~ Tassmetoden ~ - en mild sömnskola

Smultron ett - alla sätt är bra utom de dåliga

miasiv - fundera ut en strategi Barn mellan 6 och 12 månader behöver ungefär 12 - 14 h sömn i dygnet. Hur många av dem vill du att han skall sova på natten och hur många på dagen? Jag skulle börja med nätterna och sedan se till att han sover "lagom" många timmar på dagen. Somnar han bra i t.ex. vagnen skulle jag lägga honom dit, eller är sövningen dagtid också ett problem?

D S - lillan tycker nog att det känns lite otryggt då natten inte var som vanligt. Försök ge henne massor, massor, massor med ömhet, närhet och gos. Försök också få henne att äta mycket nu på kvällen så att hon säkert inte är hungrig till natten (fast du skrev att hon inte vill äta, jag vet ) Försök känn dig lugn och positiv inför natten så kanske du överför lite av de känslorna på henne också Inatt kan bli MYCKET bättre än föregående natt!

Ë n i g m a skrev 2008-02-21 20:14:09 följande:

Efter en månad är nog problemet inte hur länge ni håller kvar tassen utan att er dotter vant sig vid att alltid få en tass på sig då hon vaknar. Funkar pappans sätt bättre så gör ni förstås så Ni skall ju förmedla lugn och trygghet och ifall du märker att hon inte blir lugn och trygg av att ta bort tassen genast hon tystnar måste ni hålla kvar den lite länge. Så fungerar tydligen just er dotter. Men men, nu är det ju inte längden på tasshållningen som är problemet, tror jag . Ni måste nu bara försöka backa. Jag tror att jag skulle ha ignorerat gråten om där finns pauser och inte låter ledsen men om ni inte vill göra det så kan ni ju t.ex. vänta längre och längre för varje natt innan ni börjar tassa, 10 s första natten, 20 s nästa... Ni måste fundera hur er dotter fungerar och fundera ut en backningsstrategi som passar just er och er dotter Försök göra mindre och mindre för varje natt på ett sätt som passar er, det är det enda råd jag kan ge er.

Om inte BW kännarna i tråden har någon bättre teori?

Ja, Ënigma, vi i människosläktet är ju lite märkliga på det viset vi alltid jämför oss med de som har det bättre än vi själva, aldrig sämre. Och når vi upp till en ny "nivå" börjar vi genast leta efter nästa Men som du säger, ett uppvak per natt fixar man. Men ledsen gråt fixar man inte. På tal om att jämföra oss med andra blev jag aaavis då ni skall få ett syskon Ännu är det inte dags för oss men jag längtar verkligen efter att vara gravid igen... och ögonblicket då man för första gången fick varma lilla bebisen på magen *drömmer mig bort* Kramar till dig!

bustösen - precis som du skriver tänker jag också. Jag är fullständigt övertygad om att man kan få ett barn att somna tryggt på kvällen genom att varje gång barnet gråter stå på händerna och snurra ett varv motsols; upprepar man det tillräckligt många gånger vet barnet att det betyder att det är natt och att meningen att man skall sova. För mig har bara tassmetoden känts naturligast och mest "jag", men jag tycker att det är en smaksak vilket sätt man väljer egentligen. Som du skrev - det är upp till ens eget ömma samvete vad man väljer och för mig personligen var det helt enkelt inte möjligt att låta det käraste jag har gråta ensam i ett mörkt rum fastän jag var så trött att jag mådde illa.

Ja, 5mm låter tufft för alla inblandade. Funkar säkert på vissa barn och vissa föräldrar, men för andra barn och andra föräldrar är 5 minuter alltför lång tid. Nä, fram för mera närhet då det gäller bebisar tycker jag Det är konstigt att 5 mm ännu är så populär i Sverige, så här stod det nämligen i en artikel om barn och sömn i Kaksplus (en av Finlands största bebistidningar) i september 2007 (igen dålig översättning, finskan använder ett ord då svenskan behöver fem...):

