-
Nu var det ju så att TS frågade vad som händer efter att en orosanmälan gjorts. Hen bad inte om råd angående kosten eftersom de redan följer de råd de fått av vården.Anonym (J) skrev 2024-11-26 14:22:00 följande:Skapa inte tråden då?
-
Jag beklagar alla konstiga svar du har fått!
Soc kommer kanske att höra av sig. I ditt läge hade jag sett till att redan innan dess ha letat upp journalanteckningar från dietisten som du kan läsa upp på så vis förklara att den här frukosten är i enlighet med råd därifrån.
Jag gissar att ni redan tidigare jobbat med matdagbok, så ha sån till hands också, gärna inklusive dietistens kommentar.
Ge Soc kontaktuppgifter till dietisten ocv andra vårdgivare som kan intyga att ni länge samarbetat med vården angående dotterns kost.
Min erfarenhet är att ditt ord som förälder inte är värt någonting i Soc ögon, så du behöver ha andra som backar dig. -
Anonym (S) skrev 2024-11-26 22:47:02 följande:Jag tror att du och många andra som har barn med diagnoser gör situationen ännu värre om ni ger efter. Barn behöver gränser. Just nu ger du bara efter. Hon har inte ångest, gillar bara inte skolan. Nähä, jag gillar inte alltid att gå till jobbet. Men jag går ändå.
Jag fick nyligen det här förklarat av en psykolog/forskare inom neuropsykologi. Det finns biologiska skillnader i hjärnan hos personer med adhd och personer som inte har adhd. En sån skillnad är vad som händer i hjärnan när man ska göra något som är tråkigt. Vi neurotypiska kan liksom stänga av den känslan och köra på ändå, medan de med adhd blir liksom låsta (olika mycket beroende på grad av problem). Och detta kan man alltså se genom att olika områden i hjärnan aktiveras respektive avaktiveras.
Personer med adhd behöver hitta nycklar för att låsa upp sina hjärnor när det här händer. Att låta ett barn få önskefrukost, få betalt för att gå i skolan eller spela spel hela vägen dit är typiska såna nycklar.
Den här olikheten i hjärnfunktion är orsaken till att skäll, hot om indragna förmåner etc generellt inte fungerar på barn med adhd. Sån uppfostran har snarare motsatt effekt eftersom det skapar ännu mer negativa känslor och tankar kring tex skolgången. Istället behöver man skapa något positivt att flytta fokus till.
-
Anonym (KaramEllen) skrev 2024-11-27 06:05:19 följande:
Jag fick nyligen det här förklarat av en psykolog/forskare inom neuropsykologi. Det finns biologiska skillnader i hjärnan hos personer med adhd och personer som inte har adhd. En sån skillnad är vad som händer i hjärnan när man ska göra något som är tråkigt. Vi neurotypiska kan liksom stänga av den känslan och köra på ändå, medan de med adhd blir liksom låsta (olika mycket beroende på grad av problem). Och detta kan man alltså se genom att olika områden i hjärnan aktiveras respektive avaktiveras.
Personer med adhd behöver hitta nycklar för att låsa upp sina hjärnor när det här händer. Att låta ett barn få önskefrukost, få betalt för att gå i skolan eller spela spel hela vägen dit är typiska såna nycklar.
Den här olikheten i hjärnfunktion är orsaken till att skäll, hot om indragna förmåner etc generellt inte fungerar på barn med adhd. Sån uppfostran har snarare motsatt effekt eftersom det skapar ännu mer negativa känslor och tankar kring tex skolgången. Istället behöver man skapa något positivt att flytta fokus till.
Sen kan man ju hota och skrämma ett barn till lydnad. Men den lydnaden bygger bara på att hotet kvarstår och så snart det försvinner har personen inget hen kan använda sig av för att få det tråkiga gjort. Däremot kan man belöna sig själv, så det är ett sätt som funkar även när man inte har föräldrar som ger en önskefrukost. Då lagar man den till sig själv.
Att straffa och hota ett barn med npf riskerar alltså att skapa en otrygg person, utan förmåga att själv hantera sina svårigheter. I kombination med dålig impulskontroll är det en bra biljett till tex drogmissbruk.
