Vad var du rädd för när du var liten?

Jag var väldigt rädd för björn och varg. Sedan var (och ÄR) jag väldigt rädd för åska. Mörkret, spöken och typ andar var jag också rädd för. Jag var inte harig på något sätt, men så fort det blev mörkt blev jag lite rädd för allting. :)

Jag var skiträdd för min mamma när hon nös, jag trodde att hon skulle sprängas. Så var jag hysteriskt rädd för mina dockor/barbies/gosedjur (jag trodde att dom skulle mörda mig) så mamma fick gömma dom i källaren.

Jag var rädd för mycket.
Bland annat mörker, spöken, ormar, eld (började inte röka då jag var 14 och alla min vänner började för jag vågade inte tända varken tändstickor eller tändare). Sen var jag rädd för barnen från invandraranläggningen i området och barn i grupp, speciellt pojkar, som var äldre än jag.
När jag var riktigt liten var jag visst hysteriskt rädd för smurfarna, inget jag något minne av men mina föräldrar har berättat.
Som tur är har jag växt ifrån det mesta. Utom eld, det tycker jag fortfarande inte om.

Jag var rädd för att bli träffad av ljuskäglan från TV-masten om nätterna, och så var jag rädd för att stjärnorna skulle trilla ner o träffa mig i huvudet, så jag höll mig alltid nära pappa eftesom han var längre än jag och skulle ta smällen :)

Superrädd för grävlingar och är det fortfarande!

Jag kan väl erkänna att jag är rädd för spöken nu, eller mer andar, kanske samma sak, men men :) Det är nog det jag är mest rädd för nu oxå... igentligen bör ens största rädsla vara människan, de är människorna som gör nästan allt de förjävliga! Jag går hellre ensam i en mörk skog än ensam på en mörk gata i en storstad!

exakt.. Do NOT like spöken o andar..

Jag var rädd för vuxna människor som bråkade .

Att mamma och pappa skulle dö.

haha explodera när man nyser :D ja, man kan då vara rädd för allt :)