Så less på dessa föräldradagar!

Detta vore inte ett problem om chefer hade koll på reglerna.  Seriöst. Det du beskriver blir en omöjlighet om cheferna lär sig vad lagen ger medarbetaren rätt till. En medarbetare kan inte med stöd av lagen ha en partiell ledighet, ta ledigt alla lov, ta ledigt för skolavslutning, ta semester + föräldraledighet sommartid + eventuellt höstlov OCH sen även bocka av julen.
Den personen har bränt sina tre perioder för länge sen.
Och tveksamt dessutom om detta fortlöper år efter år - om vederbörande ens har dagar kvar att ta ut. Har hen inte det så faller rätten till ledighet redan där.
Dåligt ledarskap och dålig kompetens inom arbetsrätt och avtalsfrågor skapar osämja i arbetsgrupper helt i onödan. Faktiskt.

Och pratar vi om kommunal verksamhet (eller regionell) som omfattas av kollektivavtalet AB så står det så här i det, bara att läsa innantill:
Arbetstagare är på arbetsgivares begäran skyldig att styrka att denne uppbär föräldrapenning från Försäkringskassan. 

Dessutom, vill jag bara lägga till. Så är föräldraledighet bara semesterlönegrundande de 120 första dagarna. En medarbetare som först varit hemma med sitt barn i ett år säger vi, har ingen mer semesterlönegrundande frånvaro för det barnet. Alltså blir all föräldraledighet därefter icke semesterlönegrundande = hen tjänar in färre dagar varje år som hen lägger föräldraledigt. 3 v föräldraledighet under sommaren + 1v höstlov gör att antalet betalda dagar sjunker till 23 om semesterrätten var 25.
Det här har de flesta lönekontor och HR-personer också koll på samt att det finns systemstöd för det. Men det är också superviktigt att ha koll på. 

Många här verkar allmänt bittra och barnlösa. Grejen är att som småbarnsförälder är man EXTEMT effektiv, vilket chefer vet om och därför gärna anställer en. Jag känner flera som fått jobb som höggravida. Jag upplever att många utan barn är avundsjuka pga deras behov kommer i andra hand. Dvs de vill fortfarande vara barn. Men ett litet barns behov av exempelvis ett långt sommarlov och att träffa tomten på julen, står över vuxnas behov.

Fast då kan chefen själv jobba eller dubbla lönen för personalen som går med på att jobba under sommaren och !
Lösningar finns om man vill.
Jag tror absolut att kvinnor hade hellre varit hemmafruar än att jobba om dom inte kunde kombinera familjelivet.
Det är därför vi har så generöst föräldrasystem.
Att kunna gå ner i arbetstid, få behålla sitt jobba kunna få ta ut föräldraledighet och kunna vabba är säkert en bra morot för att kvinnor ska vilja jobba.
Och att arbetsgivare inte skulle vilja anställa kvinnor är en lögn, vem är det som jobbar på sjukhuset som sjuksköterskor? lärare ? Undersköterskorna ? 

Vilken tur att inte bittra människor på familjeliv är dom som bestämmer lagarna i Sverige.
Ni är arga på era kollegor men eran dåliga chefer vågar ni inte säga något till.
Dom flesta jobb kan lösa vikarier, anställa extra personal osv för att lösa bemanningen.
För vår arbetsgivare är vi ALLA utbytbara, det tar någon månad och vips har någon ny tagit din plats.
Men för dina barn är du den enda mamman eller pappan och du är deras värld så och vi har en föräldraförsäkring som ger oss möjlighet att vara med våra barn så använd den som det bäst passar din familj.
Jag tänker inte acceptera att moraltanter och gubbar ska läxa upp mig eller någon annan när dom är för FEGA för att ens ifrågasätta sin egen chef.
Typiskt svensk sparka neråt och slicka uppåt.
Det är väldigt få positioner i vårt samhälle som är så pass svåra att ersätta under en period som folk beskriver i tråden, men dom som har dessa positioner har också en mycket fetare lön och kanske kan nöja sig med att skippa semestern då och då.
Men att vanligt folk med lön på typ 30 000 i månad ska anpassa hela sitt liv för sin arbetsgivare går jag inte med på! Aldrig!

Ni vet att ni alla en dag kommer att bli gamla? Det behövs människor som då tar hand om samhället. Då känns det säkert gött att dessa vuxna, som nu är småbarn, är vettiga människor som fått omvårdnad och tid med sina föräldrar. Vuxna som blir kriminella exempelvis, har oftast inte haft någon som brytt sig om dem små. 

Det här samhället är så sjukt. Det förväntas av en som förälder att man ska vara 100 procent anställda och 100 procent förälder. Det funkar inte, särskilt inte när barnen är små, åtminstone inte de första fem åren av barnets liv. Det fattar väldigt sällan barnlösa/barnfria. Men jag kan nog lova er, att småbarnsföräldrar sällan vill jävlas med företaget. Utan gör helt enkelt det som krävs för att överleva de intensiva småbarnsåren så gott de kan.

Ehh va? Varför ska ett gift par inte vara hemma samtidigt under jul med sina barn som familj bara för att du vill träffa dina gamla föräldrar och inte vågar stå upp mot din chef? Gå till din jävla chef som du älskar att slicka röven på och kräv att få vara ledig. Om du nu är så viktigt för din chef som du nu tror så lovar jag att chefen kommer se till att ge dig ledigt, annars byt arbetsgivare.
Barn gråter mer på förskolan under denna period eftersom många tvingas vara med okänd personal, vissa barn tvingas till och med till jourdagis alltså helt okänd byggnad, förskolepersonalen är också lediga vid jul och då slår man ihop avdelningarna.
Sen har ingen sagt att någon annans barn är viktigare än dina föräldrar, men småbarnsföräldrar har lagen vid sin sida när det gäller föräldraledighet, att få vara föräldraledig med sitt barn utan att bli nekad det och det får man lägga upp som man bäst vill.

Inse bara att staten tycker att det är viktigare att småbarn får vara hemma med sina föräldrar över jul och sommar, än att barnlösa ska kunna klappa sina nakenkatter då. Eller att äldre, som glömt hur det är att ha småbarn, ska fira med barnbarnen. Det är så lagen ser ut, och det gör den av en anledning. Bli politiskt engagerade och lobba för lagändring om det nu sticker så mycket i ögonen. 

Jag har en snart ett-åring och en 12-åring. Jag hade också glömt vad det innebär att vara småbarnsföräldrar (under 5 år) innan jag fick min yngsta. Så jag vill hävda att du med en 8-åring och du med en 10-åring visst har glömt. Småbarn kräver extremt mycket av en. De flesta blir naturligt ego när de har småbarn, då det handlar om överlevnad. Kollegors önskemål osv hamnar långt ner i mina tankar. Min äldsta i mellanstadieåldern (årskurs 5) klarar av att både vara på fritids på jullovet och delar av sommarlovet. Min yngsta kommer jag vilja hålla hemma alla lov. Innan jag fick min yngsta kunde jag också störa mig på småbarnsföräldrar (eftersom jag hade glömt). Men vips så förstår jag dem nu.