Så less på dessa föräldradagar!

Vilken tråkig kultur. Tack och lov jobbar jag på en arbetsplats där vi alla har en kommunikation med ömsesidig respekt, oavsett om vi tar semester eller föräldraledighet. (vi kan inte stänga ner och måste vara ett visst antal på plats året runt)

Dock kan arbetsgivaren neka föräldraledighet om den anställda redan ansökt om tre perioder så har de redan tagit påsk, sommar och höstlov så får arbetsgivaren neka. Att t.ex. sluta tidigare var måndag räknas som en period.

www.simployer.se/artiklar/kan-alla-som-vill-vara-foraldralediga-i-jul/

Det handlar inte om att jobbet är viktigt eller att man är viktig på jobbet utan att man beter sig på ett schysst sätt mot andra i sin omgivning, Det gäller oavsett om det är familj, vänner eller kollegor. Man hjälps åt att lösa situationer så att det blir så bra som möjligt för alla. 

Eller så är man en egoist och tänker bara på sig själv och sitt eget och skiter i andra.

Jag håller helt med om att det är osolidariskt att systematiskt utnyttja föräldradagar till att ge sig själv långledigt över jul och nyår varje år, så att vissa kollegor alltid behöver jobba de dagarna.

Jag har en barnfri kompis som tvingats jobba många jular i rad för att kollegor har lagt sina föräldradagar på tider då alla vill vara lediga. Hon har familj i en annan del av landet och som hon inte fått möjlighet att fira med på flera år. Chefen kan ju inget göra åt det så länge kollegorna ansöker i tid.

Även de som inte har barn, eller kanske har vuxna barn, vill kunna träffa sina familjer och vara lediga på högtider. Det känns helt enkelt inte rättvist att någon kan få två veckors semester över jul och nyår bara för att en elvaåring, som klarar sig ensam hemma, bor på adressen, medan en annan kollega får jobba på jul år efter år.

Det behöver ske en justering i systemet för föräldradagar. Antingen att de inte kan sparas så länge som 12 år, eller att det finns vissa perioder då de inte går att utnyttja utan föräldrar med hemmaboende barn jobbar och får ledigt på samma villkor som alla andra.

Men tills detta blir verklighet, kommer det att fortsätta. Man är sig själv närmast och utnyttjar de sätt som finns.

Jag kan inte svara för andra, men jag skrev det som en retorisk poäng. Om man är så noga med att prioritera sina barn över jobbet förstår jag inte varför det känns mer okej att missa stora delar av tiden tillsammans under resten av året. Jag menar att det är ett svepskäl. De allra flesta människor anser nämligen att deras nära relationer är viktigare totalt än deras jobb, men det betyder inte att man i varje situation kan prioritera att umgås med de man älskar.

Ditt förslag var ju att personer som inte har barn byter jobb, men de behöver ju också mat på bordet . . . Ja, det är klart att det är skillnad! Det är ju just det som visar att tid med familjen, eller att ?prioritera sina barn? inte är det riktiga skälet. Om det på riktigt var att man ville maximera umgänget med sina barn skulle det inte bara röra sig om jul och sommar, utan även om all övrig tid. Det handlar om att man vill vara ledig tillsammans just under storhelgerna. Och - det är klart att jag fattar att man vill vara det! Men de allra flesta skulle vilja vara lediga då för att umgås med sina nära, och det betyder inte att det är rimligt att man ska använda föräldraledighet på det sättet varje år. Ge och ta, liksom.

Hur skulle jag ha en aning om när du skaffade dina ungar menar du?

När vi har fester med kollegorna bjuder vi givetvis inte in dig, du måste ju alltid vara med din avkomma.

Vi bjuder aldrig parasiterna, som vi kallar dem. De får nöja sig med de fester företaget står för,  och märkligt är det.. men då är tydligen inte avkomman så viktig. Det är oftast de som blir fulla också. De präktiga små liven.

Det har gnällts i kulisserna över att de inte blir bjudna på våra egna tillställningar, men men, man kan inte få allt.

Med en attityd som din så hade du förstås inte blivit inbjuden oavsett.

Visst  men svara gärna på varför småbarnsföräldrar gör det först.

Nej, anser man att man ska vara ledig varje jul i ett jobb där tjänstgöring storhelger har man tagit ett jobb man inte KAN utföra.( gäller såklart de utan barn också.)

Detta är naturligtvis pga.att man inte får något annat och får detta pga personalbrist.

Om upplägget med arbetet inte passar, får man vackert söka sig något annat arbete. Det förstår vilken normal människa som helst.

På vilket att passar det för de föräldrar som gör allt för att slippa arbeta? Rimligen anpassar man sig efter arbetet. Annars bör man som sagt söka ett annat arbete. Något säger mig dock att dessa människor sällan är särskilt attraktiva på arbetsmarknaden. 

Lagstiftningen utformades inte för att föräldrar skulle köra över sina kollegor för egen vinnings skull. 

Jag förstår inte, varför skaffade du barn med en inkompetent partner?

Eftersom barnen inte kan vara ensamma med den föräldern. 

De som roffar åt sig ledighet. 

Jag förstår inte, varför skaffade du barn med en inkompetent partner?

Du vurmar ju för rätten att köra över sina kollegor. Jag kan inte anta annat än att din partner är för inkompetent för att ensam ta hand om barnen. Annars kan man ju gå omlott/varannat år. 

Nej, men om partnern är hemma kanske man kan jobba någon klämdag för att låta sina kollegor också vara hemma och inte behöva jobba hela julen. 
Att du vill vara hemma med dina barn förstår vi, vi vill alla vara hemma med våra barn, även de med äldre barn (för barn födda innan 2014 fick man föräldradagar till de var 8år). Säg som det är istället att du vill vara ledig, säg inte att det är för barnen inte ska vara på fritids/förskola när den andra föräldern är hemma.

För mig är det totalt världsfrånvänt att bete sig som ett svin och roffa, så jag utgår helt enkelt ifrån att det där hemma finns en partner som inte kan ta hand om barnen. I annat fall är roffaren ett svin. Vad är bäst?