Hej, någon mer som är på ruvardag 12?

Hej!
Jag är på ruvardag 11 idag (2-dagarsodling) och snacka om att man är livrädd att gå på toa... :)

Jobbigt att du gått upp i vikt. Det har jag också men inte så mycket, hade dock några kilo redan innan och de vill jag gärna bli av med innan sommaren (helst av allt skulle jag ju vilja bli ännu tjockare så klart!). Det positiva, om det här försöket går åt skogen, är att jag ska ta tag i träning och viktnegång direkt efteråt. Det ser jag faktiskt fram emot.

En av de stora baksidorna med IVF är att man blir ett nervvrak. För hur man än intalar sig att man ska vara neutral och realistisk och inte känna efter så mycket så finns ju förhoppningarna där och det är när de sedan grusas som man faller ner i det svarta hålet. I alla fall gör jag det. Det brukar gå ganska fort (konstigt nog) att ta sig upp men det är skitjobbigt precis just kring dessa dagar.

Har känt mig väldigt nere i helgen, antagligen för att jag undermedvetet har försökt förbereda mig att mensen ska komma snart. Har haft ont i brösten fram till i fredags, sen slutade de nästan göra ont. Idag är det onda tillbaka. Känns i och för sig bra (man är ju för knäpp... ), men samtidigt VET jag att alla tecken kan vara både "äkta" och "falska". Vill absolut inte känna efter, men det är såååå svårt.

Har alltid lite mensvärk och stickningar mellan äl och mens och så även denna gång. Det är alltså inget som varken är positivt eller negativt. Väntar min mens idag eller imorgon eftersom jag vid förra IVF´et fick mens vid den här tiden. Om inte mensen kommit innan onsdag kan jag lova att du har en hoppfull tjej här...! Progesteronet har aldrig förskjutit min mens så jag tror inte det händer den här gången heller, men det vet man ju aldrig!

Hoppas allt går vägen för oss!

Kram,
Trolla

Vill bara tillägga att jag inte känner några andra symptom som tex trötthet, hunger- eller illamåendekänslor eller annat. Det är brösten och magen man får gå på! ;)

ok. onsdag idag och ruvardag 13 för min del. Som jag skrev ovan förväntade jag mig mensen under måndagen/tisdagen och så blev det också. Inte mens men färgade flytningar. Sorry, detaljerna men alla här är väl härdade vid det här laget...
De kom efter yogan i måndagskväll och höll i sig till tisdagmorgon för att sedan hålla sig borta till kvällen. Kom lite i morse (onsdag) så nu får vi se om det kör igång på allvar under dagen. Brösten gör fortfarande riktigt ont och det nyper till i magen då och då.

Det finns egentligen bara två alternativ: antingen är man gravid och detta är bara småblödningar (när jag var gravid för 11 år sen hade jag faktiskt så, fast å andra sidan börjar alltid min mens på det sättet numera...), eller så är man inte gravid och progesteronet försöker hålla "ihop" ett tag till. Visst har jag en fantastisk slutledningsförmåga? ;)

Det är bara att vänta och se. På lördag ska jag hur som helst testa oavsett blödning eller ej, så då får jag veta.

Lycka till alla ni andra starka och duktiga kämperskor!

Cecia, tänker som du och försöker ställa in mig och se positivt på "frysisarna". Det jobbiga är att jag blir så ologisk och irrationell när mensen väl kommer; det blir som att nästa försök har ännu mindre chans att lyckas. Mensen blir som en bekräftelse på att "det aldrig kommer att fungera". Förstår du vad jag menar? Jag vet att det är dumt och att jag verkligen inte mår bättre av sådana tankar, men de bara kommer.

Hej på er!

Staus quo här. Brunaktiga flytningar som tyvärr verkar komma tätare och tätare men inget blod och inte alls mycket. Just för att det inte har kommit något blod har hoppet faktiskt återvänt till mig vilket också känns skitjobbigt. Nu blir man ÄNNU mer besviken när mensen väl kommer. OM den nu tänker göra det vill säga.

