Partner med autistiska svårigheter som helt saknar förmågan att kommunicera. Vad gör man?
Vad gör man med en partner som helt saknar förmåga till kommunikation?
Min partner och jag har varit tillsammans i många år. Har har autistiska svårigheter, men inte en sådan diagnos. Men svårt med socialt samspel bl a. Ett återkommande problem i vår relation är att han helt saknar förmåga till kommunikation. Han kan inte. Han blir helt tyst direkt jag tar upp något som handlar om vår relation, barnuppfostran, känslomässiga saker. Han kan på sin höjd svara "Jag vet inte". Sen väntar han ut mig tills jag blir ger upp eller så lämnar han helt sonika rummet för ta tag i en syssla han struntat i att göra senaste timmarna. Sen låtsas han som ingenting. Kan visa ett kul klipp, säga något om jobbet eller fråga en vardaglig fråga som att inget skett. Om jag tar upp saken igen tycker han att jag ältar och tjatar, medan jag anser att problemet inte är utrett. Han anser att det är färdigpratat eftersom jag sagt det jag vill säga och han har hört det. Men sen lyssnar han ändå inte. Det blir ingen förändring. När jag försöker förstå hans perspektiv så är han tyst. När jag frågar vad han tänker om det jag säger så är han tyst. Jag ber om input så är han tyst.
Jag känner att jag mer och mer blir inåtvänd, nedstämd och att jag inte mår bra i relationen. Vi har som sagt varit tillsammans i många år och både varit i familjerådgivning och privat parterapi, men det är samma respons där och han är inte mottaglig till förändring. Han vill avsluta efter ett par gånger då han tycker personen inte är objektiv och att han "inte har en chans då jag har talets gåva och inte han". Jag orkar inte ens nämna något åt honom längre. Ibland frågar han hur det är när jag är uppenbart nedstämd och när han får svaret så suckar han och går iväg. Handlar det om något annat än honom så kan han ge en kram och trösta mig.
Han kan säga saker som "Jag förstår inte vad du vill" eller "Hur orkar du älta detta hela tiden?". Jag är en väldigt verbal person som har beskrivit in i minsta detalj hur jag tänker eller känner, men han förstår ändå inte. Har varir så rak och tydlig jag kan för att det inte ska vara luddigt och inlindat. Han förstår inte behovet av att prata om saker. Man kan bara vara nöjd också tycker han. Jag är missnöjd för att jag har en inställning att vara missnöjd och för att tjafsa är min hobby enligt honom.
Vad ska jag ta mig till?
