Vuxna tillsammans med tonåringar

Jag är 22 och min man är 33, vi träffades när vi var 20 och 31. Jag har aldrig ens funderat över åldern, säger det klick så gör det.
Sen som andra har sagt här så är det oftast stort skillnad på att vara 15 och 20 i fråga om mognad. 

Bör vara, sen är frågan om jag är. Men det är en hemlis. Går inte ut med min ålder.
Ja du tycker ju vad du vill, men tackar gudarna att du inte är min mor! Skulle min mor ens försöka förbjuda mig att träffa äldre hade jag skitit i vad hon sagt och gjort det ändå. 
Du vet att i dagens samhälle festar 13åriga småtjejer? Dem röker, super, knullar och lever loppan. Kanske därför åldern inte känns så viktig längre, jag menar jag har tagit fel på småtjejer när jag bjudit på cigg, trott att dem är minst 16 men sen när man frågar så är dem -99or, det händer äckligt ofta nuförtiden. Ungarna blir stora väldigt fort. Sen att förbjuda dem kommer göra att dem växer ännu fortare.
Bli inte förvånad om dina barnbarn har en 10år äldre pojkvän säger jag bara, liten förvarning.

Jag var nyss fyllda 16 år när jag träffade en 22-åring.  Vi har hängt ihop i snart 28 år !

Nu är det ju så att kärleken inte direkt  "kollar leg" innan den slår till, som tur är...

Han tog det rätt bra, jag skulle flytta 35 mil bort och ingen av oss trodde att det skulle funka med ett distans förhållande så det var till det bästa. Vårt förhållande var ett varannan vecka förhållande då jag inte hade mitt barn för jag ville inte blanda in honom då jag inte trodde att det skulle vara för alltid då det mest gick ut på att festa och knulla om man får vara så rak att säga så och jag tror att det var ett roligt och minnesvärt halvår för honom. han hade nog inga problem att fixa en ny flickvän senare då han fick lite användning av den träningen vi haft för oss den sommaren

Åh, trams! Jag tror nog att de flesta med hyfsad läsförståelse har vett att tolka mitt inlägg utan att spela på korkmattan, så att säga.
Spendera ett par dagar tillsammans med en femtonåring - umgås i timmar och tala om allt mellan himmel och jord. Tycker du fortfarande att barnrumpan har vad som krävs för att bli en jämnlik, härlig och duglig livspartner? I så fall tror jag att man ska backa ett steg, andas och tala med en terapeut... eller helt enkelt gå vidare i livet och satsa på en partner som befinner sig någonstans i närheten av samma personutveckling.

Tycker man fortfarande att femtonåringen passar....? Då är det dags att vila på hälarna och mogna ett par år. .

Ja, du om du bjuder småungar på cig som är i 12-årsåldern så tycker jag att du är oerhört omogen. Har aldrig hört talas om ens 15-åringar som bjuder 12-åringar på cig. Jo, iof i de grövsta gettoområdena händer det förståss. Där gängen härjar och där soc är så mycket inblandade så de inte hänger med att skicka småungarna på behandlingshem därför att det är kö.

Min sons pappa träffade jag när jag var arton, han var trettio. Förvisso en rätt stor ålderskillnad, men jag avgudade honom och han älskade och brydde sig om mig och det räckte... Fast inte ända fram, fyra år och ett barn senare så är det inte direkt den mest kärleksspirande relationen mellan två människor, som det var i början - men det har å andra sidan inte med åldern att göra heller.

Vilken femtonåring? Alla femtonåringar är inte lika

Du borde läst hela mitt inlägg.
Jag trodde dem var äldre, dessutom hände en av gångerna på söder. Så ghetto in my ass..