• Katt3rna

    Jag vill ha barn men han vill vänta

    Vet att det finns massor av såna här trådar och jag har nog läst allihop. Men jag behöver verkligen skriva av mig och få råd.

    Han har 2 barn sen innan och jag har inga. När vi började träffas ville han inte ha fler och det höll på att ta slut redan i starten av förhållandet. Men han sa att han kanske skulle ändra sig och vi bokade till hos parterapeut på hans bevåg.

    Tiden gick och vi har gått hos parterapeuten några gånger under 1 års tid. Han har gått från att inte vilja alls, till att vilja men inte veta när. Till att ge mig ett löfte om att vi ska börja försöka i november. Till att nu, inte längre vara säker på november och vilja skjuta på det nu.

    Jag harställt ultimatum nu, försöka i november eller göra slut. Han säger göra slut, för att han inte kan ge mig förhoppningar mer. Samtidigt har han bokat in tid själv hos terapeuten och säger att november inte är uteslutet.

    Vi mår båda såklart pissdåligt. Vi älskar varandra mycket och vill inte det här. Men han kan inte lova mig en dag då vi börjar försöka och jag fyller snart 31 år.
    Vad ska jag göra. Håller på att gå sönder.

  • Svar på tråden Jag vill ha barn men han vill vänta
  • Katt3rna
    Katt3rna skrev 2024-10-22 08:55:39 följande:
    Jag vill ha barn men han vill vänta

    Vet att det finns massor av såna här trådar och jag har nog läst allihop. Men jag behöver verkligen skriva av mig och få råd.

    Han har 2 barn sen innan och jag har inga. När vi började träffas ville han inte ha fler och det höll på att ta slut redan i starten av förhållandet. Men han sa att han kanske skulle ändra sig och vi bokade till hos parterapeut på hans bevåg.

    Tiden gick och vi har gått hos parterapeuten några gånger under 1 års tid. Han har gått från att inte vilja alls, till att vilja men inte veta när. Till att ge mig ett löfte om att vi ska börja försöka i november. Till att nu, inte längre vara säker på november och vilja skjuta på det nu.

    Jag harställt ultimatum nu, försöka i november eller göra slut. Han säger göra slut, för att han inte kan ge mig förhoppningar mer. Samtidigt har han bokat in tid själv hos terapeuten och säger att november inte är uteslutet.

    Vi mår båda såklart pissdåligt. Vi älskar varandra mycket och vill inte det här. Men han kan inte lova mig en dag då vi börjar försöka och jag fyller snart 31 år.
    Vad ska jag göra. Håller på att gå sönder.


    Står och vacklar. Göra slut nu eller ge honom mer tid. Han säger att han vill bli pappa igen och ha barn med mig, men behöver tid att komma över sina rädslor först. Känna sig mer trygg.

    Jag tog detta beslut i affekt. Jag trodde att vi var överens om att börja i november och när han tvekade pressade jag honom med ultimatum. Jag har nu insett att jag behöver fundera mer över beslutet. Jag har sagt till honom att vi antingen gör slut, eller så fortsätter vi och jag ger honom tid och eftertanke utan tidspress.

    Jag tänker i så fall ha en inre tidsram för hur länge jag kan vänta, men inte pressa honom med den. Jag tänker att vi kommer ha samtal, själva eller med parterapeut 1 gång i månaden. Vi kommer göra en fertilitetsutredning redan nu för att jag (förhoppningsvis) ska bli lugn i att det inte är något fel på oss. 

    Samtidigt vet jag inte om jag orkar vänta. Leva i ovisshet? Han säger att han vill men kan inte lova när och jag är inte korkad, jag fattar att det kan hända att han inte blir redo innan det är för sent.

    Hur tar man ett bra beslut? Ett livsavgörande sådant?

    Detta är det hittills svåraste beslut jag tagit i mitt liv. Gör vi slut har jag sumpat chansen om en potentiell framtid med honom och barn.

    Stannar jag kvar, säg ett år, riskerar vi att då stå på precis samma plats och ändå göra slut. Men då har jag ändå bara slösat ett år. Och tänk om vinsten som kan komma med att vänta kommer? Tänk om jag missar chansen för att jag varit otålig?

    Något tips på hur man tar ett livsavgörande beslut? Hur man vet vad som är rätt för en själv, vad hjärtat och magkänslan vill? Jag vill lyssna på hjärtat och magkänslan, men de ändrar sig hela tiden.
  • Anonym (Reality check)
    Katt3rna skrev 2024-10-25 22:59:29 följande:
    Har också svårt att förstå varför han lagt massa tid, energi och pengar på detta om det inte finns en gnutta hopp.
    Räcker en gnutta för dig...?
  • Anonym (Reality check)

    Om du väntar ett år och det inte blir något så ja, då har du slösat ett år. Det går inte att komma ifrån. Du säger "bara", men det är ett år som du hade kunnat spendera på att sörja nuvarande relation och bli redo att gå vidare. Då är du 31 och har gott om tid att hitta någon och skaffa barn i en vettig ålder. Och ja, ett år hit eller dit kanske inte spelar så stor roll för fertiliteten, men det är fortfarande slösad tid. Och ska man tänka på ett annat sätt så är det ett helt år av ditt liv kortare med dina (förhoppningsvis) framtida barn.

