Vuxna tillsammans med tonåringar

Åldern har ingen betydelse, om man är kär i någon kvittar dr hur många år de skiljer, bakgrund m.m
Eller har ja fel?

Intressant fundering...men inga lätta svar: Man slåss mellan tankar som... ja så länge det e lagligt.tex. byxmyndig  osv. Men samtidigt är ens föräldrar försörjningsskyldiga tills man är 18år.... hm... ärligt kluven i frågan...för samtidigt kan man inte rå för sina känslor. 

Det var någon i tråden som tyckte att man berövade den yngre partnerns ungdom. samtidigt kan man inte "skydda" alla från att göra misstag...det är en del av livet. Och tänk om det inte är något misstag, utan blir jättebra, vem är jag då att säga att det är fel...

hur som helst mkt intressant... 

ja vad bra att du tänkt på det, men uppenbarligen betydde det inte tillräckligt mycket för att du skulle göra det rätta. 

Går hon i gymnasiet? har hon tid att plugga? kommer hon att ha möjlighet att plugga på universitet? Kan hon hänga ute med kompisar på helgerna? allt sånt som man ska göra utan att ha ansvar för barn? om du svara nej på en enda av de frågorna så hindrar du henne i sitt liv.

Du sa att dina barn inte var äldre än 7, så du har uppenbarligen haft en ganska lång ungdomsperiond. Ska du hindra henne att ha detsamma?

Nej, men alla femtonåringar är femton år,... och om man blir intellektuiellt attraherad av en tidig tonåring när man är trettio tror jag att man borde ta itu med sina Egna problem innan man söker en partner.

Är absolut på samma våglängd!

En av de slitnaste klyschor världen skådat....Det gäller inte bara att bli kär (det är ju den lätta biten!), utan att klara av en relation i längden, och då är åldern en faktor som har stor betydelse. Sen finns det förstås de som lyckas med detta, trots dåliga odds.

Nej, det du beskriver uppfattas tvärtom som ganska trashigt idag. Jag har flera släktingar födda på 90-talet och de har alltid varit skötsamma, sportiga ungdomar. En av dem är idag elitidrottare. Visst har de festat ibland och kanske provat att röka mm, men inte mer än så.

Du skriver "vi lever på 2000-talet". Javisst. Hälsa, mognad och medvetenhet är det som gäller på 2000-talet. Att supa, röka och leva loppan för mycket, uppfattas snarare som ganska lowlife.

Klart att ålder och bakgrund spelar roll i det långa loppet, man kan bli kär i vem som helst, men det är en annan femma. Här pratar vi om att ha ett förhållande med någon som är avsevärt yngre och i en helt annan utvecklingsfas än vad en vuxen är i. 

Jag var som femtonåring superkär i min SO-lärare, det hade ju antagligen inte funkat . 

hon går gymnasiet, hon har tid att plugga jämt, till skillnad från andra män så lassar jag inte ansvar på henne, hon tar!
hon kommer ha alla möjligheter som hon skulle ha utan mig. hon va ute senast i fredags, hon har all frihet i världen förutom en sak då - inte vara otrogen såklart.
min äldsta e bara 5, så ah jag hade lång ungdomstid, men kommer aldrig hindra henne till nått. jag e den som köper p-piller till henne, ok? inga planer på att skaffa barn eller sånt.
att hon ringer min barnvakt när jag är på jobbet o säger att hon hämtar ungarna på dagis, de e upp till henne, att hon har lagat mat och lekt me mina barn under tiden jag är på jobbet är oxo upp till henne. mina barn går på dagis efter mina jobbtider, dom dagar jag tycker blir för långa hämtar grannen dom men enda sen de vart seriöst mellan mig o X så har hon tagit på sig ansvar trots att jag har sagt till henne flera gånger att hon varken behöver eller måste.
så jag tar ingenting från henne, jag ger henne nästan all min kärlek, trygghet o allt jag kan för jag älskar henne o inge annat!