Psykolog som lägger över skuld/ansvar på mig

Om du hade beskrivit dina möten med dessa personer i en Facebook-grupp som fokuserar på relationer tex , vad tror du att du hade fått för råd ? 
Jo givetvis att vara extra noga med vilka signaler du sänder ut, att se över dina krav på andra människor, att bli bättre på att läsa av andra människor,  lära dig se röda flaggor, inse ditt värde etc etc.  
Att hamna i EN dålig relation kan alla göra , men att upprepa det flertalet gånger är ett klart mönster på att du missar något i kontakten med andra människor och att du behöver jobba på dig själv. 

Intressanta svar här. Om ts går därifrån och känner sig skuldbelagd har samtalet inte varit bra. Det innebär inte att en psykolog inte kan utmana tankar men det behöver göras på ett sätt som inte får ts att må direkt dåligt. 

Intressanta svar här. Om ts går därifrån och känner sig skuldbelagd har samtalet inte varit bra. Det innebär inte att en psykolog inte kan utmana tankar men det behöver göras på ett sätt som inte får ts att må direkt dåligt. 

Hej! 

Jag går till psykolog varje vecka sedan 1 år tillbaka. Anledningen till att jag började gå till psykolog var att jag utvecklade PTSD symtom av min då nya före detta chef.

Förmodligen kopplar min hjärna ihop trevliga män med livsfara pga tidigare händelser där män först varit trevliga för att allt sedan utvecklar sig till något hemskt. Av en man jag hade sexuell relation med blev jag helt plötsligt strypt av så att jag fick spräckta blodkärl i ansiktet. En annan man jag jobbade med kysste mig helt oväntat på halsen. Den tredje "trevliga mannen", min före detta chef, skrev om min hälsa i en gruppchatt på jobbet, problemet var ju bara att jag också var med i den chatten och jag kände mig helt galet huggen i ryggen. 

Har beskrivit dessa händelser med min psykolog men upplever att hon mest vänder på allt och undrar vad jag sänder ut för signaler. Att jag förmodligen behöver bli tydligare med hur jag kommunicerar och att jag är lite dålig på att förstå hur andra personer kan känna. Känner mig mest bara förvirrad över hur JAG kan skydda mig mot dessa händelser? Ska jag tolka det som att skulden är min för vad jag blivit utsatt för? Och hur kan det i så fall hjälpa mig både känslomässigt och praktiskt? Är lösningen att ha alla män på en armslängd avstånd, både fysiskt och emotionellt?