Pendlar mellan hopp och förtvivlan bokstavligen var 5:e minut. Så här ser det ut för mig just nu:

"Ja, men jo, jag KAN faktiskt vara gravid. Hade ju brunaktiga flytningar den gången jag var gravid. Och, ja, brösten gör ju faktiskt ont. Undrar om man ska ta en sömntablett som gör att man sover sig igen denna dag och morgondagen så att lördagen=testdagen snart är här?"

"Nej, men vem f-n försöker jag lura?! Så här börjar ju alltid mensen. Först brunt sen rött i floder. Progesteronet håller väl emot såklart! Och idag har det verkligen spökat i magen med mensvärk och annat så visst är den på G."

Mia69 och Cecia: KNIIIIIP av bara 17 nu! Kram på er. Heja! Heja!

Mia69, vi är precis "tajmade"! ET 30/3 och test 15/4. Jag gjorde mitt IVF på HS i stockholm. Var gjorde du ditt? Hur mår du nu? Fått mer BF (alltså inte beräknad förlossning utan Brunaktiga Flytningar...hehe!).
Här är det fortfarande samma; så fort jag torkar mig så är det lite brunt-mörkrött på pappret, ibland helt genomskinligt. Men herreguuuud! Vad sjukt: här sitter jag och berättar för en "främmande" människa om mina flytningar! Man måste ju skratta åt eländet! Tutisarna ömmar fortfarande, men kanske för att de är alldeles sönderklämda?!

Och Cecia och Sogo, hoppas ni båda har lyckats kniiiipa ihop dessa kritiska dagar! Inte för att det hjälper att knipa men ja, ni fattar vad jag menar!

Och Utlandssvensk, hoppas du får ett telefonsamtal med ett POSITIVT besked i morgon eftermiddag !!!!!

Varmt lycka till nu, brudar!
/Trolla

Mia69, vad ledsen jag blir att höra att det inte blev ett plus. Men försök, som du själv skrev, när ni torkat de bittra och sorgsna tårarna, att se framåt och tänka på era små "frysisar". Någon gång sitter den lill*. Detta har varit mitt mantra under hela den här processen.

Jag hoppas att detta inte gör dig mera ledsen utan bara pushad att kämpa och inte ge upp. Vi testade positivt inatt!!!!!!!!! Det känns väldigt märkligt. Inte himlastormande som man kan tro utan mera "jaha, nu får vi se hur det här går då." Klart att vi tillåter oss att vara lite lyckliga också men främst är jag skeptiskt. Har ju haft bruna flytningar sedan i måndagskväll och dessa kommer och går. Till råga på allt fick jag lite, lite blod på pappret precis efter vi testat vilket känns som ödets ironi! Det är verkligen någon som leker med oss. Vi fick känna lite lycka i hela 5 minuter... Än så länge har det inte dykt upp något mer blod, men vi ropar verkligen inte "hej" än. Tänker hela tiden på mina små i frysen och kör mantrat.

Nu slickar ni såren och sedan tar ni nya tag igen!
Stor kram från Trolla

Härligt att höra att blödningar inte betyder att något nödvändigtvis behöver vara fel. Varje graviditet är ju unik precis som det lilla barn som förhoppningsvis kommer ut så småningom!

Lycka till med lilla bebisen i magen, annaerika!

Kram från Trolla som vaknar med ett leende på läpparna. Än så länge i alla fall.

GRATTIS, CECIA!
Visst är det härligt. Man trodde ju aldrig det skulle hända en själv liksom.
Om jag räknat rätt är du som jag i v.6 idag, 5+0. Ska prata med HS idag så då ska jag fråga då.

Hade tyvärr ganska mycket mörka flytningar igår (mera rött än brunt) och lite ont i magen så jag tar verkligen en timme i taget. Nu har det gett med sig och det är bara lite ljusbrunt på pappret. Vi får se, men jag känner som du: det fastande i alla fall. Det ger modet att kämpa vidare om så skulle behövas.

Kram o hej och grattis igen!
/trolla