Hur mycket gör ni saker för den ni lever med, utseendemässigt?
Är lite nyfiken på hur andra gör då jag och sambon har rätt olika syn på detta.
Ni som är i ett parförhållande, hur mycket gör ni saker med det utseende som ni vet att den andra uppskattar hos er?
Som män, om ni vet att er partner tycker att ni är otroligt snygg i skägg - har ni skägg då eller rakar ni er för bekvämligheten ändå? Hur mycket bryr ni er om kläder, om er partner tycker ni är snygg när ni klär upp er lite, för. I det ibland eller kör ni ändå mjukisar rätt av pga bekvämlighet?
Som kvinna, tränar ni? Sminkar ni er eller slutade ni med det när ni gick in i förhållandet för att det är obekvämt?
Jag kan tycka att man i stor del ska göra som man själv vill, men att det kan vara kul att i ett förhållande känna in sin partner och kanske testa något ibland som hen tycker är fint på en och som man vet att hen tycker man är otroligt snygg i.
Min sambo anser att precis allt sånt är helt onödigt, att man inte alls behöver göra någonting för att fysiskt attrahera sin partner utan att man ska helt bara gå på vad som är bekvämast för en själv.
Som kvinna är jag lite kluven kan jag känna. Jag ogillar ju förhållanden med typ smibkkrav och krav på vikt och en viss klädstil - däremot kan jag känna att om jag vet att min partner tycker att jag är otroligt snygg i något (och jag själv inte ogillar det såklart) så tycker jag det är roligt att göra något fint även så för den jag lever med
Att jag funderar är lite då min partner så ofta helt struntar i sitt utseende, det är mjukiskläder och ytterkläder från när han var 17-18 (han är över 35 nu), han vägrar köpa något nytt och ogillar om jag köper något åt honom (jag är den modeintresserade) för att de gamla kläderna inte är trasiga ännu. Ibland gör det här att jag känner att jag är ihop med någon som är 20 år yngre än mig då han är kvar i en klädstil många hade i sena tonåren. Särskilt då han också helst skulle vara snaggad och utan skägg för att "det är lättare än att ha massa hår ivägen" - vilket också får honom att se väldigt ung ut, mycket yngre än han är - tillsammans med klädstilen från tonårstiden.
Samtidigt som sagt är det ju fint att han inte lägger hela hushållsekonomin på kläder.
(Och jo, jag visste att han var rätt obrydd om kläder när jag träffade honom, men ju längre vi är ihop desto mindre har han liksom brytt sig och ju äldre vi blir desto längre ifrån tonåren är vi ju.)
Så hur gör ni - gör ni er fin ibland för den ni lever med?
