Era åsikter om oss som valt att inte skaffa barn.
Som rubriken, vad är era åsikter om oss som valt bort barn?
Som rubriken, vad är era åsikter om oss som valt bort barn?
Att vissa av er verkar vilja köra upp det i ansiktet på en, som någon obstinat tonåring i revolt. Vem faan bryr sig liksom.
Man behöver inte skaffa barn om man inte vill utan det är mer så här "Man gör det man känner för"
Man kan leva ett härligt liv med eller utan barn.
När människor säger: " Du vet inte hur det är förrän du har skaffat barn:"
Då brukar jag säga: " Och du kan inte säga hur det är att inte ha barn."
För det är precis lika bra, bara på ett annat sätt. Och om man går inte miste om något om man inte vill.
Jag kan tänka mig att folk inte skaffa barn för b.la. ofrihet, dyrt ekonomi, krig och sjukdom.
Folk är ju olika. Det finns folk som gillar barn men väljer att inte skaffa barn. Och det finns folk som inte gillar barn men väljer ändå skaffa barn, det låter konstigt och orimligt men det finns.
Det finns folk med barn som lever med ett tufft och icke bra liv. Men det finns också folk med barn som lever ett bra och härligt liv.
Att skaffa barn eller inte är ju ingen garanti att leva ett bra liv, med andra ord folk är ju olika och har olika liv.
Att det känns trist att höra när andra pratar om sina barn och senare barnbarn.
Ett moget och genomtänkt beslut av två vuxna som skapar din egen norm än följer någon gammal samhällsnorm. En norm som inte gör annan nytta idag än att skapa stress, ångest och barn som växer upp med dåliga förhållanden.
För mig inte svårare än att man vänder lite på frågan. Om man inte vill ha barn ska man ändå skaffa? Tänk dig den forumtrådens inlägg ;)
Jag tänker att det finns olika kategorier på detta. Dels personer som det bara är självklart för, dom har så rika liv på så många andra sätt i livet, det är inget som är det minsta negativt.
Sedan har jag ju träffat folk runt 45-50 som fortfarande aldrig varit i en längre relation. Det har bilden av att dom är bäst på allt, ingen partner duger, dom letar efter det där speciella och när det speciella händer då kommer allt förändras. Dom brukar liksom fastnat på något sätt i livet och är lite som en vilsen 20 åring. Dom har ju aktivt valt att inte skaffa barn eftersom dom är oförmögna att ha en djupare relation. Men dom går fortfarande med föreställningen om att snart kommer det att bli annorlunda, men dom har inte insikten att det kan finnas någon svårighet hos dom själva. Det är inga problem att dessa inte skaffar barn. Jag tycker mest att det är sorgligt att dom inte tagit tag i deras liv och relationsproblem mycket tidigare. För den dagen dom kanske kommit till den här insikten kan det vara försent.
Att det känns trist att höra när andra pratar om sina barn och senare barnbarn.
Har samma åsikt som om någon skulle skaffa katt, eller båt, eller plantera ny häck. Inte min business om man vill ha barn eller ej 🤷🏼?♀️