Kan man förvänta sig nåt på födelsedagen?

Har du hört talas om "kärlekens fem språk"? Det är ett försök till att sammanfatta att människor är olika när det kommer till att visa kärlek och känna sig älskade. De fem "språken" är:

Fysisk närhet
Tjänster
Uppskattande ord
Gåvor
Tid tillsammans

Dessa "språk" tycker människor är olika viktiga, en del tycker att det är höjden av kärlek att ta sig tid att umgås (kanske tom ställa in en grabbkväll för att stanna hemma med sin partner istället, eller dyl). Men om partnern inte bryr sig så värst om att spendera tid ihop, utan tycker det är viktigare att säga fina saker, så kan resultatet bli att bägge känner sig oälskade, även fast det egentligen inte är så.

Problemen uppstår alltså när människor har olika "språk", de förstår inte varandra, de uppfattar inte de sätt som de andra visar sin kärlek på.

Det är alltså möjligt TS, att dina bonusbarn (och kanske även din sambo), inte visar sin kärlek genom gåvor, att de inte tycker att det är så viktigt. Kan du identifiera något av de andra "språken" hos dina bonusar?

Pappan uppfostrade barnen inte bättre tyvärr.
Men det beror nog inte på dagens samhälle utan du gillade din bonusmamma kanske men de gillar inte dig? 
Men de ska ha svårt i vuxenlivet , på arbetsplatsen osv. om de inte lär sig att man måste behandla människor man måste umgås mot sin vilja artigt mm. 

Fint skrivet av dig.

Ser inte så mycket av det där, men kanske inte från bonusbarnen till deras far heller. När de var mindre så kan jag se mer när jag tänker tillbaka men inte nu. Men har väl med att göra att de är större också antar jag.

De har tyckt om mig väldigt mycket, särskilt då de var små. De tycker om mig fortfarande, vi har en fin relation skulle jag säga, men inte som när de var små.

Dina sista ord du skriver, att behövas umgås med någon mot sin vilja? skulle ju vara väldigt tråkigt om de känner så. 

Har liknande erfarenhet förutom att jag inte har förväntat mig nån mors dag-hälsning eftersom jag aldrig har haft den rollen. Min sambos barn är numera vuxen men har aldrig sagt ett grattis till mig, sårade mig djupt förr eftersom jag själv verkligen slet sönder mig genom att ordna med presenter och kalas när hans barn fyllde år eller under andra högtider.

Det råd jag kan ge är att skit i allt. Köp inga presenter, det får din karl fixa. Lyft inte ett finger men var artig nog att gratulera såklart. När du väl slutar bry dig så kommer du att må mycket bättre. Även fast det är hans barn så är dom faktiskt vuxna och bör behandlas därefter. 

Skäm hellre bort dina egna barn om du har några alternativt familj på din sida som uppskattar det istället.

Visst är det konstigt att det är så. Reagerade ditt bonusbarn när du slutade engagera dig? Eller din sambo, märkte han nåt?

 

Inget som denne uttalat. Men om sanningen ska fram så tror jag att hans barn inte tycker om mig. Har inte med mig personligen att göra, hade kvittat om sambon blivit ihop med en Lena, Marie eller Bettan. Hans barn hade blivit svartsjuk oavsett vem han hade valt som partner.

Så jag har bara accepterat det. Är givetvis trevlig och artig när hans barn kommer vissa helger men jag ger inte längre någon värme. Förr ville jag så gärna ha dennes godkännande men idag när jag helt lagt ner det så mår jag så mycket bättre.

Min sambo känner givetvis av det och händer att han pikar mig och att vi tjafsat om det. Men det är som det är, hade han spelat sina kort rätt från början och inte låtit hans barn styrt hela luftrummet så kanske relationen hade varit bättre idag mellan mig och hans barn. Han är den som är skyldig till att jag i flera år fick trippa på äggskal kring hans barn.

Rent allmänt kan bonusbarn känna så eftersom de väljer inte en bonusförälder , men de behöver inte känna så.
Det beror givetvis på individerna.
Jag vet såklart inte hur dina bonusbarn känner.

Du kan inte förvänta dig något

Låt deras pappa ta ansvar för deras födelsedagar. Du kommer bara bli bitter annars

Egentligen så är det konstigt det här med att barn blir svartsjuka på sin förälders sambo, framförallt om denne är snäll och bryr sig om barnet. Man hör ju sällan om barn som är svartsjuka gentemot sina biologiska föräldrar. Folk skriver att barnen inte väljer sina bonusföräldrar, men de väljer heller inte sina föräldrar. Självklart förstår jag att bonusföräldern ses som en konkurrent av barnet, men jag vet många föräldrar som ordnar barnvakt och åker iväg en natt på hotell eller liknande bara de. Men barnet blir inte svartsjukt då? Nåväl, bara ett sidospår. 

Vad skönt att du hittat ett sätt att förhålla dig till barnen men tråkigt att det blivit så. Såklart handlar det om hur pappan agerat men nånstans måste det ju även ligga en del hos barnen också. Men att din sambo pikar dig när du är trevlig och tar emot barnen i ett hem är ändå märkligt. Hade du varit otrevlig är det annan sak. 

Den äldsta bonusdottern är mer exkluderande än den yngre. Hon har aldrig sagt att hon ska hem till oss eller på semester med oss osv, utan bara att hon ska på semester med pappan osv. Även om jag varit med. Jag förstår ju att hon är svartsjuk, men samtidigt svårt att förstå också. Är barnens önskan att deras förälder ska gå ensam genom livet efter en separation?