    Jag skulle säga att ett år är alldeles för lång tid att vänta. Jag skulle ta upp frågan om tre månader och om det är samma svar som idag så skulle jag inse att nä, det verkar inte hända något och lär inte hända något heller. Om man aktivt arbetar med att komma över hjärnspöken mm så bör man ha kommit längre än så, men det kommer inte räcka för hans del att bara träffa terapeut en gång i månaden, det borde vara en gång i veckan helst eller varannan vecka. Vet inte vad han är rädd för men om han på så här lång tid inte kommit längre så nä, jag är fortfarande otroligt skeptisk tyvärr.

  • Internetpirat
    Katt3rna skrev 2024-10-26 10:04:37 följande:
    Står och vacklar. Göra slut nu eller ge honom mer tid. Han säger att han vill bli pappa igen och ha barn med mig, men behöver tid att komma över sina rädslor först. Känna sig mer trygg.

    Jag tog detta beslut i affekt. Jag trodde att vi var överens om att börja i november och när han tvekade pressade jag honom med ultimatum. Jag har nu insett att jag behöver fundera mer över beslutet. Jag har sagt till honom att vi antingen gör slut, eller så fortsätter vi och jag ger honom tid och eftertanke utan tidspress.

    Jag tänker i så fall ha en inre tidsram för hur länge jag kan vänta, men inte pressa honom med den. Jag tänker att vi kommer ha samtal, själva eller med parterapeut 1 gång i månaden. Vi kommer göra en fertilitetsutredning redan nu för att jag (förhoppningsvis) ska bli lugn i att det inte är något fel på oss. 

    Samtidigt vet jag inte om jag orkar vänta. Leva i ovisshet? Han säger att han vill men kan inte lova när och jag är inte korkad, jag fattar att det kan hända att han inte blir redo innan det är för sent.

    Hur tar man ett bra beslut? Ett livsavgörande sådant?

    Detta är det hittills svåraste beslut jag tagit i mitt liv. Gör vi slut har jag sumpat chansen om en potentiell framtid med honom och barn.

    Stannar jag kvar, säg ett år, riskerar vi att då stå på precis samma plats och ändå göra slut. Men då har jag ändå bara slösat ett år. Och tänk om vinsten som kan komma med att vänta kommer? Tänk om jag missar chansen för att jag varit otålig?

    Något tips på hur man tar ett livsavgörande beslut? Hur man vet vad som är rätt för en själv, vad hjärtat och magkänslan vill? Jag vill lyssna på hjärtat och magkänslan, men de ändrar sig hela tiden.
    Svårt det där. Jag som äe i en liknande situation tänker att visst, man kan slösa bort ett, två tio år. Men att leta efter en ny partner, bygga upp den relationen oav kan också visa sig bortslösat. Kanske känner man inte lika starkt för nästa? Kanske han den personen ännu fler issues osv? Eller så blir man helt enkelt inte kär igen på flera år.

    Din kille vill jobba på rädslorna vilketnär mer än vad många är beredda på men tror ultimatum ALDRIG blir bra.
  • Anonym (Spring)
    Internetpirat skrev 2024-10-27 11:02:27 följande:
    Svårt det där. Jag som äe i en liknande situation tänker att visst, man kan slösa bort ett, två tio år. Men att leta efter en ny partner, bygga upp den relationen oav kan också visa sig bortslösat. Kanske känner man inte lika starkt för nästa? Kanske han den personen ännu fler issues osv? Eller så blir man helt enkelt inte kär igen på flera år.

    Din kille vill jobba på rädslorna vilketnär mer än vad många är beredda på men tror ultimatum ALDRIG blir bra.

    Eller så träffar du en underbar barnfri man som inte vill hellre än att skapa en kärnfamilj med just dig. 


    Det är dumt att börja belasta en relation med barn när det redan finns problem. I din nuvarande relation har du dessutom en statistiskt minimal chans för att ni ska hålla ihop. Så om du skaffar barn med din nuvarande kille så väljer du nästa säkert en framtida styvmamma och varannanveckas-liv för ert barn.

    Det är du som väljer vilken typ av familj ditt framtida barn förtjänar att växa upp i.

  • Katt3rna
    Anonym (Spring) skrev 2024-10-27 11:34:09 följande:

    Eller så träffar du en underbar barnfri man som inte vill hellre än att skapa en kärnfamilj med just dig. 


