Inlägg från: Anonym (Trasig) |Visa alla inlägg
  • Anonym (Trasig)

    Psykolog som lägger över skuld/ansvar på mig

    Hej! 


    Jag går till psykolog varje vecka sedan 1 år tillbaka. Anledningen till att jag började gå till psykolog var att jag utvecklade PTSD symtom av min då nya före detta chef.


    Förmodligen kopplar min hjärna ihop trevliga män med livsfara pga tidigare händelser där män först varit trevliga för att allt sedan utvecklar sig till något hemskt. Av en man jag hade sexuell relation med blev jag helt plötsligt strypt av så att jag fick spräckta blodkärl i ansiktet. En annan man jag jobbade med kysste mig helt oväntat på halsen. Den tredje "trevliga mannen", min före detta chef, skrev om min hälsa i en gruppchatt på jobbet, problemet var ju bara att jag också var med i den chatten och jag kände mig helt galet huggen i ryggen. 


     


     


    Har beskrivit dessa händelser med min psykolog men upplever att hon mest vänder på allt och undrar vad jag sänder ut för signaler. Att jag förmodligen behöver bli tydligare med hur jag kommunicerar och att jag är lite dålig på att förstå hur andra personer kan känna. Känner mig mest bara förvirrad över hur JAG kan skydda mig mot dessa händelser? Ska jag tolka det som att skulden är min för vad jag blivit utsatt för? Och hur kan det i så fall hjälpa mig både känslomässigt och praktiskt? Är lösningen att ha alla män på en armslängd avstånd, både fysiskt och emotionellt?

  • Svar på tråden Psykolog som lägger över skuld/ansvar på mig
  • Anonym (Trasig)
    Anonym (Tack för ditt inlägg) skrev 2024-12-15 13:14:23 följande:
    Hej,
    förlåt att jag skriver detta, eftersom inlägget ger inget svar på det du söker efter. Jag vill bara tacka för ditt inlägg, eftersom jag själv har svårt med trevliga män. Jag känner ingen känsla av ''livsfara'' tror jag, däremot känner jag ingen pålitlighet. T.ex män som bara är ute efter sex/kvinnor och bara använder sig av andra, får jag den uppfattningen. Jag känner sällan genuinitet. Det är oerhört väldigt få manliga kompisar som jag har. Jag hade endast två förut, men den ena har blivit komplicerad med, men den andre mannen ses jag ibland och uppskattar hans närvaro och umgänge.

    Jag själv är en man. Jag har hamnat i svårigheter och hamnade alltid i bedrägliga utsatthet och förnedring av killar i tonåren och även i ung vuxen ålder.

    Det blir ju extra svårt för mig att bara umgås med tjejer eller bara höra av sig till tjejer, då jag själv är en man och vill inte ge ut fel signaler. Så jag blir lätt ganska ensam egentligen.

    Precis det där med pålitligheten, så är det för mig också. Jag blir direkt misstänksam av till synes trevligt beteende av män. Tyvärr. Majoriteten kanske "bara vill vara trevliga" som min psykolog uttrycker sig. Men hur ska man veta vem som kommer göra övertramp? Helt omöjligt att veta i förväg.

    Men så intressant att du som man också upplever detta. Trodde det var ett problem främst av män mot kvinnor :) 


    Ensamheten är värst!

  • Anonym (Trasig)
    Tow2Mater skrev 2024-12-16 18:03:31 följande:
    Det skulle vara intressant att få mer information om situationen. Att en kollega man jobbar med kysser en helt oväntat på halsen helt ur ingenstans måste ju vara ganska ovanligt ändå. Man liksom sitter på en stol och fikar och så kommer personen in genom dörren till fikarummet, säger hej och går fram till en och kysser en på halsen?
    Det var i en "hej-då-situation" på jobbet. Jag var höggravid, skulle gå på föräldraledighet och hade just sagt hej då till alla kollegor i fikarummet. Bara jag och mannen kvar. Han går fram till mig och lutar sig fram, trodde en kort stund att han tänkte ge mig en puss på kinden, men han fortsatte neråt och det blev en blöt kyss på halsen. Jag blev helt paff. Fick inte heller fram ett ord men han gick ut från rummet direkt efter. Han sa vad jag minns ingenting. Eller så blev jag för chockad så jag inte minns. 
  • Anonym (Trasig)
    Anonym (Hejhej) skrev 2024-12-15 22:39:04 följande:

    Det låter inte bra.  Du bär ingen skuld överhuvudtaget, och det finns inget i ditt beteende eller något hos dig som gjort att du har råkat ut för dessa män. Du är ett brottsoffer och har utsatts för kvinnomisshandel.
    Tyvärr saknas det mycket kunskap om detta i samhället, och skulden läggs ofta på kvinnan, fast det är hon som har kämpat för sitt liv och ofta råkat ut för de grövsta brott man kan tänka sig. Den som aldrig gått igenom det, skulle aldrig förstå, för det är ett väldigt djupt och farligt psykologiskt spel att hamna i.
    Jag är ledsen för din skull att du har hamnat i det. Mitt råd är att du tar kontakt med kvinnojouren och byter psykolog. 


    Vad ska en kvinnojour kunna bistå mig med? Förvånad
  • Anonym (Trasig)
    Tow2Mater skrev 2024-12-18 01:29:33 följande:
    Men oj, ja det var ju verkligen lustigt. Vad sa han nästa gång du träffade honom?

    Kan det vara en kulturell sak, att i vissa kulturer är det en gest för visad vördnad eller något?

    Ingen aning. Han var från Ungern. Träffade honom aldrig igen, han var inte kvar när jag kom tillbaka från föräldraledigheten. 

  • Anonym (Trasig)
    Anonym (Kram) skrev 2024-12-18 15:04:29 följande:

    Jag skulle kanske vara försiktig med att tolka det som att din psykolog lägger skulle och ansvar på dig över dessa händelser. Kanske vill hen bara att du ska försöka reflektera över ditt beteende och om du gör något speciellt som de männen kan ha misstolkat som inviter.
    hela resan hos en psykolog är att försöka lära sig sitt eget beteende och vad du kan förändra. att bara sitta och hålla med när du gråter ut om oförrätter förändrar inte kommande erfarenheter. Du behöver utvecklas och lära dig hur du ska hantera detta och då behöver du också förstå vad som kan ha triggat det. Det är inte att lägga skulden på dig.


    Problemet måste vara att jag missar saker som sedan leder till katastrofer, sen står jag och känner mig dum och utnyttjad för att jag inte förstått och att jag borde förstått bättre. Resultatet har blivit att isolering är tryggast, jag kan ändå inte hantera människor omkring mig. Tror inte att jag ser mig som ett offer hela tiden och bara vill sitta och gråta ut. Men jag vet genuint inte vad jag gör eller inte gör som gör att allt blir fel hela tiden. Man kan inte prata eller vara vän med en man när man är kvinna? Min psykolog säger att jag är för välfungerande för att ha autism. Men mitt liv känns inte alls välfungerande. Jag har förvisso jobb, man och barn. Men verkar bara klara av arbete helt på distans. Vänner har jag inga alls.  
  • Anonym (Trasig)
    Anonym (E) skrev 2024-12-18 22:22:43 följande:
    Vad är det för idiot till psykolog?
    Vad menar du?
Svar på tråden Psykolog som lägger över skuld/ansvar på mig