Lägger ni er i om era ungdomar skaffar flick/pojkvänner?

Din enda roll här att vara stöttande och glad för din son. Något annat vore direkt förödande för hans utveckling. Låt dig glädjas med din son är mitt råd. 

Du kan absolut visa dig genuint nyfiken på hans flickvän och vilja bjuda henne på middag, men övriga oombedda synpunkter på hur ofta de träffas ska du hålla för dig själv. Han är snart 18 år, han kommer aldrig vilja umgås med dig igen om du lägger kommer med oombedda råd och synpunkter på deras förhållande nu. Tänk dig noga för.

Nej, även om han nästan aldrig kommer vara hemma längre ska du inte säga något negativt om det till din son och tvinga honom att vara hemma (eller guilt-trippa) honom med att ?hans syskon vill träffa honom?. Det är superelakt och manipulativt beteende, han är trots allt så gott som myndig redan.

Kanske det är någon form av kulturkrock som du själv säger, jag är t ex tillsammans med en man från balkan och han är snart 30 år, men hans mamma fortsätter att guilt-trippa honom om han inte bor hemma hos henne flera dagar i veckan. Det är ett sjukligt beteende tycker jag, men kanske kulturellt.

Det finns självklart individuella skillnader, men sanningen är ändå att mamman i regel har betydligt mycket bättre kontakt med sin ursprungsfamilj medan svärmor dessvärre ofta är en pina. Det är självklart inte alltid så, men det är ändå värt att tänka på att hålla en så god ton mot svärdottern man bara kan. Inte försöka gå in och styra eller komma med förmaningar. Detta straffar sig lätt när barnbarnen kommer, du kanske kan föreställa dig själv hur du hade känt för svärmor om din egen sådan hade kommit med pekpinnar och förmaningar redan tidigt.
Jag själv har väldigt svårt för min svärmor numera pga just den anledningen. Om jag får barn med min man känner jag ingen jättelust att inkludera henne i vårat liv om jag ska vara helt ärlig.

Oombedda åsikter undanbedes också.

Absolut, men oftast är det ju faktiskt mannens svärmor som lägger sig i alldeles för mycket eftersom män rent generellt (absolut inte alltid, men generellt som sagt) är mer fogliga och inte reagerar lika mycket på pekpinnar och oombedda åsikter. Jag tycker absolut att svärdöttrar också får bjuda till, men om svärdottern inte kommer med oombedda råd och förmaningar bör svärmoder heller absolut inte göra det. Det kommer uppstå en avsky som växer sig större och större då, det tjänar ingen på.

Jag pratar inte om att neka kontakt med barnbarnen, bara det att det aldrig kommer falla sig naturligt att man ringer farmor först för att barnen ska umgås med henne om tillfälle ges. Självklart kan pappan träffa farmor med barn själv, men pappan kommer inte vilja göra det särskilt ofta om mamman inte vill komma med och dessutom blir lite irriterad varje gång svärmodern kommer på tal. Det är inte av illvilja utan naturliga konsekvenser av en alldeles för dominant svärmor.
Är du en bra svärmor kommer du ju automatiskt få en bättre kontakt med barnbarnen också, självklart! 👍

Oombedda råd bör man dock vara väldigt försiktig med till andra människor. Hade du inte kommit med ett klumpigt oombett råd till en kollega ska du inte heller komma med detta till din svärdotter eller son.

Sorry, menade självklart mannens mor. 

Dessutom är det faktiskt inte så självklart att svärdottern måste bjuda till. Det är helt upp till henne om man ska vara krass. Din svärdotter har valt att bli tillsammans med din son, inte med dig. Hon behöver således varken umgås eller anstränga sig för att få ditt godkännande. Med det i åtanke är det EXTRA viktigt att tänka sig för med vad man säger. Att skuldbelägga din son med att hans ?småsyskon saknar honom? är absolut ingen bra grund för en relation er emellan. Hon kommer endast se det för vad det är, manipulativt och kontrollerande, något du kommer förlora på i längden.

Jag undrar samma sak. Det som hänt hennes dotter är ju idealet egentligen. Att festa och knulla runt är ju något som åtminstone jag gärna hade sluppit. 

Hur menar du? Vilka negativa saker? Att han träffat en tjej som han gillar jättemycket och som också gillat honom? Du skriver att du inte tycker att han borde sova borta så mycket, varför inte det? Tycker du att han måste sova hos dig trots att han snart är 18 år och myndig? Varför leta problem när han är kär och lycklig, varför försöker du så desperat sära på ett kärlekspar? Tror du att hon misshandlar honom?