Socanmäld pga frukost

Sluta dalta med ditt barn. På riktigt. Du gör inte barnet en tjänst. Vissa saker måste man göra, så som att borsta tänderna, göra läxorna, duscha och gå till skolan. Inte fan kan man som vuxen slippa gå till jobbet om man inte serveras tårta på morgonen. Och btw, soc kommer inte bry dig ett skit, då de har betydligt tyngre ärenden att hantera. 

Jag tror att du och många andra som har barn med diagnoser gör situationen ännu värre om ni ger efter. Barn behöver gränser. Just nu ger du bara efter. Hon har inte ångest, gillar bara inte skolan. Nähä, jag gillar inte alltid att gå till jobbet. Men jag går ändå. 

Jag har ett barn som är överviktigt. Anledningen till att han blev överviktig är mitt fel. Jag var kass på att sätta gränser när han var liten. Han fick som 11-åring träffa dietist och skriva matdagbok. Han närmar sig nu normalvikt och jag tackar gud (om en gud finns) över att han inte blev sjuk i diabetes osv. Han är frisk och har lyckats vända på problem. Jag hade haft svårt att förlåta mig själv om han hade blivit sjuk. Mitt andra barn kommer inte att bli överviktigt, pga jag kommer inte att tillåta det. 

Många av er här på familjeliv verkar veta bäst. Men faktum är att barn idag i Sverige mår allt mer psykiskt dåligt. Och en av orsakerna är att barn saknar att få vägledning och gränser. Det anpassas och daltas för mycket. Barn idag klarar inte av att stå emot motgångar och hantera negativa känslor. Diagnoser eller ej. 

Har en släkting med autism. Han är vuxen och har hela sitt liv hävdat att han inte klarar av att tvätta sina kläder osv. Han är sjukpensionär och hans mamma gjorde allt för att underlätta hans vardag. När hon dog försökte han få mina föräldrar att istället hjälpa honom, vilket de inte hade tid med. Idag tvättar han sin tvätt själv, så vitt jag vet utan större svårigheter. 

Diagnoser så som adhd är för övrigt inte att jämföra med cancer. Adhd är inte statiskt, det kan växa bort. Adhd är också kulturellt, adhd i ett land betyder inte att samma individ skulle fått diagnosen i ett annat land. Till skillnad från cancer. 

Ts dotter är inget litet barn. Hon är en ungdom som om några år är vuxen och behöver klara sig själv. Vid det här laget behöver hon själv sätta ett alarm på klockan, kliva upp ur sängen, ta på sig och äta frukost. Ingen vuxen ska behöva göra så mycket egentligen. För det framkommer inte att dottern går på särskola? 

Det är helt rätt att bli socanmäld i det här läget. Men om det endast handlar om detta (vilket jag tvivlar på) så kommer soc inte göra mycket. Jag är för övrigt beteendevetare och jobbar med människor. 

Det finns olika perspektiv. Man kan se på ett problem ur ett medicinskt perspektiv men också ur ett socialt. Jag har också läst många år på universitetet, har en kandidat i psykologi. 

Vet du vad ts. Du verkar ju ha bestämt dig för att din mutor med kladdkakor och socker är det bästa för att få iväg din docker till skolan. Hon tyckter att skolan är tråkig men socker gör att hon går dit. Jag hävdar fortfarande att det är fel väg att gå. Men lycka till!