Inlägg från: Börje P |Visa alla inlägg
  • Börje P

    Varför är svenska män så rädda för fysiskt våld?

    Anonym (Modiga_mindre_män) skrev 2025-02-20 10:57:23 följande:
    Varför är svenska män så rädda för fysiskt våld?

    Många män när de har fått lite alkohol i sig skryter om att de "minsann inte är rädda för någon" och om att de kan slåss om det väl behövs. Men när det väl gäller piper de ofta iväg med svansen mellan benen. Många män tränar regelbundet och pumpar upp sina muskler, men även dessa är ofta rädda när det väl kommer till kritan. Många som röstar på ytterhögern säger att det är det långvariga S-styret i Sverige och feminismen som gjort svenska män till mesar, men vad finns det mer för förklaringar?

    Att vara rädd om sitt liv och sitt eget skinn är ju en självbevarelsedrift och något grundläggande. Men många svenska män "skriver ut checkar som deras kroppar inte kan ta emot", dvs de är stora i orden men små på jorden.

    Idag är det vanligt att kvinnor är modigare än män. Hur relaterar du till detta och vad tror du detta beror på?


    Jag skulle råda alla unga män som till äventyrs läser denna tråd att träna boxning! Det gjorde jag själv i min ungdom och det är kanske det bästa jag gjort i mitt liv. Bättre form av fysisk träning finns inte! Jag var inte särskilt duktig och gick aldrig en enda "riktig" match (vilket också gäller för 90 % av de som börjar träna). Däremot fick jag ett mycket gott självförtroende och har aldrig backat om det hettat till. Man lär sig lika mycket att undvika slag som att utdela dem själv, och att veta hur man skall agera räcker för det mesta för att man faktiskt skall slippa göra det. Man blir inte heller så ängslig för att få sig en snyting om det skulle komma dithän.
    En enda gång har jag behövt ta till nävarna utanför ringen. (En elak buse var fysiskt närgången mot en skräckslagen tonårstös, och honom sänkte jag enkelt med en vänsterkrok i solar plexus utan föregående snack.)
    "Våld löser inga problem" piper kanske någon nu, men ibland är det det enda som återstår. Fråga ukrainarna!
  • Börje P
    Anonym (Mä) skrev 2025-02-20 14:32:43 följande:

    Har aldrig hört någon uttrycka sig på det aggressiva sättet, oavsett alkoholhalten i blodet.


    Ursäkta, men har du suttit hemma i hela ditt liv?
  • Börje P
    Anonym (Mä) skrev 2025-02-20 15:16:29 följande:
    Vi kanske inte umgås i samma bekantskapskretsar. Det enda någorlunda aggressivt någon av mina polare gjort är att ta fram kuken och veva framför en annan kille.

    Har aldrig hört någon säga att den kan slå ner någon annan.
    Jag kan försäkra att jag inte var närmare bekant med det antastande svinet på T-banan (se mitt förgående inlägg).
    Hur som helst kan jag bara gratulera dig till att ha haft en så skyddad tillvaro. Det är det nog inte många stockholmare som kan skryta med. (Möjligen pingstvänner och dylika.)
  • Börje P
    Anonym (Personligen beror det på) skrev 2025-02-20 15:24:49 följande:

    Ursäkta på förhand för vad som kan tolkas som rasism.

    Min personliga erfarenhet om varför jag försöker undvika fysiskt våld är för att jag lärde mig det i skolan. Av lärare och andra vuxna. Jag var en av kanske 10 svenska barn, en av 30 "svenska" om man inkluderar finnar och juggar på en skola med kanske 200 barn. Araber, afrikaner.

    Varje gång jag hamnade i slagsmål (vilket var ofta) och vann så ledde det till mer slagsmål. Med fler barn, större barn, ibland mot vuxna med. Men om jag förlorade så var det över för ett tag. Jag var alltid själv, behövde klara det själv. De jag slogs mot hade alltid uppbackning, kunde alltid hämnas med hjälp av andra. Mitt egna enda sätt att eskalera var med hjälp av vapen. De kunde eskalera på samma sätt och dessutom med hjälp av att vara flera. 

    Så det var enklare att bara förlora (som efterklok). 

