma som lägger sig i. Oavsett så finns det en son/pappa och han har all rätt att umgås med sitt barn med sin mamma. Känns ofta som man vill tycka illa om sin svärmor när man resonerar så här och relationen blir ju knappast bättre då heller. Nej jag tror lite som man bäddar får man ligga i såna fall. En svärdotter bör också vara inbjudande annars blir det ingen bra relation.

Jag har aldrig nekat mina fd svärmödrar kontakt med barnen skulle aldrig falla mig in

Anonym (osäker) Trådstartaren

Sat 23 Nov 00:10

#40

felicityporter skrev 2024-11-23 00:04:10 följande:

Oombedda åsikter undanbedes också.

Betor ju på, en del uppskattar råd och tips. Betor lite på hur det läggs fram.

Anonym (osäker) Trådstartaren

Sun 24 Nov 00:01

#51

Anonym skrev 2024-11-23 19:31:02 följande:

Så länge man bor kvar hos föräldrarna så är det föräldrarna som bestämmer om de vill ha en inneboende eller hur ofta man vill ha nattgäster.
Så länge han går på gymnasiet så är han försörjd av sina föräldrar. Det innebär dock inte att man betalar för boende eller mat i annan bostad utan man får bo i föräldrarnas hem och äta maten där.

När man flyttat hemifrån och försörjer sig själv bestämmer man allt själv.

Ja det håller jag med om! Äntligen någon som tycker att man måste få tycka och ha åsikter. Samma sak tycker jag också gäller om ens ungdom väljer att alltid sova borta eller om man mätker något man inte tycker är bra.

Anonym (osäker) Trådstartaren

Sun 24 Nov 00:06

#52

Anonym (Försökte...) skrev 2024-11-23 22:54:27 följande:

De blev ihop när hon bara var 17 och sedan "växt ihop". Det är jättegulligt och så men hon har inte levt något innsn. Jag gillar hennes pojkvän det är inte det. Men jag tycker det är en typ av kille hon borde bli tillsammans med senare i livet. Han är hennes första pojkvän och nu är de förlovade och sambos. Så jan kommer nog vara den enda hon vart med i livet. Hon är bara 21 och kommer gifta sig om ett halvår sedan kommer barn säkert på det även om hon säger nu att hon vill vänta några år...det går för fort hon är för ung... :(

Så noll stöd till mig från hennes storasyster och min man/deras pappa som inte alls förstår hur jag tänker :(

Förstår dig, hade själv känt att det skulle gå för fort. Känner fler som blev ihop under gymnasiet och sen skilde sig efter 15 år. Mycket händer i hjärnan mellan 17-30 och ens krav kan ändras. Visst kan det hålla men jag tycker nog också att en ung person ska vara fri och det ska vara okomplicerat och enkelt.

Anonym (osäker) Trådstartaren

Mon 25 Nov 18:53

#59

Anonym (X) skrev 2024-11-24 19:34:34 följande:

Ja, det gör jag. Har en dotter.
Våld i nära relationer är vanligt för oss vuxna, men ännu vanligare i ungas relationer.

Ja. Vad gör du för att ha koll mm?

Anonym (osäker) Trådstartaren

Mon 25 Nov 19:01

#60

Anonym (Anonym) skrev 2024-11-24 14:52:21 följande:

Jag hade inom 0 00 sekunder tagit reda på vem tjejen är, föräldrarna och ur historiken kring dem ser ut och hade jag hittat något negativt hade jag haft ett vakande öga över dem.

Lite som jag. Vad gör du om du märker att det finns vissa negativa saker?

Lägger ni er i om era ungdomar skaffar flick/pojkvänner?

INNEHÅLL