    Det är dumt att börja belasta en relation med barn när det redan finns problem. I din nuvarande relation har du dessutom en statistiskt minimal chans för att ni ska hålla ihop. Så om du skaffar barn med din nuvarande kille så väljer du nästa säkert en framtida styvmamma och varannanveckas-liv för ert barn.

    Det är du som väljer vilken typ av familj ditt framtida barn förtjänar att växa upp i.


    Länk till statistiken? Är genuint intresserad.

    Någon kärnfamilj är inget jag strävar efter. Jag tror på att familjer kan se ut på många olika sätt och vara trygga och fulla av kärlek trots att de inte har en konstellation av mamma, pappa, två barn. Vi lever icke-normativt på andra sätt som jag inte orkar gå in på nu och jag har inget behov av att uppnå det "normala" bara för att det förväntas.

    I vår relation finns inga större problem förutom barnfrågan.
  • Anonym (Reality check)
    Katt3rna skrev 2024-10-27 11:47:41 följande:
    Länk till statistiken? Är genuint intresserad.

    Någon kärnfamilj är inget jag strävar efter. Jag tror på att familjer kan se ut på många olika sätt och vara trygga och fulla av kärlek trots att de inte har en konstellation av mamma, pappa, två barn. Vi lever icke-normativt på andra sätt som jag inte orkar gå in på nu och jag har inget behov av att uppnå det "normala" bara för att det förväntas.

    I vår relation finns inga större problem förutom barnfrågan.
    Personen menar så klart med allting sammantaget. Det finns ingen statistik för just er unika relation, men det finns massor av problem som du redan fått klart för dig genom trådens gång och mtp på att en stor andel går isär oavsett orsak så ökar naturligtvis risken ännu mer. Mtp era problem så känns risken stor. Men du verkar ok med att ni går isär sedan, med allt det innebär om ni har ett gemensamt barn..? Låter ju väldigt "sunt" och ansvarstagande i en föräldraroll.... Eller inte.

    www.su.se/nyheter/hur-m%C3%A5r-barn-till-separerade-1.650338

    Enligt siffror från SCB är idag nästan vart fjärde barn i Sverige med om att deras föräldrar separerar eller skiljer sig.
  • Katt3rna
    Anonym (Reality check) skrev 2024-10-27 11:54:06 följande:
    Personen menar så klart med allting sammantaget. Det finns ingen statistik för just er unika relation, men det finns massor av problem som du redan fått klart för dig genom trådens gång och mtp på att en stor andel går isär oavsett orsak så ökar naturligtvis risken ännu mer. Mtp era problem så känns risken stor. Men du verkar ok med att ni går isär sedan, med allt det innebär om ni har ett gemensamt barn..? Låter ju väldigt "sunt" och ansvarstagande i en föräldraroll.... Eller inte.

    www.su.se/nyheter/hur-m%C3%A5r-barn-till-separerade-1.650338

    Enligt siffror från SCB är idag nästan vart fjärde barn i Sverige med om att deras föräldrar separerar eller skiljer sig.
    Nej, jag är inte okej med att vi går isär. Varför skulle jag då ens vilja ge det en chans nu? Vadå våra problem? Enda problemet är ju barnfrågan?

    Jag säger bara att jag inte har ett behov av kärnfamilj. Vi kommer inte vara en kärnfamilj om vi får barn nu. Vi kommer inte vara mamma pappa barn då han redan har barn sen innan. 
  • Internetpirat
    Katt3rna skrev 2024-10-27 11:47:41 följande:
    Länk till statistiken? Är genuint intresserad.

    Någon kärnfamilj är inget jag strävar efter. Jag tror på att familjer kan se ut på många olika sätt och vara trygga och fulla av kärlek trots att de inte har en konstellation av mamma, pappa, två barn. Vi lever icke-normativt på andra sätt som jag inte orkar gå in på nu och jag har inget behov av att uppnå det "normala" bara för att det förväntas.

    I vår relation finns inga större problem förutom barnfrågan.
    Hade inte funnits bonusfamiljer utan kärnfamiljer som det gått åt h-vete för, think about it ;)
  • Internetpirat
    Anonym (Spring) skrev 2024-10-27 11:34:09 följande:

    Eller så träffar du en underbar barnfri man som inte vill hellre än att skapa en kärnfamilj med just dig. 


    Det är dumt att börja belasta en relation med barn när det redan finns problem. I din nuvarande relation har du dessutom en statistiskt minimal chans för att ni ska hålla ihop. Så om du skaffar barn med din nuvarande kille så väljer du nästa säkert en framtida styvmamma och varannanveckas-liv för ert barn.

    Det är du som väljer vilken typ av familj ditt framtida barn förtjänar att växa upp i.


    Lämna sitt livs kärlek och nöja sig med nån som är barnfri och bra på pappret, visst. 
Svar på tråden Jag vill ha barn men han vill vänta