Partner med autistiska svårigheter som helt saknar förmågan att kommunicera. Vad gör man?

Ts har du sagt rent ut att du blir ledsen för att hsn börjar prata om annat? Fångs det när han gör det och säg ifrån 

Min erfarenhet är att personer med autistiska drag ofta är väldigt bra på att prata om sina känslor och lyssna på andras. De kan däremot ha svårt att läsa av och förstå hur en annan person reagerar om de säger något och kan därför såra ibland utan att de menar det. Däremot förstår de absolut hur olika känslor känns och känner sig ofta missförstådda i relationer. Därför kan de vara väldigt duktiga på att prata om just känslor och många tar stor hänsyn och förändras när de förstår att någon mår dåligt av att de gör eller inte gör något. De vet nämligen hur det känns att bli sårad, kanske mer än andra. Det gör de dock så länge de inte behöver gå mot sina egna känslor. 

För mig låter det snarare som att din man har lärt sig genom livet att hans känslor är fel. Att det alltid varit viktigt att anpassa sig till andra istället för att uttrycka sig och hoppas istället att det på något sätt ska lösa sig utan att han ska behöva säga vad han tycker och tänker. Han behöver ta ansvar för att han har svårt för det och söka hjälp i sånt fall. inser han inte det problemet så är det ju ganska meningslöst med parterapi. Det riskerar ju bara att relationen blir sämre, eftersom parterapi handlar om att uttrycka sig och lyssna på varandra i en lugn miljö. Första steget för honom är att förstå att hans beteende inte är bra. Vägrar han det så kommer du inte komma någonstans och då behöver du i din tur ta ansvar och ändra det du själv kan förändra. Nämligen din livssituation. 

Så han har i hela sin uppväxt lärt sig att det är fel att ha och visa känslor, eller att vara sårbar. Det är väldigt sorgligt. men det är han som måste ha insikt i det och arbeta med sig själv, det är inte du som ska ta hänsyn till det. Det är däremot schysst att visa honom hänsyn i det om han är beredd att arbeta med sig själv. Försök att belysa detta för honom, så att han kan ta hjälp och säg att du gärna stöttar honom om han gör det. Däremot är det inte ditt jobb att ta hand om hans känslor och anpassa dig för att han inte kan prata om dem. Försök att även göra det tydligt för honom, så att han förstår att det är han som har ett eget ansvar i sitt eget mående och för sig själv i relation med andra. Lycka till!