Kan man förvänta sig nåt på födelsedagen?

Du kan inte förvänta dig något

Låt deras pappa ta ansvar för deras födelsedagar. Du kommer bara bli bitter annars

Egentligen så är det konstigt det här med att barn blir svartsjuka på sin förälders sambo, framförallt om denne är snäll och bryr sig om barnet. Man hör ju sällan om barn som är svartsjuka gentemot sina biologiska föräldrar. Folk skriver att barnen inte väljer sina bonusföräldrar, men de väljer heller inte sina föräldrar. Självklart förstår jag att bonusföräldern ses som en konkurrent av barnet, men jag vet många föräldrar som ordnar barnvakt och åker iväg en natt på hotell eller liknande bara de. Men barnet blir inte svartsjukt då? Nåväl, bara ett sidospår. 

Vad skönt att du hittat ett sätt att förhålla dig till barnen men tråkigt att det blivit så. Såklart handlar det om hur pappan agerat men nånstans måste det ju även ligga en del hos barnen också. Men att din sambo pikar dig när du är trevlig och tar emot barnen i ett hem är ändå märkligt. Hade du varit otrevlig är det annan sak. 

Den äldsta bonusdottern är mer exkluderande än den yngre. Hon har aldrig sagt att hon ska hem till oss eller på semester med oss osv, utan bara att hon ska på semester med pappan osv. Även om jag varit med. Jag förstår ju att hon är svartsjuk, men samtidigt svårt att förstå också. Är barnens önskan att deras förälder ska gå ensam genom livet efter en separation? 

När de var små köpte min sambo presenter från dom också. De fick rita på kortet och skriva namn osv. Jag vet att min sambo påminner dom nu att iallafall säga/skriva grattis. Nu är dom så stora och jag vill ju verkligen inte forcera fram något. 

Ja jag vet inte, blir bara lite ledsen. Såklart man börjar fundera varför. Om det bara är en vana eller de vill visa något med det. 

Dom är mycket väl medvetna om att det är jag till största delen som fixat kring födelsedagar osv. Men de tackar honom. Inte mig. Han brukar påminna, säga Tacka xx också, det är mest hon som fixat. Har alltid varit delaktig i deras liv, aldrig försökt ta rollen från deras mor men ställt upp, skjutsat hit och dit, lekt med dom, åkt till badhus, lekparker osv utan att deras pappa varit med. Är ingen grinig människa, har inte skällt på dom eller bråkat en massa (Man rannsakar ju sig själv).

Det är väldigt tråkigt. Men som någon skrev, de kanske inte ser  oss som en familj trots de var små när jag kom in i bilden. Framförallt äldsta har alltid nämnt oss (jag o hennes far) bara som pappa. Hon ska hem till pappa, hon ska med pappa på semester osv. 

Jaja, inget jag kan förändra. Men tänkte höra om era andras erfarenheter. Hur ni gjorde som barn, hur era bonusbarn gör, eller era barn som har en bonusförälder?..