Inlägg från: Anonym (Gör så ont) |Visa alla inlägg
  • Anonym (Gör så ont)

    Allt jag gör är fel- min man älskar mig inte

    Min man hr blivit en vresig gammal gubbe som inte vill höra någonting men som är bestämd p sina rutiner, och kontrollbehov att jg gör rätt. Han slappnar inte av och nu älskar han mig inte längre dessutom. Han visar ingen kärlek, blev sur på alla hjärtans dag när jag försökte lite extra med go  och middag. För d tyckte han att sonen fick för mycket socker.
    jag vill bara ha tillbaka den man jag blev förälskad i, den fina killen som var så snäll, kärleksfull och omtänksam. Vi hade det så bra ihop. Nu är han bara trött, jag får åka själv till vänner, på semester och till släkt. 


    han är en bra pappa men han håller på att bli galen. Idag blev han arg för att jag inte visste vem som skulle laga mat och om  att jag hade lovat sonen att Vi skulle spela tv- spel. Jag trodde han skulle laga mat, jag sa att jag kunde laga mat och gick ut och hämtade en grej men när jag kom in stod han å gjorde pannkakor och muttra om skärmtid och jag sa att jag kan laga mat jag och sonen kan spela sen, då slängde han hela pannkakssleven hårt i bunken så det skvätte över hela köket och ner över golvet och sen gick han upp. Han ville inte ens äta med oss?
    jag förstår inte vad som händer med honom.
    jag behöver verkligen hjälp. När jag säger att jag kan åka iväg en hel dag utflykt med sonen så kan du bara få lugn och ro- då säger han att då blir det inga rutiner alls- det spelar ingen roll vad jag gör. Allt jag gör är fel i hans ögon. 


    jag vet faktiskt inte längre hur jag ska bete mig? 

  • Svar på tråden Allt jag gör är fel- min man älskar mig inte
  • Anonym (Gör så ont)
    Anonym ((Anonym)) skrev 2025-02-15 20:41:25 följande:

    Ofta är det inte bara fel hos en person i ett förhållande som går snett.
    Har du bildligt talat ställt dig själv framför spegeln?



    Vad menar du? Allt jag gör är ju fel säger jag. Jag älskar min man och vill bara få det bra.
    jag kan göra vad som helst för honom, men visst jag har svårt att förstå ibland, säger han att han vill ha rutiner och jag försöker ta det ordagrant så kan är det inte bara det han menar- å kanske är det jag som är dum och har en diagnos (får höra det ofta från honom) att jag fokuserar på en sak, om han påpekar att han får städa och tömma och fylla diskmaskin att jag då bara fokuserar på det men inte att det ligger en leksak på golvet som jag istället kliver över
    det är nog som han säger att jag är värdelös? att det enda jag är bra för är att jag jobbar (då är jag borta från hemmet) och att jag tjänar pengar?.
    jag älskar min son, men jag är kanske som han säger en värdelös mamma också?
    Anonym ((Anonym)) skrev 2025-02-15 20:41:25 följande:

    Ofta är det inte bara fel hos en person i ett förhållande som går snett.
    Har du bildligt talat ställt dig själv framför spegeln?


  • Anonym (Gör så ont)

    Finns


     


    Finns det något jag gör rätt? Känns verkligen inte så, jag förstår inte vad han håller på med? det är som psykisk verbal misshandel.  Det gör så ont, men han har kanske rätt, jag borde inte leva, jag borde dö. Han har sagt det ofta- att allt skulle bli bättre om jag dog, att jag förstört han liv, och jag verkar ju förstöra för honom varje dag. Idag har han påpekat nästan allt jag gör, jag försöker ignorera men jag kan inte, det gör för ont å jag får en ilning i kroppen för varje påpekande, suckande osv.  Men jag är kanske sjuk, igår bröt jag ihop å kände mig galen, hade svårt att andas.


    Jag verkar inte förstå, kan göra rätt längre. Jag vill så gärna göra rätt att jag försöker dubbelkolla allt jag gör - å tänka igenom allt jag säger men ändå, ändå gör jag fel eller säger fel saker.


    Idag har det varit allt från hur jag är, beter mig mot min son ( hur jag förklara saker, gav honom jos att dricka istället för mjölk, till att jag kikade på tårtan som min man gjort- då blev jag utskälld för det.  Jag visste inte att jag inte fick det- men jag måste blivit psykiskt sjuk som inte kan göra rätt längre? 


    Det kanske är jag som behöver hjälp? ibland funderar jag på om det kanske vore bättre om jag dog, eftersom jag bara förstör allt ändå?

  • Anonym (Gör så ont)

    Och ja jag har sagt hur jag känner men då är det också fel att jag anklagar honom för att inte tycka och tänka som han vill?
    nu tycker han att jag istället skulle säga ok till allt han säger att jag gör fel. Men om jag börjar göra det så kommer väl det också vara fe?. vet inte snart vad jag ska göra?

