Det är skitjobbigt att prata i telefon när ungarna hänger i hälarna på en. Du kanske behöver göra det möjligt för henne att kunna prata ostört oftare. Då behöver hon inte ta er tid till det.
Sen håller jag med att det är svårare att göra båda föräldrarna barnfria samtidigt och då borde man lägga tiden på varandra.
Eller så behövde hon fixa något över telefon som inte var planerat men som behövde lösas. Hon kanske tänkte att det inte skulle ta så mycket tid.
Vi pratade/bråkade om detta halva natten efter att hon lagt på. Eftersom hon är mer verbal än mig så hamnade vi på något sätt i att jag är kontrollerande och nedtryckande. Hon kunde inte förstå att jag tog illa upp. Jag har absolut inget emot att hon pratar länge i telefon. Men att kunna förstå en hint som att jag har planerat, köpt och lagat mat. Den maten vill jag gärna äta med dig/tillsammans med dig och inte med dig och du och din mamma i telefon. Som ursäkt till detta var att jag ofta är tyst och grinig när vi ska äta.
Till hennes försvar så la hon på precis när jag hade ätit klart och vi kunde prata i 10 min. Sedan ringde hon sin pappa. Jagvhar inga problem med det heller men när hon efter ca 2 h samtal säger att hon ska lägga på för att umgås lite med mig så ställer jag in mig på det men ändå fortsätter samtalet i ytterligare 1 h och 30 min?.