Genom att lära barnet hur hen kan motivera sig själv att göra tråkiga saker kan hen som vuxen själv hitta såna strategier vilket minskar behovet av stöd från andra.
-
Anonym (S) skrev 2024-11-27 08:04:25 följande:Det är helt rätt att bli socanmäld i det här läget. Men om det endast handlar om detta (vilket jag tvivlar på) så kommer soc inte göra mycket. Jag är för övrigt beteendevetare och jobbar med människor.
Så du tycker att du som beteendevetare vet bättre om neuropsykologi än forskaren inom neuropsykologi som jag har haft kontakt med?
-
Appropå inlägg från (S). Att socionomer och beteendevetare tror sig ha specialistkunskaper om npf är ett stort problem, inte minst inom Socialtjänsten. Ny forskning (Karlstads universitet) visar att Socialtjänsten i utredning av barn inte tar in specialister i särskilt hög utsträckning - de anser sig ha behövliga kunskaper själva. Precis som (S). Detta leder till felaktiga och ibland rent skadliga åtgärder mot barn med npf och deras familjer.
TS, jag ville inte ta upp det här, för det behöver ju inte alls gå dåligt detta. Men det jag skriver här är orsaken till att jag tipsar dig om att själv förse Soc med info från vårdgivare. Det finns risk att de inte bryr sig om att söka den informationen själva.
-
Ja, men ett medicinskt problem kan knte förklaras med något socialt. Däremot kan stöd ges. Men då ska det vara stöd baserat på det faktiska medicinska problemet som personen har, inte på hur folk i allmänhet fungerar.Anonym (S) skrev 2024-11-27 08:31:18 följande:Det finns olika perspektiv. Man kan se på ett problem ur ett medicinskt perspektiv men också ur ett socialt. Jag har också läst många år på universitetet, har en kandidat i psykologi.
-
Kära du, vad ni kämpar! <3Anonym (Sara) skrev 2024-11-27 11:25:26 följande:
Familjeliv är tyvärr inte bästa stället, så mycket skammande.
Man får väl vara glad att hon överhuvudtaget äter något OCH går till skolan.
Min dotter som är 12 år (ADHD, autism, ARFID) har olika perioder gällande frukost. Ett tag kan mannagrynsgröt fungera, för att sedan bytas ut mot smörgås, sedan pannkaka. Ofta har hon varit "mellan två frukostar" innan hon hittat nästa sak som fungerat ett tag. Med "mellan två frukostar" menar jag att inget fungerar alls. Den längsta perioden hon hade var tre månader då hon inte åt frukost alls. Sedan oftast ingen lunch på skolan heller (vi bråkade samtidigt om mer individanpassad behovskost). Inte alltid hon ville ha kvällsfika heller så periodvis har middag varit dagens enda måltid. Då åt hon aldrig sötsaker heller.
Numera äter hon vissa sötsaker. Så glass på morgonen är ju toppen om inget annat fungerar. Tyvärr har hon helt slutat gå i skolan och är hemma på heltid.
Är kortväxt och ser flera år yngre ut än jämnåriga. Har gjort utredningar, men läkarna har inte hittat något avvikande somatiskt. Dricker enbart vatten som dryck då näringsdrycker går inte att få i. Dietist har inga mer tips än att ge det som fungerar och extra fett om hon äter sånt som går att fettberika. Jag är för hälsosam mat och är absolut ingen sockervän, men vi har inget val. Sötsaker är bättre än ingen mat alls.
Vill bara skicka dig en kram från en mamma med npf-barn till en annan! -
Wot skrev 2024-12-02 21:25:51 följande:
Och ang soc, gå inte i fällan att diskutera utan låt expertis redogöra för soc vad denna ätstörning innebär. Vad dom äter är oviktigt...ATT dom äter är det viktigaste. Kram!
Håller med. Så här är min erfarenhet: Allt man säger till Soc om medicinska och psykiatriska förklaringar tolkar de som att man försöker bortförklara sin egen usla föräldraförmåga, att man inte ens förstår hur dum i huvet och skadlig man är för sitt barn. Detta gör att de blir ännu oroligare, som de uttrycker det. (Jag hade ett sjukt barn och de påstod att det var mitt beteende som gjort barnet sjukt (det var en bakterieinfektion).
Se till att ha fakta från dietist och läkare klart att ge till dem.