  • Anonym (Gör så ont)

    Det är därför han stannar kvar, för vår son. Inte för mig. vi har haft lång samtal, han mår dåligt, han vill flytta och tror att livet blir bättre av en flytt - ny start. Han säger att det är mitt fel att han bor så här för att jag inte fixar så vi kan flytta. att jag tvi går honom bo här, att han aldrig trivts, 
    det är det han går tillbaka till hela tiden, att jag inte lyssnat på honom. Om jag säger att jag mår dåligt då kalle han mig offerkofta och tycker jag vänder allt mot mig att dwt är inte mig det är synd om- utan han som honom. Om jag säger att du behöver väl inte vara så arg , så. Blir det bara värre. Han anser att han har rätt att få tycka och tänka uttrycka sina känslor. 
    jg Vill inte lämna honom. Jag skulle inte klara av att ha delad vårdnad om sonen. Även om jag mår bättre utan hans närvaro. då är jag avslappnad och går efter min rytm.


     

  • Anonym (Gör så ont)
    AndreaBD skrev 2025-02-18 10:48:47 följande:

    Så kan du inte ha det. Han terroriserar ju er. Antagligen har han en depression. Men det räcker inte som förklaring heller. Jag har varit i den situationen! Min dåvarande man blev också så, negativ, inget var bra, allt var skit. Och han fick kontrolltvång, och paranoia. Till slut ringde jag till psyk för att få råd - jag trodde det var något mer än "bara" depression. Men de sa att det kan vara så: Tvång, paranoia - det kan ingå i depression. 

    Med min ex-man tog det fyra år tills jag hade övertygat honom att gå till en läkare och ta medicin. Och tre veckor efter att han börjat med medicinen, var så gott som allt detta borta. Det höll dock inte, medicinen slutade fungera, han bytte. Sedan fick han för sig att sluta igen, han började dricka, och jag skiljde mig. 

    Det här låter ganska lik. Grejen är dock också: Även om medicin hjälper ganska mycket  (förutsatt att han går med på att äta antidepressiva), så krävs det även terapi. Mitt ex kom aldrig ut ur sitt negativa tänk. Och jag kunde inte skydda barnen för allt negativt heller.  De har inte mycket kontakt numera. 

    Kanske är du inte redo att lämna honom än. Men i längden kommer detta att dra ner dig, och barnet. Han måste vilja ta sig ur . Och om han säger att han inte vill ha relationen med dig - det kan vara depression som spelar in där, men det låter ändå som att han är ganska säker på den punkten. Och då bör du fundera på, om det inte vore bäst för dig att avsluta denna relationen. Du förtjänar ju någon som uppskattar dig. Och du skulle nog slippa en hel del elände framöver, eftersom det 
    inte alls är säkert att han kommer ur detta. 


    Tack för ditt svar. Vet du vad han fick för medicin? I mitt fall så tror min man att ett miljöombyte skulle förändra allt, om vi bara flyttade från där vi bor idag, där han inte trivs och inte trivts de senaste åren. 


    Tror du, som varit med om liknande att det kan stämma? 


     

  • Anonym (Gör så ont)
    Anonym (sdfg) skrev 2025-02-18 13:10:10 följande:
    Till sommaren kan jag flytta och vara borta ett tag men svårt att bara flytta nu när jag har jobb och annat som styr. 
  • Anonym (Gör så ont)

    jag önskar vi kunde hitta ett tillfälligt boende 3 månader någon annanstans, för att känna på hur livet är någon annanstans och komma bort. Det har varit mycket, skador på hus, dyra bilreperationer, vitvaror osv
    känns som att det var länge sen det var lugn och ro och vi kunde slappna av.
    vi har varit tillsammans i över 20 år, har en son på 4 så det är inte bara att lämna. Jag älskar mannen, men det är frustrerande att se hur han förändrats och verkligen stänger in sig i sig själv och vägrar söka hjälp. Han har högt blodtryck cl och väldigt stressad upp i varv. Mot andra och utåt är han supertrevlig, men går undan om  vi har besök och är för sig själv. 


    mot sonen är han en fantastisk pappa, och sonen älskar honom - och han visar aldrig sitt hat öppet framför sonen utan genom sms och ansiktsuttryck, knyrnäve i luften mm när sonen inte ser
    eller muttrande och viskande

    jag hoppas väl hela tiden på att det ska bli bra, men att han mått dåligg i ett par år nu och sen i höstas har det eskalerat till hat och ilska. 


    jhan vet själv att han mår dåligt men vill inte ha hjälp, jag önskar det gick att köpa antidepressiva medel receptfritt 

Svar på tråden Allt jag gör är fel- min man älskar mig inte