    Svenska barn i den miljön har inte föräldrar som kan reda upp saker åt dem  och varenda incident (trots att jag ALDRIG startade någon) hamnade på mig. Det av lärare och andra. Det var alltid jag som skulle anpassa mig, alltid jag som var problematisk. Jag kunde höra jävla svenne jag skall k... din mamma 100ggr på en dag, men ett rasistiskt ord från mig och det var jag som var problemet. När jag blev misshandlad var det "lek som gick överstyr" när jag slog tillbaks var det allvarliga problem med aggressivitet, "abnormt våldskapital" (det var den mest absurda anklagelsen: mitt "abnorma våldskapital") och främlingsfientlighet.

    Så våld från oss ses som enormt mycket allvarligare än från andra, straffar sig hårdare, och vi bär alltid ansvaret för våldet oavsett vad som föranledde det. Även när vi utsätts för det ses det som vårt fel. Där har du nog orsaken till att många av oss försöker undvika det nästan oavsett vad.


    Du har tyvärr alldeles rätt. Svenska barn i invandrartäta skolor backas inte upp av någon klan, ofta finns inte ens en far med i bilden.
    Att möta ett ensamt fyllo är en sak. Att omringas av aggressiva "brushor", där man kan få en kniv i ryggen, är något helt annat.
  • Börje P
    Anonym (Mä) skrev 2025-02-20 15:49:34 följande:
    Har blivit överfallen samt haft två kvinnliga vänner som blivit misshandlade samt en kvinna dödad. Men det är ju en annan sak.

    Har aldrig hört någon prata om våld. Inte ens när de blivit fulla.
    Det var verkligen tråkigt att höra. Ja, överfallen av en främling kan man förstås bli även på väg hem från söndagsskolan.
    Vad däremot gäller dina olyckliga kvinnliga vänner skulle jag nog gissa att de fått höra en hel del verbala otrevligheter innan det till sist blev fysiskt. Kvinnomisshandel kommer sällan som en blixt från klar himmel, om man skall tro vad som skrivs i tidningarna.
  • Börje P
    Anonym (Elli) skrev 2025-02-20 15:52:48 följande:
    OT kanske, men tycker du verkligen att ukrainarna har löst sina problem? 
    Ja, detta är OT, och förlåt om jag blir en smula upprörd av din fråga! Alternativet för ukrainarna hade varit att lägga sig platt för en unikt brutal ockupationsmakt. Kanske (nej, troligen) kommer de att få ge upp territorium, men om de i gengäld får behålla sin självständighet kommer det definitivt vara värt det. Jämför med Finland under andra världskriget! Om du på allvar menar att det hade varit bättre för finnarna att inte försvara sig under vinterkriget talar vi så olika språk att vi aldrig kommer att förstå varandra.
  • Börje P
    Tukt skrev 2025-02-20 20:54:39 följande:
    Du snuddade inte vid tanken på att det där borde varit en person som psykvården borde tagit om hand. En person som självmedicinerade?
    Man kan och har rätt bli arg för det. Men det kanske inte behöver uppta ens liv så pass att man bär omkring på vapen som om de inte används, kan ge ett kännbart straff. Och om det används betydligt värre.
    .
    Ursäkta, men just därför att det kanske var en person som psykvården borde ha tagit hand om var ju läget särskilt allvarligt! Kvinnan som skrev inlägget hade ju varit med om att bli attackerad fysiskt av en påverkad person. En sådan situation är potentiellt livsfarlig, och då skall hennes säkerhet, snarare än angriparens mående, vara det som är viktigast. 
    Men visst, att gå omkring med en kniv i handväskan är straffbart enligt knivlagen. Att vara mentalt och fysiskt förberedd på andra sätt, om en fara uppstår, är däremot en mycket god idé.
  • Börje P
    Tukt skrev 2025-02-20 23:04:57 följande:
    Visst kan jag ursäkta...
    Nu handlade ju mitt inlägg om hur man ska tolka saker och hur mycket energi man ska lägga i saker man råkar ut för. 
    I det här fallet så tycktes "arg" hantera situationen utifrån att det var en fullt frisk person, men med fel attityd. Och just den tolkningen bäddar för våld. Men där "arg" själv riskerar vara den som i längden råkar illa ut. Och kontentan i tråden är väl rätt mycket så att om man ska hävda sin manlighet i alla lägen så blir det sällan speciellt bra för en själv.
    Ser man i stället en sjuk människa så blir det lite enklare. Inte mindre farligt, men psykologiskt enklare hantera.
    Många fina ord minsann. Men jag ber att få upprepa det som för mig, och alla andra, borde vara självklart. I en situation där det gått så långt man faktiskt blir fysiskt angripen (som kvinnan ovan) skall man "lägga sin energi" på den egna säkerheten, och det med alla medel som situationen kräver och som lagen medger. Fly om du kan, slå till utav bara h-e om det inte är möjligt. Detta gäller oavsett om förövaren är bindgalen eller frisk som en nötkärna. För ett fruntimmer, som kanske har barn i sällskap rentav, blir det i ett sådant fall inte frågan om någon slags självhävdelse. 
  • Börje P
    Anonym (korven) skrev 2025-02-21 08:49:45 följande:
    Det där är victim-blaming.

