• TyraPaloma

    Fler ensamma föräldrar som inte vill vara ensamma?

    Jag är ensam med tre barn och jag hatar det, Inte att vara med eller ha mina barn såklart. Men att behöva göra det ensam. Det hade varit så underbart att ha någon att dela alla upplevelser med. Slippa åka på semester ensam med barnen. Inte behöva somna ensam på kvällen. Att ha någon att prata med närsomhelst.

    Finns det fler som jag? Jag har varit singel i princip sen dec förra året. Jag vill inte vara det mer men en ung tjej med tre barn verkar inte vara attraktivt precis *suck*.

    Några tips på hur man hittar käleken?

  • Svar på tråden Fler ensamma föräldrar som inte vill vara ensamma?
  • emsjus

    Jag uppdaterar denna tråden. Jag har nyss separerat och har 2 barn. En tjej på 7 år och en kille på 8 månader. Jag har inga vänner kvar och känner mig väldigt ensam. Jag bor i Skåne. Kanske det finns nån ensam som skulle vilja träffa en ny vän


    2 barns mamma till en riktig diva och en krigare
  • TyraPaloma

    Vill bara peppa lite i tråden om någon fortfarande är singel. Plötsligt träffade jag kärleken och nästa månad firar vi ettårig bröllopsdag!!!

  • Orchidea
    TyraPaloma skrev 2012-11-09 09:21:52 följande:
    Vill bara peppa lite i tråden om någon fortfarande är singel. Plötsligt träffade jag kärleken och nästa månad firar vi ettårig bröllopsdag!!!
    Roligt att höra att livet ordnar upp sig trots allt. Så även för mig. Jag träffade min nuvarande sambo för lite över tre år sedan och har hunnit förverkliga mig själv på ett helt annat sätt än jag hade om jag varit kvar i det gamla förhållandet. Det finns väl nästan inget ont som inte för något gott med sig!
  • Clear1

    Jag är ensam i Skåne.
    Gamla vänner som inte förstår, varken att man inte kan eller kanske alltid VILL hitta en barnvakt för att gå ut och festa. Jag är trött på att  festa och gå ut. Jag vill resa och mysa och ha det bra i vardagen!!!
    Hade velat hitta kärleken, en hjärta till som klappar för mig och mitt lilla hjärta.. 
    Och hitta tiden att träna igen..
    Missförstå mig inte, jag älskar varje dag med mitt lilla hjärta, men jag hade velat att det fanns syskon och en familj åt oss med..  

  • Orchidea
    Clear1 skrev 2012-11-12 20:04:29 följande:
    Jag är ensam i Skåne.
    Gamla vänner som inte förstår, varken att man inte kan eller kanske alltid VILL hitta en barnvakt för att gå ut och festa. Jag är trött på att  festa och gå ut. Jag vill resa och mysa och ha det bra i vardagen!!!
    Hade velat hitta kärleken, en hjärta till som klappar för mig och mitt lilla hjärta.. 
    Och hitta tiden att träna igen..
    Missförstå mig inte, jag älskar varje dag med mitt lilla hjärta, men jag hade velat att det fanns syskon och en familj åt oss med..  
    Hur länge har du varit ensam? Jag kan känna igen mig lite i det du skriver. Ibland känns det ju helt skönt att bara vara hemma och inte vara ute och festa. Jag har nog också använt barnet någon gång som ursäkt för att jag inte har velat gå ut.
  • Clear1

    Jag har varit ensam sedan graviditeten, så vad blir det? 2år och lite till...

    Jag skaffar gärna barnvakt för att gå på konsert eller en middag hemma hos vänner eller med vänner på någon restaurang, men att gå ut bara för att bli full känns lite som ett slöseri på både pengar och tid!!
    Missförstå mig rätt nu, jag är inte nykterist och gott vin och en god öl hör till livets goda, och en grillfest hemma eller med någon annan föredrar jag!!  

  • DCarloz

    .... jodå jag känner så igen mig på detta forum. hur lätt är det att träffa någon och när man presenterar barnen vill man inte skräma iväg precis. fler som känner igen sig?

  • Gweny

    Jag är ensamstående med 2 barn. Och vantrivs att vara själv. Inte dela vardagen, högtider och annat. Barnens pappa har träffat en ny, så det svider ju lite...

  • Alex771977

    Jag är mitt under en separation, jag har tre barn 3 , 5 och 7 . Och det jag tänkt mest på är alla högtider osv. Fy va jobbigt, sen bor man i en stad som man bara har en nära vän. Så det gör det hela ännu värre, sambon flyttar nu i helgen. Jag får panik av tanken att inte höra några barn, inte krama god natt. Ingenting, varannan vecka vilken pest. Kommer nog inte spendera mycket tid hemma i början, då kommer jag klättra på väggarna. Har gått med i makalösa föräldrar, så jag ber till Gud att man träffar lite folk där igenom som sitter i samma sitts. Jag har levt i ett förhållande i 14 år och älsta tjejen är 7 år. Så det är riktigt tufft att gå ifrån en vardag som innebär 180 från morgon till kväll, ocksen knäpp tyst varannan vecka. Nä jag vet inte riktigtt hur man ska göra, allt löser sig. Men man är orolig för barnen.

  • Nalliwer
    Alex771977 skrev 2013-06-16 13:05:42 följande:
    Jag är mitt under en separation, jag har tre barn 3 , 5 och 7 . Och det jag tänkt mest på är alla högtider osv. Fy va jobbigt, sen bor man i en stad som man bara har en nära vän. Så det gör det hela ännu värre, sambon flyttar nu i helgen. Jag får panik av tanken att inte höra några barn, inte krama god natt. Ingenting, varannan vecka vilken pest. Kommer nog inte spendera mycket tid hemma i början, då kommer jag klättra på väggarna. Har gått med i makalösa föräldrar, så jag ber till Gud att man träffar lite folk där igenom som sitter i samma sitts. Jag har levt i ett förhållande i 14 år och älsta tjejen är 7 år. Så det är riktigt tufft att gå ifrån en vardag som innebär 180 från morgon till kväll, ocksen knäpp tyst varannan vecka. Nä jag vet inte riktigtt hur man ska göra, allt löser sig. Men man är orolig för barnen.
    Känner igen mig i det du skriver. Just tystnaden och ensamheten när barnen inte är hos en. Separerade i och för sig från barnens mamma för rätt många år sedan men hade första julen utan barn i julas. Tur man hade jobb att fly till.

    Till er som precis separera kan jag rekommendera att göra som jag. Sätt av tid för omställning. Själv tog jag ett sabbatsår direkt efter seperationen då jag helt enkelt bara levde mitt eget liv och stängde för nya kontakter. Gjorde om i bostaden och helt enkelt lärde mig vara själv utan barnen alltid omkring mig. Var väl investerad tid.

    Nu lever jag i och för sig fortfarande ensam och tycker det känns någorlunda uthärdligt även om tanken på de barn jag inte ser ut att få är en sorg att bära med sig. Ville ju ha en stor familj och nu står jag här med två barn medans tiden rinner iväg.

    Vad jag inte riktigt kan förstå är varför alla mammor som är i samma sits man träffar är så rädda att träffa någon med egna barn. Blir så tydligt att det bara är deras barn som räknas när man dejtar..............
Svar på tråden Fler ensamma föräldrar som inte vill vara ensamma?