Lägger ni er i om era ungdomar skaffar flick/pojkvänner?

Man bör finnas där och stötta. Skola kommer först. Sömn är viktigt.

Bo ihop får de göra när de har egen bostad, är vuxna och försörjer sig själva. 

Helt rätt. Men vad anser du om daglig kontakt och att sova över ett par gånger i veckan?

Din roll är att säga till din son att du är glad för hans skull, att han träffat en så speciell tjej och är lycklig. Bjud hem henne på middag och lär känna henne lite. Om det håller i sig, bjud hem hennes föräldrar och henne på middag en gång. 
Jag åt lunch med min sons flickväns mamma i dag. Det unga paret är 18 år och har varit tillsammans i ett år. 

Tack för dina råd. Ja det är sånt här jag inte vet när och så man ska göra det. De har ju träffats någon månad och smyger ut innan jag kommer hem om de är hos oss. Har liksom bar hejat lite och sådär i hallen mest. Så vi har aldrig pratat. 

När är det läge att bjuda hem henne på middag eller kanske fika som är lite mer avspänt? För att sitta och umgås lite? Är det för tidigt kanske? 
Jag har också tänkt på föräldrarna. Sov ditt barn hos dem hela första året då och då utan att du ens pratat med föräldrarna? För det tycker jag känns lite jobbigt. Man känner de inte, vet ingenting. Vi bor inte nära varandra heller och man kan inte bara knacka på och säga hej. Min son har aldrig gillat att sova borta förr, så är inte van att han helt plötsligt sover i någon annans hus med människor jag aldrig träffat. Känns sådär... Men svårt att veta hur man ska göra. Ska man bara lita på att ungdomarna har bra omdöme och säger om det är något, att hennes föräldrar är bra och allt är bra där. Vilket det säkert är, men man tänker ju ändå. Hur gjorde du? Hur ofta sov de ihop och träffades första året? Sågs de dagligen? Lika mycket hos dig som hos din sons flickvän?  Hur hanterade du det i början?  Hade du några krav eller regler som du ville att han skulle följa (typ inte bara sova hos henne utan att de ska vara hos dig också t.ex?)

Ungdomar har inte alltid bra omdöme. Men det är ju lite det som är grejen. Att omdöme är något man måste lära sig, precis med så mycket annat.
Tycker du ska vara glad för din son, då han lyckats gå in i en relation. Det är många som har rätt svårt med den grejen. Det ger honom enorma fördelar för framtiden bara att veta att han kan.
Sedan kan man ju resonera runt vilka dagar de sover över, så det inte påverkar skolan och pluggandet.

Tack för ditt svar. Så har jag också tänkt att jag måste se det positiva också, att han faktiskt har lyckats skapa en relation så pass att de vill ses. 
Jag är bara så osäker på hur mycket jag ska prata om allt men jag har försökt att säga det viktigaste. Men ja, omdömet i den åldern är ju lite si sådär. 

Din enda roll här att vara stöttande och glad för din son. Något annat vore direkt förödande för hans utveckling. Låt dig glädjas med din son är mitt råd. 

Precis som vuxna alltid har så suveränt omdöme då...!! 🤣 Tror helt ärligt att ungdomar kan ha betydligt bättre omdöme än vuxna! Här är ett par som funnit varandra och tycker om varandra väldigt mycket och vill umgås. Tills vidare räcker det åt dem. Finns, men låt dem vara! Skola och arbete ska så klart skötas men vad ska man annars kunna lära dem?? Ska mammis förklara vad kärlek är som är ensamstående med 5 barn med 4 olika pappor?? Säger absolut inte att det är så i det här fallet men ni fattar....! De måste få vara lyckliga och göra sina egna "misstag"! Relationer är en del av livet! Lägg ett paket kondomer under kudden!

Ja fast där håller jag inte riktigt med. Man är inte vuxen och kan behöva en vuxens råd. Man kan ju glädjas åt det ändå. Det är ju att visa intresse också att ge sina råd och tips och vad som är viktigt att tänka på. Man kan väl inte stå helt och bara se på utan att säga nåt, inte vilja lära känna flickvän osv? Förstår inte hur du menar. Stöttande är man ju även om det är något som man måste säga är mindre bra. 

Eh, ok? De får umgås ingen har sagt något annat. Jag efterlyste hur jag som mamma bäst kan bete mig för att finnas där och jag kan inte bara stå med armarna i kors. Dels för att jag vill ju också lära känna min sons flickvän, för att han tycker om henne och det är trevligt. Men också självklart finnas där och ge mina råd och tips för allt som kan behövas. Misstag kan vara i olika stora, och de största kanske man kan slippa med lite råd och tips från en som har fem barn med 4 olika pappor? Tänk vad bra det hade varit?