Svor falskt på mitt barns liv

Nu vet jag ju inte om du är troende (eller på vilket sätt), men mår du väldigt dåligt av detta kanske du kan vända dig till en präst (som ju har tystnadsplikt) för att be om råd eller för att bikta dig -dvs bekänna inför Gud vad du gjort och be om Guds förlåtelse.

Så länge det inte är till skada att du ljög fmr den andra eller angår den du inte berättade sanningen för tycker jag inte att hen har med det att göra, men om det har det mår du kanske allra bäst av att berätta

Nej det har jag iof inte gjort och jag förstår att du känner ångest över att ha svurit. Men tänk ändå på att det var en nödvändighet just då för att inte göra saken värre. Det var ju inte du som sa det utan snarare hamnade i den situationen. Det var inget du kunde påverka att han bad dig svära. Be en bön till Gud om du tror på honom. Han förlåter dig. Slappna av TS, det händer inget❤❤

"Onda" saker kan hända vem som helst, när som helst. Så kallad "synd" har inte med saken att göra. Sen är det klart att du mår dåligt och är orolig för att du vet med dig att du har ljugit, och det är väl också en sorts straff.

Men dina dumheter kan aldrig föras över på ditt barn!

Jag är inte religiös egentligen, bara vidskeplig som en idiot Min lögn skadar absolut inte den andre på något sätt och hade den personen haft ett annorlunda synsätt så hade inte sanningen heller skadat personen. Det är verkligen inget som är skadligt, bara det att personen inte kunde ta att jag gjort något i yngre dagar (jag skadade ingen i yngre dagar heller). Så för att få ett slut på ifrågasättandet och fortsätta med relationen gav jag ett svar som jag visste att personen skulle godta och då tvingade personen mig att svära. Och jag svor falskt. Nu mår jag skitdåligt och är rädd.

 Tack, det värmer verkligen.

Det hoppas jag verkligen att det inte gör. Jag tar emot vilket straff som helst, bara det inte på något sätt handlar om att mitt barn råkar illa ut. Jag lever hellre med ångesten att jag svurit falskt än att det faktiskt händer något.
Har du någon gång ljugit och dessutom svurit falskt? 

Varför juga om något oavsätt vad det gäller?
Sanningen kommer fram ändå.
Skulle aldrig göra som du TS  

Jag pratade med personen i morse och sa till denne att jag aldrig mer i hela mitt liv kommer att svära på mitt barns liv, hur mycket personen än tvingar mig. Och jag sa att jag även är arg på personen som också själv lekte med mitt barns liv. Jag sa att allting utöver ett ja eller ett nej är onödigt och ont, att personen hädanefter endast får nöja sig med antingen ett ja eller ett nej.

Du! Ibland sätts man i en ofrånkomlig situation som man omöjligt kan ta sig ur. För att inte lägga mer bränsle på brasan kan man ibland behöva köra en vit lögn.

Ingen fara. Nej, i detta fall kommer inte sanningen fram om jag själv inte säger det eller om han inte avsätter otaliga timmar på detektivarbete, vilket jag knappt tror att han har ork till. Jag är den att jag inte ljuger till att börja med och jag hatar lögner. Detta var en riktigt unik händelse och jag visste bara inte vad jag skulle göra. Kände mig otroligt trängd i ett hörn och ljög mig fri. Jag hade inte mått dåligt över min lögn om han inte bett mig att svära på mitt barns liv, eftersom det som saken handlade om verkligen inte skadar någon. På något sätt.