Att låta skrika har gått till historien
Ännu för några år sedan var en sömnskolsmodell i allmänt bruk som man nu har börjat kalla skriksömnskola. Att använda denna modell rekommenderas inte mera.
Förfarandet grundade sig på antagandet att babyn inte somnade för att hon hade lärt sig att få service vid insomnandet. Om man slutar med servicen lär sig babyn att somna själv. Skrikandet beskrevs t.om. som ett sätt att manipulera föräldrarna. Man tänkte att om föräldrarna inte besvarar barnets rop lär de barnet att föräldrarna bestämmer också vad gäller sömnen.
I praktiken lät man barn som fyllt 6 månader gråta vid insomnandet eller på natten vid uppvak tills barnet somnade om. I de strängaste modellerna svarade föräldrarna inte på barnets rop på något sätt, inte ens genom att prata lugnande till barnet.
Man såg resultat av dessa skriksömnskolor redan på några nätter. Nu har man dock märkt att denna metod kan störa utvecklingen av babyns och föräldrarnas samspel och anknytning. Barn med mycket temperament kunde dessutom skrika i timtal, vilket inte heller föräldrarna stod ut med. Dessutom har det bevisats att babysar inte kan manipulera andra, utan hon uttrycker sin uppfattning om situationen och förväntar sig att hennes behov tillfredsställs.
Om man redan har hållit en skriksömnskola åt sitt barn börjar man inte känns skuld över det i efterhand. För många har denna metod varit den enda som man har fått information om - enligt den tidens bästa information. Om sömnskolan fungerade och familjen fick sova bättre ens en stund hade sömnskolan säkert också en positiv påverkan på förälderns och babyns förhållande.
Redan för ungefär 5 år sedan började man rekommendera mjukare modeller för sömnskolor i stället för att låta barnet skrika ensamt. Föräldrarna rekommenderades att vara närvarande då barnet grät och upprepa "nu är det natt, nu skall du sova" och smeka barnet. Nu har denna metod utvecklats till tassmetoden där beröring är en viktig del då man lugnar barnet.

Heja Finland

Ursäkta för mina stavfel i artikeln ovan. Såhär skall meningen "Om man redan har hållit en skriksömnskola åt sitt barn börjar man inte känns skuld över det i efterhand" förstås vara: "Om man redan har hållit en skriksömnskola åt sitt barn behöver man inte känna skuld över det i efterhand"

jiiipppiii - tycker också att det är lite märkligt att bvc bara rekommenderar 5 mm, men den fungerar förstås för många barn och så är den lätt att lära ut... men man kan ju alltid hoppas att en förändring av rekommendationerna kommer så småningom!

Angående sista nattmålet så är det ju nog tydligare för barnet att inte alls ge mat nattetid, och det sägs ju nog att bebisar som äter ordentligt med riktigt dagtid inte behöver mat nattetid. Jag "kände på mig" att lillen åt tillräckligt dagtid och därför vågade jag ta bort alla nattmål vid 6 månader.

ModestyBlaze - bra med klargörandet! (såg det inte ens skrivfelet själv utan läste det till Anna Wahlgren_, 5mm)

Hoppas att det har gått bra i natt mollysmamma och jiiipppiii!

Mamasnest - du har så rätt! För vissa barn funkar det jättebra med 5mm och likaså SHN utan att det blir en massa gråt med en bebis ensam i rummet (för klarhets skull: ja, jag vet att man aldrig låter ett ledset barn skrika ensamt i SHN utan att bara arg gråt är tillåten). Det är som du säger: vissa bebisar vill vara ifred och sköta sig själv Jag har ju bara erfarenhet av mitt barn och därför färgas ju det jag skriver av honom... Därför är det så lätt för mig att tänka att andra metoder är "fel" fastän de var fel bara för oss. Men det är ju ingenting som säger att inte nästa barn är annorlunda och då får jag återkomma med en reviderad syn på barn och sömn !

mewe - vår liten tycker att 11 h är en passlig längd på natten (20-7). För några veckor sedan började han vakna redan vid 6 (här får jag inga sympatier av dig jag vet ) så då började vi lägga honom lite senare (kanske en ½ h) och hålla ett öga på hans sovtider dagtid (absolut max 3 h). Nu sover han igen till lite efter 7. Men som svar på din fråga - här har vi som regel att natten är minst 10 h och vaknar man efter kl 6 är det morgon, vaknar man före det är det natt .

smillamilla - Någon i tråden skrev om att hon tog ur nappen alltid just före bebisen somnade och fick på så sätt bebisen att lära sig att sova utan napp. Kanske ni kunde testa något sånt? Eller så tar ni bort nappen och har några tuffa nätter...