    Jag har blivit överfallen av tjej som misshandlade mig. Det var precis som man hör om när killar blir överfallna oprovocerat på stan.
     Victim blaming? Inte har väl  jag påstått att det varit de våldsutsatta individerna som burit ansvar för tråkigheterna?
    Och visst händer det att kvinnor blir våldsamma mot män. (Jag har själv fått ett antal välförtjänta örfilar genom åren, som svar på oönskade komplimanger eller inviter. Självklart har jag aldrig slagit tillbaka!)
  • Börje P
    Anonym (Gangsta) skrev 2025-02-20 23:53:01 följande:

    Min kille skulle inte tveka en sekund på att sänka en annan kille som kommer fram och tror att han kan prata med mig på krogen.


    Om det verkligen är så att din kille är så aggressiv att han, "utan att tveka en sekund", är beredd att slå ned en annan man som vill prata med dig skulle jag se upp om jag vore dig. Jag skulle bedöma risken som stor att han en dag riktar sitt våld mot dig.
    Gör ett tankeexperiment! Hur skulle han reagera den dag du vill lämna honom?
  • Börje P
    Raggartjejen skrev 2025-02-21 11:40:58 följande:
    *människor  ska vara män. 
    Nja. Män går till krogen/nattklubben i syfte att skaffa sällskap för natten, punkt slut. Fruntimmer går dit för att fnissa med sina väninnor, dricka vin och "träffa folk".
    Jag kan inte förstå varför en man med fru/flickvän skall kasta bort tid och pengar på att besöka nöjesställen.
    Vid de tillfällen jag haft något som möjligen kan räknas som stadigt förhållande har jag förflyttat mig mellan jobbet och sängkammaren. (Ok, badrummet också förstås. Köket behövde jag däremot inte bry mig om.)
  • Börje P
    Raggartjejen skrev 2025-02-21 14:52:59 följande:
    Låter som ett tråkigt liv!
    Har aldrig du och din fru/sambo/flickvän varit på krogen tillsammans?
    Anonym (Tvillingmorsan) skrev 2025-02-21 13:52:45 följande:
    Låter som ett roligt liv. Köket skötte fruntimret, eller?

    Inga fritidsintressen? Inga andra nöjen än att ragga? Aldrig gå på bio, ta en öl med polarna, gå ut med partnern på restaurang? 

    Det finns ju många olika typer av nöjesställen. Det raggas inte lika mycket överallt, och även om det sker, behöver inte det vara syftet med att gå dit. En del gillar att gå ut och dansa t ex.

    Instämmer!
    Diskussioner kring mitt liv som sexmissbrukare hör inte hemma i den här tråden eller ens på FL över huvud taget. Men eftersom du nu frågar kan jag väl säga att jag prioriterar min tid stenhårt vid de sällsynta och lyckliga tillfällen då jag lyckats få hem ett fruntimmer som står ut med mig längre än 48 h. Då gäller samlag 1 ? 2 ggr/dag så länge hon orkar (brukar inte vara länge). Om hon dessutom tvättar, steker min falukorv och skurar mitt badrum gör hon allt jag begär av en kvinna.
  • Börje P
    Anonym (?) skrev 2025-02-21 17:35:04 följande:
    Dåså - att vara sexmissbrukare är i ditt fall lika med en jävligt taskig kvinnosyn.
    En riktig man tar hand om sin kvinna - inte utnyttjar henne.
    Hoppas du förblir singel.
    Detta inlägg är förhoppningsvis bara i syfte att provocera. Kan inte finnas så många idioter i verkligheten.
    Värre saker har jag blivit kallad, och singel lär jag förbli. Det får bli mitt slutord i den här tråden, som skulle handla om annat.
Svar på tråden Varför är svenska män så rädda för fysiskt våld?