Philips mamma - buffa på du om lillen tycker om det

Annars måste jag bara hålla med Ënigma. Om ni tänker amma när det är morgon t.ex. kl 6 (eller vilken tid ni har valt) tänd gärna lampan, prata i normal samtalston och stig upp FÖRE ni ammar. Likadant på kvällen, amma gärna i ett annat rum än sovrummet och försök få bort all koppling mellan mjölk och sömn. Det skall vara så stor skillnad mellan dag och natt som möjligt för att göra det så tydligt för barnet som möjligt.

Kramar till alla vilt tassande mammor där ute - ni är jätteduktiga

Eftersom det verkar vara många som tassar den här helgen vill jag skriva ett litet sånt där "save the world"-inlägg igen Eller egentligen bara upprepa de tips jag fick

Låt gärna pappan sköta nattningen. Lägg ner bebisen i sängen och gå sedan ut ur rummet och gå in först då bebisen ropar på er. Försök att tänka er att ni inte skall vara oumbärliga då liten somnar och utgå inte från att ni behövs vid barnets sida utan att ni bara skall komma dit och hjälpa *om det behövs*.

Likadant på natten - LYSSNA först på gråten. Ropar barnet faktiskt på er eller är det närmast frustrationsgråt över att vara vaken?

Så här skriver Katja Rantala om gråt:

Gråten berättar många saker
Ju mindre människobarnet är, på desto färre olika sätt kan hon berätta om hur hon mår. Gråten är ett meddelande till föräldern "Jag har något att berätta för dig". Hur lätt man har för att gråta och hur många olika nyanser man kan gråta i är en personlig egenskap och barnets föräldrar är de bästa på att tolka gråten. Tonen på gråten säger t.ex. "Nu behöver jag hjälp" eller "Nu klarar jag mig inte själv längre". Ibland vet småttingarna inte rikigt själva varför det känns dåligt och obekvämt.

En liten irriterad gråt i samband med att man väntar på sömnen är ännu uthärdligt för barnet och oftast lugnar sig barnet på sitt eget sätt, med nappen, snuttefilten eller genom att söka efter en skön sovställning. Barnet kan redan vara på väg in i sömnlandet och då kan ett alltför snabbt involverande av föräldern i skeendet störa denna inlärningsprocess.

När sinnestillståndet börjar kännas besvärande förstärker barnet sitt meddelande och gråtens ton kallar på föräldrarna "Jag klarar mig inte mera ensam!". Den starkaste gråtens meddelande är tydligt "Till famnen!"

Det, på vilket sätt man förhåller sig till barnet gråt, lär barnet att förstå sin egen sinnesstämning. Att man lugnar smågråt med små tröstningsåtgärder berättar åt barnet att en sådan sinnesstämning inte är farligt. Att dra igång hela tröstningsarsenalen är igen ett tecken på att nu är riktig fara å färde. Alltför sen eller alltför liten tröst låter barnet förstå att man inte kan räkna med hjälp eller att man måste klara sig själv i en outhärdlig sinnesstämning. Föräldrarna kan lära barnet att antingen lugna sig eller jaga upp sig genom hur de förhåller sig till barnets gråt.

Barnets gråt i sig är inte det som är farligt - det avgörande är de förhållanden där barnet gråter. Ett litet barn klarar inte av nödgråt ensam. Gråtens nöd-del mildras då barnet får kontakt med föräldern. Fastän gråten fortsätter i famnen är barnet i bästa möjliga trygghet. Då behövs inga mirakelkurer utan en vanlig, lugn tröst räcker. Hur man förhåller sig till gråt vid nattrassel är det största osäkerhets momentet för föräldrar. Föräldrarna har ett instinktivt behov och en förmåga att reagera på barnets gråt, vilket är livsviktigt för barnet. För nattrasslare är det viktigt att föräldrarna anpassar sina insatser enligt hur oroligt barnet är. Då föräldrarna inte själva får panik av barnets gråt kan de också bättre lugna barnet. Förälderns panik eller irritation blir lätt till oro hos barnet eftersom barnets välmående beror på föräldrarna.

Mamasnest - jag förstår att du blir ARG på sambon när du har kämpat hela natten och så har han inte lyssnat på vad du har sagt. Nå, NU vet han säkert hur det var tänkt Du skriver att lillprinsessan är 8 månader - du tror inte att det är lite 8 månadersångest som spökar på natten i kombination med att du försöker dra ner på amningen (lite otryggt för lillan)?